Målsättning

Nu har jag bestämt mig!Nästa år kör jag också!

Därmed är det uttalat... Så nu vet jag varför jag kommer att sitta i garaget mörka vinterkvällar och lyssna till vinandet från trainern istället för att svulla framför teven. Målet sägs visserligen vara ingenting, till skillnad från vägen som är allt. Men i det här fallet är nog målet själva förutsättningen för vägen!

Jag har lärt mig att ett mål måste vara uppnåeligt, djärvt och mätbart. Vätternrundan 2008 uppfyller samtliga kriterier. Jag har visserligen muttrat hela sommaren om att jag ska köra VR nästa år, men kallat det för en inofficiell målsättning; det har varit Hjälmaren runt som gällt... Men nu är det alltså båda sjöarna som ska rundas! Det som fick mig att slutligen bestämma mig för VR var det faktum att cykelklubben.se kommer att ha en egen startgrupp strax före midnatt på fredagskvällen. En startgrupp med den uttalade ambitionen att köra på 15 timmar, inklusive stopp vid varje depå, samt att ha kul! Det passar mig precis.

Så från och med nu så kommer rapporterna på den här bloggen att ha ett tydligt framåtperspektiv... Om det nu kommer att göra någon skillnad.

Jag kommer även att recensera en del böcker här framöver. Skickade iväg en beställning på blandad cykel/träningslitteratur till Bokus för någon timme sedan... Så häng kvar, det kommer mera!

PS Filmsnutten är från en parkeringsplats strax norr om Olshammar, typ kvart över sju den 16/6 2007...

Back on track

Efter närapå fyra veckors uppehåll från cyklingen, så var det så dags igen. SMHI hotade med regn och rusk men vid halv elva såg det faktiskt riktigt skapligt ut. Visserligen kyligt, bara c:a 12 grader, men himlen var rätt ljus och vinden verkade inte så farlig. Det var inte utan att jag funderade över hur det skulle kännas att pysa iväg på hojen igen. Och tre veckors semester i Italien borde väl ha satt sina spår. I alla fall ett tydligt extrakilo på vågen kunde noteras, men samtidigt hade vi ända varit rätt så aktiva. Skulle tro att vi i alla fall promenerade en 7-8 km per dag i snitt... Det blir ju lätt så när man inte har något eget fordon med sig. Och vi tågluffade ju... Döm om min förvåning när jag trampade iväg och det kändes nästan precis som innan semestern... Jag minns ju min tid som "löpare"... efter två veckors inaktivitet var det ju som att börja om från noll igen. Då är ju cyklingen mycket mer sympatisk. Visst, min snittfart över denna 30 km runda var "bara" 28 km/h, men det tror jag att jag till viss del kan skylla det blåsiga vädret på.

När jag styrde västerut på 52:an så var vinden sydlig. Den ökade på märkbart redan efter några kilometer. I Odensbacken var flaggorna helt utsträckta från sina stänger utanför ICA. Det blev med andra ord en angenäm resa till St Mellösa. Behaglig puls och runt 34-35 km/h på datorn. Från Mellösa och bort mot avtagsvägen till Åsbyviken är asfalten riktigt ojämn och trist att köra på, så jag tror inte jag ska göra det något mer i fortsättingen. I alla fall inte från det här hållet.
Vinden fortsatte att öka i styrka samtidigt som den vred mer och mer mot öster, vilket i sin tur betydde rak motvind under hela hemfärden.

Men skönt ändå att vara igång igen! Bilden härovanför är för övrigt en oljemålning som jag fotograferade av en morgon när vi tog en frukostfika i Lucca... eller om det var i Viareggio? Kan även ha varit i Pisa för den delen.
Ciao!