En velodrom, tack!

I mitt ömkligt förkylda tillstånd i går kväll, kunde jag intet annat än ligga still. Passande nog så var det ingen strid om vem som skulle hålla i fjärrkontrollen till teven. Hustrun jobbade och katten var nöjd med att bara ligga still i soffan och sova. Det blev alltså VM i bancykling på Eurosport för hela slanten.
Bancykling är ju en riktigt läcker teve-sport. Både bildmässig, rapp actionfylld, dramatisk och snygg!
Jag har aldrig varit på någon arena och sett den på riktigt, men det verkar himla häftigt. Tyvärr finns det ingen velodrom i Sverige. Det borde det göra! Den borde dessutom ligga i Örebro!!!
Varför? Jo, Örebro är ju dels den största stad som de flesta svenskar har närmast till (Sveriges demografiska centrum ligger ungefär 45 km söder om staden), dels är staden ett logistiskt centrum med allt vad det innebär i form av goda kommunikationer och infrastruktur.
Dessutom finns Universitetet med sin idrottsutbildning samt sist, men inte minst, en rejäl och stabil cykelklubb; Örebrocyklisterna.
Sedan är det väl bäst att lägga till att staden även er sig som landets cykelstad nummer ett...
Så det är väl bara att sätta igång. Lokaler finns som man kan börja konvertera redan i morgon. Jag tänker alltså på gamla mässhallen på Aspholmen. Granne med Örebrocyklisterna dessutom, vilket sammanträffande!
Det borde vara en smal sak att bygga om hela anläggningen till en riktig velodrom, dessutom borde man kunna få plats med en länge efterlängtad hall för basketen, som seglar i sportslig medvind, trots politisk motvind. Man måste ha ett trägolv för att få spela i högsta ligan, dit man för övrigt är kvalificerad, men politikerna tycker inte att det känns som rätt grej att satsa på... I alla fall inte just nu!

Men låt oss då bygga om gamla mässan till en kombinerad anläggning för velodromcykling, basket och friidrott. Ytorna finns. Läget är perfekt, timingen är rätt... Vad väntar vi på? Kommentera gärna. För eller emot. Jag lovar att jag ska försöka dra mitt strå till stacken i alla fall.

Örebrovelodromen -kom ihåg var du läste det först!

Idag, igår, i morgon...

I dag är det den dag som så sent som i går, kallades för i morgon. Och i går så sa (skrev) jag att jag skulle träna i morgon.

Om jag i går vetat vad jag vet i dag, hade jag alrdig uttryckt mig på det viset. För dagens bistra sanning är att jag troligen håller på att utveckla en förkylning. Ömmande muskler, huvudvärk och ett slags svid bakom näsan...

Därför blir det ingen cykling idag. Trots 4-5 grader varmt, solsken från en klarblå himmel, bländvita snödrivor och en underbar vårluft. I morgon är en annan dag. Attjo!

Vilopuls

Man blir bra på sådant som man tränar på. En så kallad sanning som förmodligen kan användas som applikation på de flesta i livet förekommande situationer.
Men om man tränar ofta på att vila sig, borde man inte då få en väldigt bra vilopuls?
Nej, så bra funkar det ju inte som bekant. Själv är jag inte helt säker på min vilopuls, har nämligen inte mätt den sedan i somras... och då gjorde jag det strax efter en middagsslummer i samband med att min pulsklocka var nyinköpt.

Då, i det sammanhanget hade jag i alla fall en vilopuls på strax under 60. Jag skriver strax under trots att den pendlade mellan 60 och 63... utom när jag tittade stint på klockan och koncentrerade mig hårt. Då kunde jag "tänka" ner pulsen till 57. Jag ska nog testa att mäta min vilopuls igen tror jag.

Om inte annat för att se om det senaste årets träning gett något resultat. För det är ju så med vilopulsen, att ju mer man tränar, desto lägre blir den.
Jag läste förresten igår, om den svenske proffcyklisten Gustav Larsson. Han har en vilopuls på 28!
Grymt bra koncentrationsförmåga, eller hur? Eller också är han "bara" grymt vältränad. Tror nog på det senare förresten, när jag tänker efter.

I morgon ska jag också träna. Vilodag idag. Man blir bra på det man tränar på!

Ännu en gruppträningskväll på ck.se

Vilket pass!
Den något instabila konferens-tjänsten vi använt oss av hittills visade sig från sin allra sämsta sida. Själv lyckades jag endast få kontakt med Lasse i början av passet. Huklen hörde jag, fast bilden på honom var frusen. Patrik44 ropade hallå, hallå för glatta livet. Dock utan att få annat svar än ett "jag hör dig" via en textad lapp från Lasse. Petra och Lasse hördes utbyta några ord under uppvärmningen.

Själv hade jag telefonkontakt med Lasse och även med Huklen... Patrik44 cyklade snabbast, Lasse försvann efter ett tag liksom Petra. Huklen trampade till "the bittter end" vilket även jag själv gjorde.

Dock verkade det som om jag låg lite före Huklen, trots att vi körde samma pass och startade samtidigt... Nåväl, ett bra pass var det, som Huklen letat fram, trots att själva gruppträningskänslan förmörkades av teknikstrulet.

Så om du hör någon som vill köra The Vilse i Pannkakan Pass så är det det här som gäller:
15 min uppvärming, 9 min 80-85%, 3 min vila, 6 min 80-85%, 60/30 4st 90-95%, 3 min vila, 6 min 80-85%, 70/20 4 st 90-95%, 3 min vila, 6 min 80-85%, 3 min vila, 40/20 4 st 90-95%, 3 min vila, 12 min 80-85%, 5 min nedvarvning

Slut på friden!

Då var det slut för den här gången då. En period av ganska hektiskt arbetande på flera plan, följdes av en påskhelg med god mat och dryck, lugn och ro samt ett antal intressanta upplevelser. Så nu är jag typ fit for fight igen.

Vilket innebär att träningen in för vårens och sommarens cykeleskapader nu går in i en ny fas. Slappandet är över. Om vintern fortsätter (vilket man kan tro när man kollar väderprognosern) så blir det att ta ett rejält nappatag med vinter-cykeln igen. 5 mil ska den ha rullat innan söndag. Dessutom ska jag köra tre st 60 minuterspass på trainern under tiden.

That's it, folk's!