Sitter och känner mig lite smådassigt förkyld. Svid i halsen och en lättare huvudvärk talar sitt tydliga språk... Hoppas att det lugnar sig tills i morgon, för nu känner jag att det vore väldigt skönt med en tur på cykeln... Julmatssyndromet kanske...

Hittade följande lilla regelsamling på Facebook. Regler för den som vill vara riktigt Euro i sitt förhållningssätt till cykling. Jag ligger nog aningen risigt till... Liksom även vår italienske vän på bilden, fotograferad på en jvgstn några mil söder om Neapel i somras. Läs reglerna så förstår du...

********* -THE OFFICIAL EURO CYCLIST CODE OF CONDUCT- *********Created by Dom Guiver and Mike Flavell

1. Image and style shall be your primary concern. When suffering, one must focus first on maintaining a cool, even composure, and second on performance. Winning races is an added talent, and only counts if said euro cyclist wins with appropriate style.
2. Training is based solely on feel, while racing is to be guided by sensations and instinct. The Euro Cyclist will never accept tried or tested scientific training methods.
3. You shall NEVER, under any circumstances, wear plain black spandex bibs (shorts, regardless of colour are BANNED) or any team kit containing non-prominent Logo's. Shorts will extend 55-60% of the way down the upper leg. IN NO CONDITION shall it extend any further.
4. Legs will be SHAVED year-round. ABSOLUTELY NO EXCEPTIONS. Certain hair removal creams are endorsed only on a case-by-case basis. One shall never show up to a race (large or small) with ANY AMMOUNT of stubble visible on legs.
5. A prominent line where your kit ends and where your tan begins is essential to your image. Artificial tanning is BANNED. The tan SHALL reflect the level of training commitment.
6. The Socks must extend no less than 2cm below the main bulge of your calf muscle, and shall never extend further than 1cm past the primary calf muscle bulge. All socks SHALL BE WHITE in colour with prominent logo placement.
7. Cycling shoes must contain at least 80% white! The following exceptions apply…i) Colours combinations such as world cup stripes, or Olympic gold where title has been EARNED.ii) Shoes which are custom-made for specific riders by companies endorsed by this group. These shoes will be accessible to the particular cyclist only, and shall follow the preceding rules.
8. If white cycling shoes are not available where you reside, white booties with prominent logos shall always be worn. When booties are worn, socks should protrude approximately 7 centimetres above the ankle, and shall always protrude at least 1.5cm from any booties worn.
9. Your bike frame must contain 2-4 colours IN ADDITION TO WHITE. All colours are acceptable as long as they combine tastefully. In addition to this, wheel selection must also match frame and fork.
10. You shall race only on Bora’s or Lightweights. Mavic Open Pros, Fulcrum Racing Ones or Zipp’s (404’s or 202’s) are considered stylish enough to be used as training wheels ONLY. Regardless, Ceramic bearings shall be used at all times on both training and race bikes.
11. ALL wheels shall be equipped with tubulars, regardless of your ability in gluing them.
12. Ridiculously stylish eye wear (see endorsed products list) is to be worn at all time without exception.
13. Hair shall be kept neatly short, and matching helmet shall be worn (again with prominent logo placement). Under NO CIRCUMSTANCES shall a clashing helmet colour be worn with your euro kit.
14. In RARE cases, it has been deemed acceptable to have long hair. In this event, hair shall be neatly slicked back in maximum euro-styling, and helmet SHALL NOT be worn. It is IMPERATIVE rule 12 is followed in these special cases.
15. When riding, sans helmet (with short hair), a team issue cycling cap (white in colour), shall be worn. The bill shall remain in the downward position at all times. Cycling cap can be worn forwards or backwards to coincide with specifics of current hairstyle. During spring training, cycling toques WILL be worn at all time in place of caps.
16. Kits will always be freshly washed, and one shall ALWAYS have applied a subtle quantity of eau de toilette (cologne). It is, AT ALL TIMES, FORBIDDEN to ride in an unwashed kit, as it is extremely detrimental to your image.
17. Saddles shall be white in colour only and will be manufactured in Italy or France. Exceptions shall be made in the following cases… i) Saddles containing WorldCup Stripes or Olympic Gold when EARNEDii) Italian Flag colour combo when rider is ITALIAN (born in Italy)
18. Handlebar tape is required to be cork as well as being WHITE IN COLOUR. Bar tape will be kept in pristine white condition. This state shall be achieved either through daily cleansing or frequent replacement. These jobs will NEVER be performed by the cyclist as you must maintain your image.
19. All stems must be a minimum of 120mm and a rise of no higher than -10 degrees. Stems shall be positioned no more than 0.5cm above the top of the headtube. ALL stems shall ALWAYS be oversized, made out of ALUMINUM, and airbrushed in kit/frame colours.
20. A rider will ALWAYS have liniment applied to his legs before appearing in public.
21. Facial hair will be restricted to (at maximum) a goatee, and even this is discouraged. Moustaches, beards, or any combination thereof are EXPRESSLY PROHIBITED in all instances. Stubble is, however, advisable in virtually ALL euro-situations. It is important to note: this DOES NOT apply to the legs!
22. Campagnolo shall be THE ONLY acceptable componentry and is hereby deemed superior to ANY Shimano product in ALL circumstances. You are expected to have nothing less than an ENTIRE campy grouppo. Crank substitutions are NOT permitted. There is a case by case exception for SRAM RED.
23. You shall NEVER, under any circumstances, acknowledge the presence of a cyclist riding a bike costing less than €2000 in a public place. This could be severely detrimental to your image.
24. You shall NEVER, UNDER ANY CIRCUMSTANCE, associate with triathletes. It is FORBIDDEN to have any number inked onto your body before a race.
25. Any physical activity, other than cycling, is STRONGLY FROWNED UPON. This includes any form of running or swimming and their derivatives (this includes walking). The ONLY TWO other sports with a recognized degree of euro are Cross Country skiing, and long track speed skating.
26. MTB gloves are FORBIDDEN in all instances. Cycling gloves will be slick, white (in accordance with kit), and have minimal padding. Padding will be beige or white in colour. Wearing NO GLOVES is entirely acceptable and encouraged. In the case where said euro cyclist is wearing a leader’s jersey, special gloves will be made to match the colour of the jersey while blending the team kit colours simultaneously.
27. In a circumstance where any cyclist (or triathlete) ever displays aggression or disrespect towards you, one will ride up uncomfortably close and slap them in the face with your team issue gloves.28. In the event a motorist disturbs your ride, you shall proceed to ride up beside the car, form a clenched fist and bang the boot of the car while doing your best attempt to sound irritated in Italian. Wild arm/head movements are strongly encouraged to enhance the apparent rage.
29. ONE shall never rearrange their package while riding. Adjustments regarding seating/hanging comfort are to be done in private in order to preserve image.
30. ABSOLUTELY NO FORM of seatbag, frame pump, mud guard or mirror shall come within 2 meters of ones bike.
31. Gearing is restricted to a titanium Campy Record 11-23 cassette with a ABSOLUTE MINIMUM of 42-53 up front. One shall never be seen pedaling at a cadence over 90rpm in case it detracts from your calm/smooth factor. The use of 25t cog is acceptable in special training circumstances.
32. ALL BIKES shall feature personalized nameplates next to ones home country’s flag located on the top-tube within 10 cm seat-tube ON ONE SIDE ONLY.
33. Pedals MUST be either Look or Time. No other pedals are to be considered and ANY form of Shimano product is STRICTLY FORBIDDEN.
34. Coffee is a necessity and as such must be consumed strong (ie. espresso) on a patio in Italy in full kit, it shall be drunk black. Sugar is STRONGLY FROWNED UPON. The only milk present shall appear frothed on top (if at all).
35. All podium shots (pictures) shall be taken with the euro-rider wearing team kit and appropriately matching casual euro shoes (such as puma's). Socks shall remain within the guidelines above. The rider is expected to display an appropriate degree of bulge while receiving kisses/trophy.
36. All pre and post-race activity will be conducted under a gazebo (this includes massage, interviews, and looking fantastic) leaving one in reasonable distance of the Euro-sun to top up your enviable tanlines or pose for photo’s.
37. Post-race, one shall be tied to their mobile phone, receiving endless calls from their attractive euro-girlfriend or important ad executives concerning modelling contracts. This will be done under the protection of the post race gazebo.
38. Team bikes will be built up so that they violate the UCI weight limit, in order that weights might be attached to the frame to demonstrate its superiority and lightness.
39. Motivational music during training SHALL consist of late 90s house or deep-trance hard-style German techno hereby known as euro beats. NO EXCEPTIONS.
40. Naked black ALL CARBON water bottle cages (manufactured by ELITE CAGES) will be used on ALL BIKES. Exceptions include….i) Special edition 24k gold cages are acceptable in certain cases such as photo shoots, prologues or where colour coordination dictates. Ex. Gold Cage with Olympic Gold/white team kit.
41. Water Bottles shall be referred to solely as "Bidon's" and shall have a volume NOT EXCEEDING 500ml. Bidon's will always be matching of team/kit colours. It is NOT ACCEPTABLE in ANY CIRCUMSTANCE to leave bidon's on bike more than 10 minutes post ride OR while transporting bikes via bike rack.
42. A gold pendant on a very long, thin chain bearing some form of religious icon is STRONGLY recommended for mountain races.
43. While soloing in for a victory, one will ensure their jersey is FULLY ZIPPED and ALLIGNED, so all title sponsors are clearly visible. One shall then smile and flex arms while pointing skywards. The projection of ones fatigue is EXPLICITLY FORBIDDEN in ALL CIRCUMSTANCES.
44. When appearing in a photo spread for sponsor’s products, one shall appear either fully nude or in full Brioni 3 piece suits. Smiling is prohibited in these instances.
45. When appearing in documentaries, you must be seen walking around the hotel in your kit at all times. It is also recommended that you constantly be eating something in front of the cameras.
46. When asked "how are you?" while riding you must proceed with one of the following...-Complain about coming off a sickness.- Explain you're peaking for bigger races later in the season- Mention that this is a "recovery ride"-That you are on the tail end of your daily 6 hour training ride
47. When the Euro Cyclist feels the urge to relieve himself during a race, he will gracefully meander to the back of the pack, seat himself sideways on his saddle, and pee into the sunflowers. He must ensure that no cameracrew catches the act, for it could be detrimental to his image. Under no circumstances shall the rider dismount from his bike to urinate.
48. When climbing anything with a gradient above 20% and lasting over 8 kilometers, the Euro cyclist must fully unzip his jersey and let it flutter in the wind.
49. When dropping out of a race, one shall avoid the embarrassment of entering the official broomwagon and will instead wait for their team vehicle. When asked the reason for dropping out, one will cite mechanical problems or oncoming sickness as the reason, to avoid any bad speculation in relation to your fitness.
50. If in doubt, the euro cyclist shall mention in an interview that his pollen allergies are acting up, and that he’s not sure that he’ll win the Giro this year. In this situation, remember to note that the sensations are otherwise good, and that eventually you’ll win a beautiful stage.
51. Team-building motivational camps will be held annually in the off-season. These are to place team members in as ridiculous a setting as possible. Photos will be widely reproduced to demonstrate team cohesion.
52. During the pre-TdF medical checks, star riders of each team are STRONGLY ADVISED to play doctor with each other while shirtless. Photos taken must strive to be as HOMEROTIC AS POSSIBLE.
53. In order to avoid the harsh European winter, you shall:i)flee to the warmer climes of Mallorca/South Africa/Canary Islands/etc.ii)“train the mind, body and soul” with Kreitler brand rollers
54. In the event of a crash, no matter how badly the Euro cyclist has injured himself, he should proceed to mummify himself with fishnet gauze. The act of gauzing oneself is looked upon with respect by other Euro cyclists because it is a statement of commitment and strength of character to continue racing when injured. White Gauze is the norm, but world cup striped gauze and or national colors may be worn on select occasions depending on the rider.

---------------------------------------------------------------------Rules will be added as they are sent in and refined. Try to refrain from contradicting rules above. Voice your opinion and the rule might be changed or refined. If you need assistance on anything not yet listed in the official rules, post it and one of our officers will be glad to address the issue.Last Updated December 10, 2007 by Dom.********************************************PRAISE OF TOM BOONEN IS IS CURRENTLY FROWNED UPON PENDING THE ACCEPTABILITY HIM DATING A 16YR OLD.************************************************

Ledigt...

Nu tar jag julledigt... Ingen dator, ingen cykel, inget bloggande...
Eftersom jag jobbar på julafton så har jag min julledighet uppdelat i två halvor. Den första halvan infaller just nu (fredag lunch) till och med söndag kväll. Den andra halvan utgörs av juldagen och annandagen...

Om vädret tillåter blir det cykling på juldagen. Annars ett trainerpass... Så fram tills dess får min vilande kropp fortsätta att befinna sig i vila. Allt enligt gamla pålitliga, men alltjämt gällande fysikaliska lagar från förr.

Får härmed passa på att hälsa eventuella läsare av denna blogg en riktigt God Jul!

Kläm gärna in en kommentar om du känner för det. Eller fyll i intresseblanketten för Tour de Östernärke. Det är lite på gång där, kan jag säga! Lev väl och kör försiktigt, vi hörs!

Blandade tankar

Dagen efter julfesten på jobbet... var jag sådär lagom pigg. Var på plats med de övriga två i städpatrullen strax efter klockan nio för att försöka sudda bort alla de spår som närmare 40 julfestande arbetskamrater lyckats sätta än här, än där.
Det gick ganska smärtfritt måste jag säga. Kände mig dock tämligen tveksam till att behöva cykla hem till Hampetorp igen. Hade det funnits alternativ, så hade det inte blivit 4 mils cykling den dagen. Det var helt klart...
Nu fanns det dock inga alternativ, så det var bara att gilla läget, som det heter... Käkade lite överblivet smågodis under städandet, det piggade upp. När vi var klara med vårt beting styrkte jag mig med en tallrik Jansson innan det bar iväg i gråmurret med kurs österut.
Det var bara en eller två grader kallt, lite mildare alltså än under resan in till stan, dagen innan.

Redan efter en knapp halvtimmes cykling insåg jag att min bristande fysiska form nog var inbillad. Det kändes kort och gott oväntat bra! Kan väl delvis ha berott på att det var medvind. Och ljust. Kanske att hemlängtan gjorde sitt till också.

Passade på att ägna mig åt tankar om tillvaron under det att delar av östernärke passerade förbi. Insåg att ju bättre tränad jag blir, desto mer sliter jag under mina träningar. I våras vågade jag inte ta i för mycket, för att jag var rädd att helt enkelt överanstränga mig. Nu vet jag inte hur stor risk man löper som återfallsmotionär efter femtio fyllda, men jag ville i alla fall inte ta några risker.

Sakta men säkert har alltså min kropp nu börjat inse att den kommer att utsättas för fysiskt arbete under i stort sett varje dag framöver. Så länge den lever! Intressant, eller hur?

Utnyttjade även tiden till att fundera över min jobbsituation. Jag har ett, i dubbel bemärkelse, drömjobb. Dels är det min egen dröm sedan jag var väldigt liten, dels är det en typ av jobb som står högst upp på önskelistan för många människor idag.

Jag har levt i den här drömmen i 15 år. Oavsett hur företaget hart omorganiserats och vilka som har suttit på vilka poster och bestämt vad, har jag funnit mig väl tillrätta och även haft en känsla av att jag varit viktig. Att jag som person faktiskt betyder något för verksamheten.

Ända tills nu. Kommer på mig allt oftare med att fundera över om jag har gjort mitt. Inte för att jag håller på att tröttna, utan för att jag upplever att själva företaget mer och mer fungerar som en kontrollapparat än som en kreativ trampolin som man utan vidare kunde använda när man ville kasta sig ut i något okänt för att göra en saltomortal eller två.

Det känns som om företaget hela tiden försöker fånga in och hålla fast, snarare än uppmuntra till kreativitet och nytänkande. Visst, vi ska förnya oss. Och jag är en av dem som kommer i åtnjutande av en del av de nysatsningar som ska göras. Men ändå. Magkänslan är inte helt hundra. "den som går i andras fotspår, kommer aldrig först" som min norska arbetkamrat på mitt förra jobb ofta uttryckte saken. Inte minst när vi försökte tänka i nya banor.

Men nu känns det som att påbuden uppifrån alltför ofta handlar om att det är cheferna, räknenissarna, konsulterna och alla deras kompisar på reklambyrån, som ska stå för allt nytänk. Sådana som jag ska bara expediera alltsammans. Jag är inte bitter, även om jag inser att resonemanget är det...

Det är kanske normalt att känna så efter dryga femton år på samma arbetsplats? Jag har ju inte bara jobbat där i så många år, jag har ju dessutom åldrats lika mycket... Å tidens tand kanske gnager hål på oss till slut?

Men vad skulle jag göra istället? Tankarna lekte tafatt med varandra och den ena galna idén avlöste den andra. Så länge det finns liv finns det hopp, tänkte jag. Sedan blev jag väldigt kissnödig.

När resan återupptogs efter den nödvändiga pausen hade jag glömt bort vad jag funderade på och insåg att jag nog hade det ganska bra, bara det var lite mindre vinter...

Efter hemkomsten firade vi min 52-årsdag. Jag somnade tidigt den kvällen och sov fantastiskt skönt. Dagen efter "dagen efter" var jag bara tvungen att vispa bort diverse slaggprodukter från festen som fastnat i mina benmuskler. 40 minuter på trainern med hög kadens och relativt hög belastning gjorde susen!

Nu ska jag hänga tvätt, ciao!

Julfestcykling

Julfest på jobbet i kväll. Hade först tänkt att vara kvar i stan efter sändningen i morse, men bestämde mig för att utnyttja tillfället till "gratisträning". Så jag körde hem till Hampe med bilen som vanligt. Sedan tog jag cykeln tillbaka. 4-5 grader kallt och ganska svaga vindar. Perfekt cykelväder med andra ord! Lite drygt 2 timmar tog det med den dubbdäcksförsedda mtb:n. Den är trög! Men det är ju å andra sidan bra träning... Å ölen när jag kom till lilla lägenheten satt som en smäck!

Det skulle kunna uppfattas som cxtremt nördigt. Förmodligen var det därför som jag smög lite med det hela. Nämligen det faktum att jag har skaffat mig en Tacx video: Tour of Lombardy...

Visst kände jag mig en smula fånig när jag tryckte igång videon samtidigt som jag började köra på trainern. Men faktum är att det gick ganska snabbt att komma över att det bara var en filmad väg som jag hade framför ansiktet.

Till höger på skärmen fanns en graf som tillsammans med en procentsiffra berättade om vägens lutning. Dessutom visades en annan siffra som angav vilket motsånd mn skulle ställa in på tranínern. Turen var en dryg timme lång. Första halvan gick mest uppför och den andra halvan mest nerför. Nu har man ju kanske inte lika stor glädje av en filmad nerförsbacke på en dataskärm, som en i verkligheten, men det var ändå skönt att få plana ut och återhämta krafterna efter att ha klämt bitar med upp till 10% lutning.

Lombardiet runt är ju en av de klassiska cykeltävlingarna och samtidigt den som avslutar cykelsäsongen. Kallas även för "de fallande lövens tävling", vilket då syftar på årstiden. Under den här åkturen faller inga löv. Det verkar vara filmat under juni månad eller så. Naturen är grön och frodig och i dikeskanterna ser man spår efter nyklippt gräs. Solen sken och värmen i min trainerskrubb stämde nog bra överens med utetemperaturen på filmen. Min lilla fläkt bidrog med sommarbriskänsla.

Hög nördfaktor, javisst! Samtidigt ett roligt och omväxlande tillskott till Itunes-dieten och vägg-gloendet som jag ägnat mig åt under de flesta av de dryga 30 mil jag kört på trainern nu under hösten.

Fast i morgon blir det nog "the real thing" på vintercykeln...

Inge ljud!

Då skulle jag alltså provköra min nya videoinstallation i trainerskrubben. In med en sjysst dvd i lilla datorn. Kablarna anslutna och kontrollerade... tryck på "on". Filmen rullade igång på den stora skärmen, strategiskt placerad framör snoken. Vilken skillnad mot att titta på den bärbara datorns 12-tummare... Men hallå! Ljudet. Vart tog det vägen, typ?

Det finns uppenbarligen saker att lära sig. När man ansluter en extern bildskärm till den lilla bärbara, så försvinner tydligen ljudet. I alla fall om l,judet ligger på en dvd, som 99,99% procent av allt filmljud ju gör...

Stumfilm med andra ord. Hur kul är det på en skala? Om jag däremot drog igång Itunes, så fick jag ljud i lurarna och samtidig bild på skärmen... Får ta och mecka med det där när jag får en stund över...

Annars gick träningen bra. Hade ju inte suttit på hojen på en vecka pga segt snor i huvudet och en hopplös håg, men det var inga problem. Första halvtimmen var dock ganska seg. Förmodligen på grund av att jag kände mig blåst på konfekten när mitt filmtittande inte funkade som det var tänkt.

Körde som ett distanspass inledningsvis men sedan kände jag att det var läge att pumpa på lite. Testade att dra på tunga växlar med hög kadens utan belastning. Det var kul att se att jag kan hålla över 40 km/h betydligt längre nu än vid tidigare försök. Måste dock uppgradera fläkten till något kraftigare. Fartvinden räcker liksom inte till när jag tar i. När passet var över efter en dryg timme lackade svetten kan jag lova.

Ingen vacker syn när jag såg mig i spegeln efter duschen. Visserligen hade svetten svidit en del i ögonen under passet... men att se effekten av det var ingen hit. Knallröda ögonvitor är inte snyggt! Men det gick över snabbt.

En annan intressant iakttagelse var att benen (lårens framsidor) var alldeles varma i morse när jag vaknade. Hade pannan varit lika varm hade jag väl haft feber!

Nu blir det ingen träning förrän på torsdag. Diverse olika åtaganden typ premiärmingel och födelsedagsditon pockar på närvaro. Kul!

Hoppas dock på lite kallare väder och uppehåll. Vill köra rundan på vintercykeln igen. Sedan lär det bli trainer så det räcker, när jag sticker till Kalmar i jan-feb.

Full fart framåt med foten i kläm!

Fredag kväll. Arbetsveckan är över och man ska ägna sig åt att göra ingenting, som det heter, i två dygn. Eftersom det verkar som att förkylningen är nedkämpad och begraven för den här gången så blir det ju självklart cykling på ett eller annat sätt.

Har roddat runt i skrubben där jag har trainern och det känns som om det har blivit aningen mer praktiskt. I alla fall om man vill titta på något annat än en vägg. Jag fick alltså plats med dataskärmen som jag hade hoppats... Filmtajm, med andra ord!

Nu stänger jag ner för idag samtidigt som jag påminner mig själv om mitt gamla nyårslöfte sedan tio år tillbaka om att jag "aldrig mer ska hetsa upp mig över döda ting..."

Till döda ting räknas även småaktiga människor. Jag säger som Jesus sa på korset: Förlåt dem, ty de veta icke vad de göra...
Trevlig helg!

Vilodag, eller..?

Det är under vilan, som kroppen anpassar sig till den ökade belastning den kan förvänta sig av framtiden, baserat på den senaste tidens upplevelser... Det är väl så ungefär som jag tolkar alla rön jag tagit del av under min jakt på en bättre form. Vilan är med andra ord själva förutsättningen för att kroppen ska bli starkare. Igår kände jag mig plötsligt grymt trött. Trots att det var vilodag.
Ont i musklerna, småfrusen och allmänt dassig. Det blev en tidig kväll.

Även nu, ett dygn senare, känner jag att jag inte är helt fit for fight. De flesta skulle nog vilja påstå att jag håller på att bli förkyld. Håller på, ja. Men än är det inte kört! Ska med andra ord försöka kurera mig med lite blandade mixturer... eller mat... eller en kopp te kanske?
Dessutom så tror jag att jag ska pimpa mitt trainerkrypin. Kom just på att jag har en 19" bildskärm som står och skräpar i ett hörn. Ska se om jag inte kan få plats med den på något fiffigt sätt samtidigt som det borde gå att placera cykeln åt ett annat håll så att man kan njuta av lite ögonfägnad samtidigt som man cyklar. Skärmen på min bärbara är i minsta laget om man t ex vill se "Sagan om Ringen" eller något annat epos under trainerpassen. Dessutom har jag ju som mål att cykla en av ringen-trilogins avsnitt innan jul. Hmm... -Så får det bli! Nu känner jag mig redan bättre. Det är under vilan, som kroppen anpassar sig...

En inställd runda är också en runda...

Gårdagens planerade runda ställdes in till förmån för en timme på trainern. I samband med uppskjutandet (jag tyckte att det var kallt...) så lovade jag mig själv att utecykla idag istället. Å så blev det. Trots gråväder och nästan regn i luften. Kändes som en nyttig tur. Kul var det dessutom. Dubbdäck är toppen!
Tyckte innan jag stack iväg att jag varit rätt slapp den här veckan. Men det blev en del mil i alla fall... Körde drygt 30km i söndags, sedan blev det 27 på trainern i måndags, 34 km på mtb:n i tisdags och så 28 trainerkilometer i går följt av dagens runda över Ruddammen-Östantorp-Yxtorp-Eketorp-Himmer-Lännäs-Bönerud innan det bar hem på gamla vägen förbi Björkenäs...

34:an

Om man blandar alla regnbågens färger, vad får man då? Jo, exakt den kulör som använts vid färgsättningen av tisdagen den 20 november 2007. En fantastiskt genomgrå höstdag utan tillstymmelse till direkt solljus. Inte bara färgskalan var dämpad, även ljudvågorna var liksom avslipade i kanterna. Dagens runda blev 34 km lång. Ruddammen-Boda-Eketorp-Himmer-Lännäs-Bönerud-Ruddammen och hem igen. Såg förresten på Google Earth att Hampetorp ligger på 42 m höjd. När man passerar Himmer är man uppe på 100 meter.

Cykeln funkar utan problem. Funderar på att köra med originalsadeln ett tag. Nishikisadeln är verkligen eländig att sitta på! Cykeldatorn (av märket cykloputer) är värdelös. Med den ena knappen nollställer man tripmätaren. Med den andra nollställer man hela apparaten, med följd att alla ingångsvärden måste återställas. Problemet är att man inte vet vilken knapp som gör vad förrän det är försent. Därav kom det sig att jag cyklade rundan utan att komma upp i 20 km/h över huvud taget. Kan ha berott på att cykloputern trodde att jag körde på en 24-tummare eller nåt. Dessutom var den svåravläst eftersom den inte verkar klara av kyla. -2 grader var visst på gränsen. Det blir uppgradering framöver!

Grus och klet.

Mmm. Vilken söndagstur. Egentligen borde jag väl inte blivit besviken på vädret. Förra veckans iskyla förbytt till vårtemperaturer (4-5 plusgrader) och ett härligt novemberdis. Men jag kan inte hjälpa det. Kände mig ungefär som den där gången när jag fick mina första skidor. Ett par ljusblå med läderbindningar. Jag var väl fem eller sex år och skulle naturligtvis ut och prova skidorna på direkten. Det var julafton och balkongdörren slets upp av den förhoppningsfulle skidåkaren... Ösregn! Visst var det typiskt?

Som i söndags. Vad händer när man fått på dubbdäcken på sin cykel? Jo, växthuseffekten slår till och förvandlar de senaste dagarnas isgata till lervälling. Men om sanningen ska fram, och det ska den ju, så hade jag nytta av dubbarna i alla fall. För även om de flesta av mina 32 cyklade kilometer gick över grus, klegg och lera så fanns det ändå stråk av is. Is med vatten på till och med. Så då var jag faktiskt rätt nöjd med mina dubbade däck.

Annars så var det en bra tur. Segt som sjutton på grund av underlaget visserligen, men vaddå? Det är ju träning jag håller på med. Själva känslan i cyklingen var inte helt olik den man får på trainern, så fort man slutar trampa, stannar det.

Snittpulsen hamnade på 85% av max, så det var ju inte helt slappt, om man säger så... men det kändes ändå bra i buggarna. Visserligen lite mjölksyra då och då i backarna, men inte värre än att det gick att hålla "farten" uppe någotsånär i alla fall.

Cykeln funkar helt ok egentligen. Förutom att växlarna ibland kuggar över lite omotiverat. Men det kanske är en justeringsfråga. Det händer ju en del med wirar och annat när det är nytt. Efter hemkomst så blev det till att tvätta hojen, den var rätt skitig. Passade också på att spreja hela drivpaketet med universalspray efter tvätten.

Ikväll blir det en timme trainer och i morgon så ska grusvägarna få sig en omgång av mina dubbar igen.

Home on the ranch...

Då har man kommit hem från cykelmässan i Jönköping Förutom att vi var helt förblindade av sol på nervägen och av dimma på hemvägen gick allt som en dans. Träffade på ett antal människor som jag tidigare bara haft kontakt med på nätet. Det var riktigt kul.
Lika trevligt som alltid var det även att växla några ord med cykeloraklet Anders Adamsson. Cykelklubben.se bjöd på fika och diverse leverantörer bjöd på broschyrer, kataloger och smakprov.
Passade också på att fynda ett par handskar med långa fingrar för 100 spänn. Tack vare att jag var anmäld till VR -08 kom jag in gratis. Men jag fick snacka lite för det. Min anmälan var nämligen inte registrerad... Men det löste sig. Inte minst tack vare en otroligt serviceminded kvinna i entrén. Om alla i liknande positioner var lika smidiga till sättet som hon, skulle världen helt klart se annorlunda ut...

Nu ska jag läsa kataloger, byta till dubbdäck på lågprishojen innan det är dags för fotboll. I morgon blir det en redig cykeltur!

[EDIT] Fotbollsmatchen (Spanien-Sverige) var ju sådär... efter två noll somnade jag och vaknade strax innan tre noll. Då stängde jag av tv:n. Att byta däck på mtb:n gick ju som en dans. En intressant effekt visade sig ungefär ett dygn senare då hustrun höll på att göra en saltomortal på golvet i groventrén. Däcken var ju rejält impregnerade med silikon, och det hade ju naturligtvis smetat av sig i samband med däcksbytet... Hoppas att friktionen mellan däck och isgata blir något större än vad friktionen mellan strumpklädd fot och plastmatta i tvättstugan är just nu! [/EDIT]

Solen sken, allt var väl! Stack iväg på den första riktiga turen med min nyligen införskaffade vintercykel. Det skulle bli en sväng på ungefär tre mil, mestadels på frusna grusvägar. Det positiva intrycket från provturen häromdagen höll i sig. Visst, det känns att den väger 15 kilo, men i det här fallet gör det ingenting. Faktiskt!

Inga kossor i hagarna men rådjur på nära håll dög bra som ersättning. Kom ifatt ett par ryttare också. Två tjejjer på varsin gigantisk häst.

Annars så var det mest lugnt och skönt och jag kände verkligen att det här med vintercykling, det är ju bara hur kul som helst. Insåg dock i en uppförsbacke att däcken förmodligen är gjutna av samma material som man använder till hockeypuckar... Inte myckeet till grepp med andra ord.
Strax därpå, i en rätt skön vänsterkurva, så var det tack och adjö med både väggrepp och värdighet. Tjoff pang! Höften och knät tog smällen, kedjan hoppade av och sadeln vred sig lite på sin stolpe. Fram till dess att jag verkligen låg på vägen så tror jag att sladden hade varit rätt snygg...

Tur att man är vältränad... tänkte jag av någon anledning när jag pallrade mig upp på cykeln igen och trampade vidare. Men lite lugnare den här gången. Nu kändes hockepuckarna med nabbar rätt opålitliga, vill jag lova. Några kilometer senare en ny vänstersväng. En t-korsning den här gången. Och fast jag körde jättesakta (eller kanske just därför) så försvann båda hjulen åt höger och höften och knät fungerade lika bra som stötdämpare som landningsstället på ett Dash-plan. Den här smällen kändes!

Beslöt mig för att öka takten lite, när jag samlat ihop mig på cykeln igen. Det var ju bevisligen sämre att köra sakta. Jag hade ju bara kommit typ 2 km sedan förra vurpan. Smärtan i benet försvann så fort jag kom på rull igen. Glad som en speleman fortsatte jag genom skogspartier och småbyar när jag plötsligt hör ett märkligt flaffi-flaffande läte snett bakifrån. Jag hinner inte ens vrida på huvudet mot ljudet förrän något svart hoppar upp och försöker fånga in min armbåge...
Fattas bara det... en lösspringande, galen, svart, jättestor och tydligen människoätande hund!

Missförstå mig rätt. Jag gillar djur. En av mina bästa vänner har både svans och fyra ben. Men den här saken kvalade liksom in på andra änden av skalan. När han missat vänster armbåge några gånger försökte han med höger... när han inte sladdade fram och tillbaka framför cykeln. Sa jag att det var isgata och att mina däck var som hockeypuckar..?

Hunden tog några skutt in i skogen och jag gasade på. Vips så kom den sättandes igen... å så där höll det på i ungefär två och en halv kilometer. Jag hade väl tjoat i några gånger och försökt få hunden att lägga av, men resultatet var ju minst sagt klent. Grusvägen tog slut och jag kom upp på asfalten. Här var det tack och lov ingen is, så nu var det ju lättare att hålla koll på hunden samtidigt som jag försökte hålla farten uppe. Till slut så blev jag så förbannad på det nafsande eländet, så med någon slags morrande basröst gapade jag till -Nu går du hem! Och tro´t eller ej. Hunden tvärvände!

Bara för att en halv minut senare ta upp jakten igen. Men nu var jag turligt nog på krönet av en liten backe, så i den utförskörningen var hunden chanslös. Sedan hade jag bara en halvmil kvar innan jag var hemma. Och då kom snön... eller snarare en miljard små sylvassa isbitar... och det blåste motvind... Å då kände jag bara... fasen vad det är kul att cykla! OBS! Ingen ironi!!!

Å när jag klev in i duschen mindes jag barndomens skrubbsår med en förfärande tydlighet.
Visst är det märkligt att man kan få ett stort hål på skinnet på knät, trots att det bara blev ett litet hål på byxorna?

Vintercykling!

Nu är man vintercyklist åxå... Det bidde en billigbillig mtb från Sportex. 990 pix. Som hittat! En mil shake down genomfördes utan problem. Ska försöka ge mig på en fem-milare på söndag...

Kan en sådan här vara nåt att ha?

Hittade den här på Sportex hemsida för 990 spänn... Kan det vara något att ha som vintercykel, typ slira omkring med på isiga grusvägar i östernärke? Jag vet inte, men den borde väl hålla en vinter i alla fall. Visst, man får vad man betalar för... men det känns inte som att jag vill lägga en himla massa pengar på en vinterhoj just nu.

Om den här saken skulle funka och jag skulle få blodad tand... då skulle ju en cross sitta bättre... fast då pratar vi helt andra pengar... nästa höst i så fall.

Ja, ja... blir väl till att åka förbi Sportex och kolla in åbäket irl... sedan får vi se...

Inomhuscyklingssäsongsinledning, typ...

Nu är det ett oomkullrunkeligt faktum... cykelsommaren är över ... Totalt 144 mil blev det i alla fall på mätaren. Efter senaste utomhusrundan (27/10) har det i alla fall blivit 22 mil på trainern! Det är jag rätt nöjd med...

Liten kvällsblogg om Tornado Tom

Hittade några intressanta fakta om Tom Boonen i senaste numret av Procycling. T ex så lär hans kroppstemperatur gå upp till 39 grader under en långspurt i slutet av en etapp. Hans lungor tar hand om och distribuerar 200 liter syre per minut under samma spurt. Han drar runt kedjan med utväxlingen 53-11 med en effekt av 1700 watt och varje fot pressar ner sin respektive pedal med en kraft av 130 kilo per tramptag. Hastigheten ligger då på 65 km/h.

Frågan, enligt tidningen, är inte om, utan när han knäcker en cykelram... på ren styrka.

Jag kommer aldrig att komma upp i 65 km/h på slätan, än mindre riskera att cykla sönder någon ram. Hur många watt min kropp utvecklar känns inte viktigt att veta. Inte heller med hur många kilos tryck jag hamrar på pedalerna. Men på ett plan är vi lika, Tornadon och jag. Vi blir båda ungefär lika varma!

Omistliga produkter!

-Jaharu, du kör mycket på trainern nu... mmm, det är slitsamt...
Herr cykelhandlare tittade misstroget på mig när han slog in beloppet för en styck cykeldator med kadensfunktion, i kassan. Du vet väl att det finns speciella bakdäck just för trainercykling?

Även om jag inte hade vetat det, skulle jag inte ha blivit förvånad. För är det något det finns gott om inom den här sporten så är det just tillbehör. Tillbehör till prylarna, alltså. Den som vill kunna njuta av ett trainerpass till fullo behöver därför (förutom själva trainern) skaffa 1 st trainermatta att ställa hela härligheten på.. Ett speciellt framhjulsstöd. Varför inte av den stapelbara modellen? Då kan man nämligen ha tre stycken och simulera alla slags lutningar från slakmota till alptopp. Vidare behövs ett svettskydd som man spänner mellan sadel och styre för att förhindra att frätande svettdroppar förtär lack och lager på cykeln. En special-DVD med angiven lutningsprocent att titta på under tiden man kör. Då kan man lätt justera motståndet så att cyklingen går tyngre när det är uppförsbacke. Varför inte köpa en ny trainer förresten? En sådan med dator och filmduk inbyggd. Komplettera med en fläkt och du kan köra Tour de France varje dag! Wattmätare och pulsmätare behöver du också för att kunna hålla koll på din träning...

Det behövs ju ingen Einstein för att räkna ut vad som skulle ha hänt om jag tackat ja till inviten om att "bara titta" på det där specialbakdäcket... Så nu sliter jag ut mitt vanliga bakdäck på trainern under vintern och lägger på ett nytt fräscht i vår i stället. Smart eller hur?

Men visst är det konstigt att det inte finns några speciella energikakor designade just för inomhuscykling!

Varför?

-Vad är det som är så kul med att cykla då? Frågan ställdes av en gammal kompis häromkvällen. Något bra svar hade jag inte, förutom det där med frihetskänslan, fartvinden, insekterna i ansiktet, upplevelsen av landskapet, dofterna... kläderna, prylarna, gemenskapen med andra cyklister...
-Ja men hallå! Precis så där sa du när du skaffade motorcykel för tio år sedan...
Jag vet, svarade jag. Men det finns faktiskt inget bättre svar... Om jag inte ska börja prata om hälsa, välbefinnande, syreupptagning, kondition, friskvård, stolleprov, eufori... och vem vill höra om sådant en kväll som denna?
-Nä, precis... annars tycker jag att du verkar pigg för din ålder!

Plötsligt en dag i Vingåker

Sol från en klarblå himmel och 10 gr varmt... Borde vara en perfekt dag för en tur på cykeln. Ändå så sitter jag i bilen. På en parkeringsplats i Vingåker. Men en tur på trainern blir det i kväll i alla fall... Man ångrar bara träningspass som aldrig blev av...

Mera snurr!

Det blev ett pass på trainern ikväll. Hade egentligen tänkt utnyttja det fina förmiddagsvädret till en "riktig" runda, men ambitionen gick över på ungefär samma tid som molnen behövde för att fylla himlavalvet...
Tanken först var väl att köra något slags distanspass, tror jag, men det ändrades under resans gång till något som väl kan liknas vid fartlek.

Efter 10 minuters uppvärmning konstaterade jag att jag utan större problem nu lyckats höja min naturliga kadens till 82-85. Nästa steg måste väl bli att komma upp i 90 som någon slags grundinställning. Testade även att hålla 40 km/h med minst 80 i kadens. Typ en och en halv minut funkade det... bara 13 ½ kvar om jag ska nå ett av mina trainermål före jul... Mål ska vara djärva, mätbara och uppnåeliga, är det visst någon som har sagt... återsår att se om det här målet är uppnåeligt... eller ens eftersträvansvärt.. det där sista var det inte jag som skrev, i alla fall inte medvetet! Gonatt.

Tour de Östernärke. Etapp 4. Oljeberget.

Med den välgörande vilodagen avklarad så är det nu dags för den avslutande etappen. Det är 110 km som ska tillryggaläggas
och detta är, utan tvekan, den mest utmanande etappen på hela touren. Inledningen känns igen från etapp två, fast nu från andra hållet.
Långsyna alltså. Och om man inte märkte det då, så märker man det nu... nämligen att Viltungla ligger på toppen av en ås. Efter Falkabacken så är det i stort sett en 8 km slakmota att förhålla sig till innan man kommer över länsgränsen och in i Södermanland.
Ganska snart känner vi igen oss från den första etappen. Förbi Högsjö och den knöliga vägen mot Brevens Bruk. Vi håller oss till samma sträckning som tidigare fram till Sandvad. Där tar vi av till vänster och en härlig krokväg mot Asker. Väl där får man användning av de lite lättare växlarna när Askers kyrka passeras. Ut på RV 52 vid Fiskinge och sedan västerut. Vi följer
skyltningen och viker av mot Norrbyås. Nu handlar det om ett antal kilometer grusväg minsann... Vägen håller oftast bra kvalitet, men om sommaren har varit regnig så kan det ha satt sina spår. Se upp fär fågelskådare och traktorer!
Efter Kvismarens fågelstation kör vi på bra asfalt och vid Norrbyås kyrka tar vi vänster mot Hidingsta och Almbro. RV 51 korsas och strax innan Gällersta forngård blir det en ny vänstersväng. Vägen är smal och det ligger hus och gårdar tätt intill på båda sidor.
Efter en lättcyklad 4,5 km raksträcka blir det mer kuperat igen när färden ställs västerut mot Kumla. Den gamla skostaden bjuder på tre rejäla rondeller. Vägen går lätt utför innan det är dags att passera Hällabrottet. Förbi Yxhult och mellan sjöarna Söderhavet och Nordsjön.

Vi är nu i i det sägenomsusade Kvarntorp, klassisk industrimark. Även om området har fått en rejäl ansiktslyftning sedan oljeutvinningens dagar under andra världskriget och ett 20-tal år därefter, så är spåren efter en av landets mest miljöbelastande verksamheter tydliga. Inte minst Kvarntorpshögen bär ett tydligt vittnesbörd om hur det var här en gång i tiden. Den enorma slagghögen är visserligen numera förvandlad till skulpturpark och slalombacke, och ett
uppskattat utflyktsmål, men dess glödande inre spyr forfarande ut svavedoftande rökmoln och ångpuffar.

Vi närmar oss österifrån på fina kurviga asfaltvägar samtidigt som denna sista etapp går mot sin upplösning. Det är nämligen nu det gäller! Få har gjort det på racer, vem fixar det den här gången? 18% lutning och grusväg kräver nämligen såväl muskler som teknik och en väl fungerande motor...
Den som har ordning på allt detta kommer att, på 157 m höjd, stå som segrare av den 4:e och
avslutande etappen av den totalt 340 km långa Tour de Östernärke! Någon som vill vara med?

Tour de Östernärke. Etapp 3. Djurklou.

Den tredje landsvägsetappen avgörs på klassisk mark. Starten är belägen i Odensbacken och sträckningen är i stort sett identisk med Kvismaredalens IF:s anrika långdistanslopp Djurklou Maraton. Senaste gången det loppet sprangs var i början på 1980-talet då bl a SM för veteraner avgjordes på vägarna mellan Odensbacken, Stora Mellösa och Segersjö. Löparna sprang två varv motsols, vi kör tre varv åt andra hållet.
De båda tidigare etapperna har ju bland annat bjudit på två stycken rondellpasseringar. Då inget cykellopp av klass bör sakna sådant, så känns det extra roligt att Tour de Östernärke även under denna etapp kan bjuda på hisnande rondellkörningar.

Starten sker vid Odenskolan. Cyklisterna kör sedan norrut via cirkulationsplatsen i Odensbacken. Precis som maratonlöparna på sin tid, så kommer nog många cyklister att uppskatta frånvaron av backar. Fördenskull är inte etappen vare sig helt platt eller i avsaknad av utmaningar. Beroende på vädret så kan det till exempel bli ganska tuff kantvindskörning hela vägen ner mot St Mellösa och även motvinden mellan Lännäs gård och Odensbacken kan vara obeveklig en blåsig dag. Oftast kommer vinden från väster och det är inte mycket till lä att gömma sig bakom för cyklisterna när de passerar de vidsträckta närkeslätterna.

Efter avtaget från 207:an, mot Segersjö väg 666, så följer en sträcka med relativt misslyckat asfaltsunderlag. Grovt faslimmat grus på ett bärlager ojämnt som wellpapp. Det kommer definitivt att kännas under det tredje varvet. När vägen kommer upp på Egbyåsen finns goda möjligheter till att samla krafterna igen. Nylagd slät asfalt och en ganska lång sträcka av svag utförskörning uppskattas av den som känner av mjölksyretrötta ben, eller för all del, av den som vill trumma på och göra en rejäl fartökning. Strax efter Segersjö slott så går vägen igenom en fantastisk allé. Bitvis är det som att köra i en trädtunnel. Sedan ut på de öppna fälten igen och efter passagen av Lännäs kyrka i rosa puts så svänger man till höger ut på RV 52 och en i strort sett platt halvmil mot Odensbacken.

Upprepa varvet två gånger till och Djurklou-etappen, veckans tredje förutom prologen, är avklarad och 63 kilometer ytterligare av Tour de Östernärke kan läggas till handlingarna. Därmed så är det en vilodag inför den spektakulära avslutningen; Oljeberget!

Nästa etapp publiceras den 1/11.

Tour de Östernärke. Etapp 2. Långsyna.

Inledningen av denna etapp är identisk med gårdagen. Full fart österut mot Läppe. Men nu så håller vi oss på 52:an ända till Vingåker. Strax efter avtagsvägen mot Julita så börjar det nog kännas i benen att det gått svagt uppför en bit. Backen brantar dessutom till, och blir mer tydlig, ungefär där vägen går jämsides med bäcken, för att sedan fortsätta som en klassisk slakmota tills dess att den gamla sågen på vänster sida har passerats. Sedan följer ett lättåkt parti som inbjuder till kraftfull cykling i god fart.

Ett par backar till ska besegras innan de sista kilometrarnas svaga utförsbacke in mot rondellen i Vingåker. Vi svänger höger och kör rakt igenom samhället. Följer vägen som bjuder på såväl kurvor som backar c:a 7 kilometer innan det är dags att ställa in siktet på Högsjö. Vägen går genom ett skolboksfagert landskap med såväl skogspartier som uppodlade områden. efter att återigen (fast nu från ett annat håll) ha kommit upp till den ralativa höjdplatå på vilken Högsjö är beläget så är det återigen relativt lättcyklat när vägen tar oss österut mot Vingåker igen.

Skylten Lännäs 20 leder oss sedan direkt in på den väg som som av någon outgrundlig anledning kallas Långsyna. Det lutar svagt uppför och asfalten är inledningsvis både lappad, lagad och relativt grov. Här kan de kännas överraskande tungt i benen. Bondgårdar och små byar passeras raskt. Vi bjuds på en härlig cykelväg utan nästan några raksträckor alls. Efter en esskurva och en liten knäppa, så är vi åter inne i Örebro län. Här blir asfalten märkbart sämre en bit efter att ha varit riktigt bra under de senaste 10 kilometrarna. Vi lämnar åker och äng bakom oss och vägen fortsätter att vindla än mer hängivet genom rejäl granskog. Upp och ner, hit och dit. Den sista biten, förbi Lännäs Bygdegård och vidare mot Bönerud, bjuder på härlig åkning i god fart i en diskret, men välkommen, utförslöpa. Avslutningen känner vi igen från gårdagen då vi kommer ut på RV 52 en bit upp i Falkabacken, 3 km från mål. Dagens etapp är avklarad och 75 nya km kan läggas till handlingarna.

Nästa etapp av Tour de Östernärke presenteras den 31 oktober.

Tour de Östernärke. Etapp 1. Flandern.

Prologen är redan avhandlad i ett tidigare inlägg så den kan vi lämna därhän (länk till prologen ligger sist i inlägget).

Första landsvägsetappen blir den mycket intressanta Flandern. 90 km cykling genom det såväl vackra som omväxlande landskap som gränstrakterna mellan Närke och Sördemanland utgör. Med start i Hampetorp är inledningen av etappen väldigt lättåkt. Riksväg 52 österut mot Läppe bjuder på såväl bra asfalt som vacker utsikt över Hjälmaren. Även inledningen av sträckan Läppe, Rörvik, Österåkers k:a, Vingåker, bjuder på fin asfalt och lagom kuperad terräng. Strax efter Vingåker kommer man in i det parti som gett sträckan sitt namn. Mellan Högsjö och Brevens Bruk är asfalten såväl rejält grovkornig samt väldigt lappad och lagad samt härjad av många vårars tjälskott i kombination med stundtals tung lastbilstrafik... Detta är det närmaste pavé man kan komma utan att använda gatsten! Sedan blir det relativt slät beläggning efter passagen av Brevens Bruk och den långa trädkantade raksträckan inbjuder till hårdkörning på riktigt tunga växlar för den som har krafter kvar. Men det kan vara klokt att spara sig litet, slakmotan upp över järnvägsviadukten strax söder om Kilsmo känns i trötta ben. Sedan följer ett ganska lättåkt parti ner genom skogen förbi Sandvad och ut på 52:an igen precis väster om Odensbacken. Med vinden i ryggen (troligen) kan man sedan göra en snygg avslutning i fin fart över gärdena förbi vindkraftverken och upp över den lilla knäppan vid Lännäs gård. Falkabacken bjuder i och för sig lite motstånd, men då har man å andra sidan endast 2,5 km till mål, så det är bara att bita ihop. Om klungan är samlad vinner den spurtare som är bäst när det går svagt utför! Detta var alltså etapp Flandern, 90 km ren cykelglädje.

Etapp 2, den mytomspunna Långsyna, presenteras den 30 oktober.

Länk till prologen: http://motlut.blogspot.com/2007/10/etapploppet-prologen.html

Tour de Östernärke

Med en majonnäsmacka i näven, en kopp te på skrivbordet och en katt som osaligt hoppar omkring än här än där, för att försöka få såväl uppmärksamhet som överblivna matrester, så är det inte helt enkelt att komma till skott med presentationen av etapperna till Tour de Östernärke 2008. Men jag gör ett försök i alla fall. För ordningens skull är det väl bäst att nämna att själva loppet inte är sanktionerat av någon, vare sig person eller organisation. Allt deltagande sker på såväl eget initiativ som risk och skaparen av detta cykeläventyr frånsäger sig härmed allt ansvar för vad deltagare, deras anhöriga, publik eller andra, kan råka ut för! Ok? Då kör vi...

Ut ur garderoben!

Eftersom det tydligen är uppenbart för de flesta vid det här laget, så är det väl lika gott att jag offentliggör det hela. Kommer ut, erkänner, helt enkelt. -Okej då, jag är cyklist!

För den eventuelle läsaren av denna blogg kanske inte detta kommer som någon överraskning. Inte heller min familj eller mina vänner kommer att höja på ögonbrynen inför detta faktum.

Nej, det är mig själv jag kommer ut inför. Visserligen har jag misstänkt länge att jag är cyklist. Rätt många tecken tyder på det nämligen. En racercykel på övervåningen, cykelskor i hallen och en cykelhjälm på hatthyllan. Vidare finns det ett antal cykelflaskor, en avdankad sadel, några märkliga specialverktyg, en pump som inte går att använda till vanliga cykelventiler, fullt med cykeltidningar i hyllan på kontoret, dvd-filmer om cykling... Mmm, ganska uppenbart att vi har att göra med en cyklist. Och då har jag inte nämnt nånting om vare sig cykellitteratur på engelska, böcker om pulsträning eller armvärmare...

Men jag kan sluta när jag vill! Just det, sådan är jag. Lika snabbt som jag kan dra igång nånting och vara väldigt hängiven, så kan jag avsluta det helt utan krusiduller. Som om det aldrig hade hänt. Nästan så, i alla fall. Det är i det perspektivet man ska se, och förstå, mitt erkännande av min läggning; -Jag är cyklist, har alltid varit och kommer sannolikt fortsätta att vara det under överskådlig tid framöver.

Och när väl innebörden av detta faktum stod klart för mig, så var det inte så svårt att gå från ord till handling. Så numera är jag medlem i Örebrocyklisterna! Kläderna kommer någon gång efter nyår... Å hade det inte varit för Idol-Lenas försynta fråga i ett meddelande på ck.se:"Hej Tompa! Kommer du bli medlem i Örebrocykliserna nu när du börjat trampa så mycket?" så hade jag nog forfarande bara varit en cykelnörd. Nu är jag cyklist! Bara så att jag vet...

Högre kadens

Ett av de vanligaste "felen" hos oss hobbycyklister, är att man trampar med för låg kadens. Dels utsätter man knäna för onödigt stora påfrestningar, dels är det oekonomiskt ur energisynpunkt att mala på för tunga växlar.
När jag började cykla igen i våras, så fick även jag det goda rådet att köra på så lätta växlar som möjligt. Och det gjorde jag naturligtvis. Tyckte jag. Men utan kadensmätare är det svårt att ha riktig koll.
Efterträdaren till den gamla, borttappade, Sigma-datorn från Clas Ohlsson blev därför en Cateye Astrale 8, med kadensmätare. Eftersom den dessutom mäter hastigheten på bakhjulet så är den ju det perfekta tillbehöret för en sådan som jag, som tänker ägna ganska många timmar i höst och vinter åt trainerträning.
Det slog mig häromdagen att min naturliga kadens, om man kan säga så, var mycket lägre än vad jag trodde. Runt 70, inte mer än så. Därför blev gårdagens träningsuppgift att köra ett 60-minpass med 80 i snittkadens. Inledningsvis så kändes det som om det var ett himla trampande, men efter en kvart ungefär så hade benen vant sig vid den högre snurren. Då gick det relativt enkelt att köra på tyngre och tyngre växlar. Med bibehållen kadens och utan att pulsen slog över på rött. Visst, på slutet kändes det, men då var det ju bara att växla ner...

Nästa pass kommer att bli likadant som det förra, men jag ökar till 85. Sedan håller jag mig där ett tag. En intressant iakttagelse från idag är bristen på träningsvärk. Brukar alltid känna av benen lite grand dagen efter. Men inte idag... detta trots att jag även körde ett pass "skogshuggning" på nya tomten ett par timmar. Fast det äventyret känner jag av i armarna istället. Men vad gör det? De flesta jag känner brukar få ont i ryggen, efter ett pass med motorsågen... I det här fallet känner jag mig alltså rätt nöjd med att inte vara helt normal!

Formel ett

Någon har sagt att segling, som sport, består till 20% av taktik och 80% juridik. Med tanke på allt som förekommer inom motorsportens kungaklass, så kan man ju lätt tro att det råder liknande förhållanden där. Det finns säkert fler sporter där jurudiken spelar en ganska avgörande roll (himlar med ögonen snett upp åt vänster, stampar takten med foten och visslar...).

Nå, vad jag egentligen ville, var bara att berätta om hur min tevecykling utvecklade sig. Jag vevade igång redan uder uppsnacket halv sex. Halv åtta gick Räikönnen i mål som segrare. Då klickade jag loss fötterna ur pedalerna, stängde av pulsmätaren samt släppte på rullen till bakhjulet. Först nu kollade jag efter hur det blev med energiförbrukningen. 1300 kcal hade gått åt. Snittpulsen var 147 slag (mitt max är 189), och tillryggalagd sträcka 47,8 km. Snittkadensen uppskattar jag till drygt 70. Min kadensmätare har inte den funktionen, men jag höll mig på 70-73 hela tiden. Under loppets sista varv petade jag i den näst tyngsta växeln och trampade upp hastigheten till någonstans mellan 45 och 47. Annars handlade det om ett långpass i relativt lugnt tempo, där pulsmätaren fick styra ansträngningen.

Jag kunde också konstatera att jag numera måste sitta på cykeln i minst en och en halv timme för att få nästan lika ont i baken som på 20 minuter i våras! Tror dessutom att trainercykling är jobbigare för baken, beroende på att allt blir ganska statiskt.

Mål innan jul: Att cykla någon av Sagan om ringen-delarna (extended version) samt köra ett 15 minuters tempolopp med snittfarten 40 km/h.

PS. Eftersom jag ägnade mig åt trädfällning tidigare i veckan, så anser jag nu, efter överläggning med tävlingsledningen, att 4000 kcal-målet är uppnått! Så nu nollställer jag mätaren igen. Tack så himla mycket...

4000 kcal...

Det blir nog tufft att na upp till veckans förbränningsmål. Men jag gör mitt bästa. Har riggat grejerna så att jag kan se upplösningen av formel 1-vm samtidigt som jag tränar. Nu har jag ju dessutom koll på såväl hastighet som sträcka, eftersom givaren på min nya dator sitter på bakhjulet. Ett formel 1- lopp är ungefär 300 km... Hur långt kommer jag?

---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

Kadensmätare

Var inne på "norra" idag och köpte en ny cykeldator. Min gamla försvann i Ånnaboda under Tour de Konferens. Jag plockade bort den för att den inte skulle bli stulen (av vem?)... Men jag vet inte vart den tog vägen... Så nu har jag en ny, som dessutom mäter kadensen. Även om jag försökt veva på, så vet jag nu vad som gäller! Ska ut och köra i morgon bitti. Om det inte är för kallt...

[edit 2007-10-21 kl 10:38 för dystert för utecykling. Ska elda ris istället]

---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

En film och lite fotboll = 1000kcal

Hmm... ingen bild. Något fel tydligen... Nåja, veckans träningsmål är ju att bränna upp 4000 kcal med hjälp av trainern. 1200 avklarade så här långt. Men om jag nu verkligen ska hinna nå mitt mål så kände jag idag att det måste bli ett långpass. Fram med datorn, plocka fram en lämplig dvd, på med lurarna och kör. Det slumpade sig så att det blev den gamla feelgood-rullen Bagdad Café. När filmen var slut så hade jag bara kommit upp i 887 kcal. Vilken tur då at det var fotboll på radion. Kom in strax efter 1-0 och uppnådde 1000 kcal typ 10 minuter före halvtid. Nu har jag bara 1800 kcal kvar att leka med innan söndag kväll...

Vilodag

Tung i buggarna idag. Efter två trainerpass på raken är det vilodag. Man kan ju tycka vad man vill om trainerträning... Men nån slags nytta gör det nog i alla fall. Å träningsvärken i benen är väl ett exempel på att jag inte suttit och fisåkt. Tänkte att kaloriräknaren i pulsklockan skulle få vara coach ett tag. Läste i nån bok att en lagom träningsdos skulle kunna beräknas efter en förbränning av 4000 kcal/vecka. Mina två pass hittills har "kostat" ca 1200 kcal. Så det blir till att trampa på framöver! Långpass redan i morgon med andra ord. Men idag är det vila och en cykeltidning som gäller!





---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

Tänka efter före...

Saker man kommer att tänka på när man kört nästan en timme på trainern...

Garagecykling... inte!

En tur på trainern var planerad och skulle genomföras... men när jag klev in i garaget så var det något som sa stopp! Det funkar inte längre... Blöta löv föll med trista smackanden ner på garagetaket och snålblåsten letade sig in genom ventiler och öppningar. Fuktigt kändes det dessutom. Cykelsadeln var iskall. Liksom styret.

Så det var bara att kånka in hoj och trainer och köra passet inomhus istället. Rapport kommer när jag trampat klart!

Frostigt

Kall och klar morgon. Is på båten. Känns rätt skönt att plocka upp den idag. Annars hade det nog blivit en cykeltur i ett fantastiskt höstväder. Men man kan ju inte hinna med allt man vill...

---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

Nu kan man anmäla sig!

Redan nu, innan ens bansträckningen är offentliggjord, börjar intresserade höra av sig. En av de stora frågorna för närvarande gäller själva deltagandet. Hur gör man om man vill vara med? Svar: Man fyller i anmälningsformuläret!

Du kan även använda formuläret om du till exempel har frågor kring arrangemanget. Det kan handla om allt från var man kan parkera stallets bussar, till om det finns glutenfritt korvbröd hos korvgubben i målfållan.

Nej, något datum för evenemanget finns inte ännu! Nej det kostar inget att anmäla sig!

Tour de Östernärke: Prologen

Jag har skrivit om det tidigare (http://motlut.blogspot.com/2007/06/flandern-runt.html) tanken på ett eget etapplopp här hemma. Ännu har jag väl inte fått kläm på alla etapperna (inte ens vilka datum som är aktuella), men det börjar klarna allt mer. Tanken är att loppet inleds en söndag eftermiddag med avslutningsetappen under lördagen därpå. Det blir totalt 6 etapper och en vilodag (torsdagen). Redan nu så tror jag att jag kan utlova en spektakulär avslutningsetapp som inte står de stora loppen långt efter! Ok, då kör vi igång. Vi tar etapperna i ordning.

I likhet med de flesta storlopp så inleds det hela med en tempoprolog. Om Tour de France kan starta i London så kan väl Tour de Östernärke starta på Vinön? Inte bara kan förresten. Den ska starta på Vinön. Från färjeläget till norra badet är det knappt 2,5 km. Vägen går i stort sett rakt fram. Direkt efter starten så hamnar man i den enda egentliga stigningen som finns. Efter drygt hundra meter är man uppe på åsen som utgör själva ryggraden på ön. Förbi cykeluthyrningen och minigolfbanan på allt tyngre växlar. Strax efter passagen av Vinöns Värdshus (bra publikplatser) svänger vägen vänster och man närmar sig öns centrum. Även här är det bra ordnat för publika aktiviteter. Den nedlagda skolan har både café, glasskiosk och sommarutställningar att erbjuda den som väntar på att få se cyklisterna braka förbi i högsta fart. Efter den passagen fortsätter den lättåkta banan tätt förbi bondgårdar och sommarstugor.

Doften av nybakatt bröd bör ge ny fart i eventuellt mjölksyretunga ben. Efter att bageriet passerats återstår nämligen bara 700 meter till mål. Lätt utför går det dessutom. En vänsterhögerkombination och den avslutande skarpa vänstern vid sjömacken är väl de enda tekniska svårigheter som banan bjuder innan man passerar under målskynket vid norra badet.

Låter väl som en bra inledning på Tour de Östernärke 2008, eller?

Om några dagar kommer jag att tillkännage den första landsvägsetappen.

Snabb tröja

Häromdagen kunde man se den här bilden på cykelklubbens blogg. Tröjorna var på väg! Det var väl strax före midsommar, tror jag, som jag beställde min. Trots att det var helt tydligt att leveransen skulle ske under hösten så köpte jag en kortärmad. Strax efter att jag skickat beställningen slog det mig att det nog hade varit smartare att ta en långärmad... Idag damp tröjan ner i lådan... Den passade precis! Det var egentligen mest min mage som var opassande. Okej, jag hade varit i Sthlm hela dagen... men så svullen kan man ju inte bli av det!

Å vilken tur då att jag beställde en kortärmad. För lagom som vädret kommer att vara lagom kommer även jag att vara lagom. 5 kg ner från nu, ska det bli! Dessutom kommer det att göra susen när Ånnabodabacken ska besegras... Å Vättern, å Hjälmarn...

Idag väger jag förresten 70 kg, om någon vill veta...

Två böcker

Jag gillar att läsa. Oavsett vad, egentligen. Under mina fladdrande ögon har passerat texter från såväl telefonkataloger som flingpaket och fraktsedlar. Innehållsförteckningar och bruksanvisningar likaså. Jag skulle aldrig komma på tanken att sätta upp en lapp på min brevlåda om att reklam undanbedes. Tvärtom. Skulle jag sätta upp ett budskap till brevbäraren skulle det stå: Ingen censur tack, i med rubbet! Jag menar, det kan ju vara något intressant bland köttfärsannonser och lågpriserbjudanden.

Följdaktligen är det väl knappast förvånande att mitt återupptagna cykelintresse även kompletteras med ett jagande efter god cykellitteratur. Dit hör naturligtvis specialtidningar och broschyrer. När de mest uppenbara källorna är utforskade kan man fortsätta med träningslitteratur och självklart bruksanvisningar. Det mesta från kedjbrytare till pulsklockor levereras med någon form av trycksak som man oftast kan läsa under några minuter innan nattlampan släcks.
Internet är ju en självklar, och snudd på outsinlig, glädjekälla för den läshungrige.
Och det var just tack vare Internet som jag kom i kontakt med författaren Dave Shields böcker om den fiktive proffscyklisten Ben Barnes. Två böcker (hittills) har det blivit. The Race och The Tour. Ingen av dem är översatt till svenska.
I The Race får vi följa Ben Barnes när han tar sig an en av de mest sägenomsusade etapperna i Tour de France; serpentinvägen upp till Alpe d'Huez. Samtidigt som vår hjälte klättrar allt högre få vi genom tillbakablickar följa i stort sett hela hans karriär. Från uppväxten i ingenstans i Utah, till proffscirkusens tjuv och rackarspel. Att Ben Barnes är en slags Rikard Rättrådig, utan fläck och skrynkla (trots en hemsk historisk plump i protokollet) står klart ganska snart. Hela historien balanserar på pekoralets brant, men klarar sig som genom ett under att ramla ner i moraldiket. Och det som räddar det hela är väl helt enkelt Dave Shields förmåga att beskriva själva cyklingen. Skit samma om ramhandlingen är trovärdig eller ej, man sitter ju baske mig på en cykel på väg uppför en alptopp mellan tiodubbla led av galna cykelfanatiker till åskådare.
Om man i likhet med självaste George Hincapie har svårt att lägga boken ifrån sig, så blir man ganska snart varse att den inte räcker så länge. Då var det ju tur att författaren lät sig bevekas av sina läsare till att skriva en fortsättning; The Tour.
Den tar vid exakt där den första boken slutar. Men intrigen får en ny ingrediens. Plötsligt så känns historien väldigt aktuell. Även i The Tour cyklar vi med på ett antal etapper i ur och skur. För den som har följt touren via teve, så är det inga problem att visualisera det som bokstäver och skiljetecken målar upp på sidorna. Fler sidor och mindre teckenstorlek den här gången gör att boken räcker längre. Och även om historien har vissa drag av pojkbok och amerikansk teve-serie så lev i alla fall jag sittandes med den under ganska långa stunder i sträck. Man vill ju veta hur det går...
Dave Shields har sannerligen läst på innan han började skriva. Och det är ju inte direkt någon hemlighet att han är en hängiven cyklist själv. Han har bra koll på såväl cyklisternas vedermödor, deras utrustning och diverse olika arrangemang runt själva tävlandet. Mycket av det han skriver om verkar i alla fall trovärdigt. Som läsare får man veta varför fasta langningsstationer ligger där de ligger, vad armvärmare är och vart de tomma vattenflaskorna tar vägen när cyklisterna kastar dem åt sidan. Så trots att jag tycker att vissa delar av historien är både osannolik och väldigt tillrättalagd, så köper jag helheten. Det är kort sagt rejält underhållande att följa Ben Barnes och hans stallkamrater i Team Banque Fédérale när de tillsammans kämpar sig fram på de franska vägarna. Och även i de mörka skrymslena i maktens korridorer...

Sömnlös.

Det är inte ofta det händer, men nu har jag varit vaken sedan strax före kl 3. Ska upp kl 3:45, så det är ju ingen katastrof direkt. Bara aningen småtråkigt. Ligger och är irriterad över att nina ben var så sega igår. Jag som trodde att jag kommit i form efter semesteruppehållet. Nu vaknade katten åxå. Han verkar alltid vara i form... Jag känner att det sticker lite bakom näsan. Håller jag på att bli förkyld kanske? Det skulle ju möjligen kunna vara en förklaring till gårdagen... Snart ringer klockan. Ingen idé att försöka somna om längre. Jag går upp och tar mig en långfrukost istället. Katten verkar ju i alla fall vara sugen på sällskap...



---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

Konferensen

Nu sitter man i ett konferensrum och käkar äpple. Idéer om framtiden blandas med analyser av nuläget. Benen känns bra, men det var värre i morse. Fasen vad segt det var i backarna på väg upp. Men vädret var bra och snart är det lunch ;-)

Edit: Det var tydligen ingen 3G-täckning i Ånnaboda, varför denna notering inte hamnade där den skulle förrän jag kom hem och upptäckte mailet i telefonens utkorg... Hemresan gick förresten bra. Cykeldatorn låg i ryggan så jag har ingen koll på hur fort det gick nerför. Men minst 70 i alla fall. I somras gick det ju nästan i 70 och då var det fartvind (motvind). Idag hade vi medvind. Benen (låren) kändes helt döda även under hemfärden, men jag hade en kanonskön rulle bakom PB så det gjorde inget :-) Kändes dock lite bättre preis på slutet, men sammantaget så var det ingen höjdardag kraftmäsigt. Men det var ändå himla kul att cykla till och från. Framför allt så tror jag att hjärnan mår bra av sådant här. Och endorfinerna gör ju sitt jobb ändå, trotta att buggarna jämrar sig.



---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

Konferens, here we come!

Nu är det klappat och klart infört morgondagens konferensresa till Ånnaboda. Jag ska möta PB vid Karslundskorset halv åtta, så det blir till att sätta sig i bilen senast kvart över sex. Men med tanke på mina vanliga morgonvanor så är det ju ändå en rejäl sovmorgon:) Hoppas nu bara att ombytet får plats i ryggan... to be continued...


---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

Bloggar från mobilen

Man måste ju kolla om tekniken funkar... Å det här är just bara ett prov på mobilbloggning.

---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

En bra fråga...

Var på fest igår. Seg idag. Men hursomhelst... det pratades rätt så mycket resor och reseminnen. Några hade varit på Mallorca och prisade öns skönhet. Inte minst trevligt hade det varit med rundturerna i den hyrda bilen. Men en sak var ju lite märklig. Alla dessa cyklister. Vart man än var på väg, så nog kom där en person på hoj. -Det spelade ingen roll hur brant och seg backen var, cykeldårarna fanns där hela tiden. Men hallå, det måste väl finnas bättre sätt att ta sig uppför ett berg på, än med en cykel, hur kan man komma på tanken?
Själv satt jag tyst och sippade på rödvinet samtidigt som jag sa till mig själv att överhuvudtaget inte komma med en enda kommentar i ämnet. De skulle ändå inte förstå mig. Och jag som inte ens varit på Mallorca!

Nu ska jag ut och köra en sväng. Med gräsklipparen! Det blir sista rundan med den maskinen för i år. Sedan ska båten upp, trädgårdsmöblerna ställas undan...
När allt det är gjort, tror jag att jag ska unna mig ett två timmars distanspass på trainern i garaget. Då skulle jag ju kunna köra mellan Paola och Cosenza. Det ligger ett berg i vägen...

Mannen på bilden fotograferade jag för övrigt i Paola, Italien den 1/9 kl 10:01

Konferensresa

På måndag har vi jobbkonferens. Nya chefen hyr en buss så att hela firman kan åka i samlad tropp. Årets konferens är förlagd till Kilsbergens Konferens och Lodge i Ånna... Hmm, vänta nu... Ånnabodabacken!

PB log finurligt och sa att vi tänker cykla, eller hur?


-Jajamensan svarade jag, drog på mig jackan och gick för dagen. Ett dygn senare kommer ett SMS:


Tja. Jag funderar allvarligt på att cykla till Ånnaboda på måndag. Det finns dusch och förråd för cykeln. Hakar du?


Vad svarar man på sådant? -Ja, naturligtvis! Så nu är det bara att se till att cykeln kommer till stan (nä jag hinner inte cykla, tyvärr...) och att man själv är ombytt och klar typ en timme innan de mer slöa (läs: normala) jobbarkompisarna samlas på jobbet för den gemensamma bussturen till årets konferens... Är man klok eller bara klok?