Tour de Östernärke. Etapp 4. Oljeberget.

Med den välgörande vilodagen avklarad så är det nu dags för den avslutande etappen. Det är 110 km som ska tillryggaläggas
och detta är, utan tvekan, den mest utmanande etappen på hela touren. Inledningen känns igen från etapp två, fast nu från andra hållet.
Långsyna alltså. Och om man inte märkte det då, så märker man det nu... nämligen att Viltungla ligger på toppen av en ås. Efter Falkabacken så är det i stort sett en 8 km slakmota att förhålla sig till innan man kommer över länsgränsen och in i Södermanland.
Ganska snart känner vi igen oss från den första etappen. Förbi Högsjö och den knöliga vägen mot Brevens Bruk. Vi håller oss till samma sträckning som tidigare fram till Sandvad. Där tar vi av till vänster och en härlig krokväg mot Asker. Väl där får man användning av de lite lättare växlarna när Askers kyrka passeras. Ut på RV 52 vid Fiskinge och sedan västerut. Vi följer
skyltningen och viker av mot Norrbyås. Nu handlar det om ett antal kilometer grusväg minsann... Vägen håller oftast bra kvalitet, men om sommaren har varit regnig så kan det ha satt sina spår. Se upp fär fågelskådare och traktorer!
Efter Kvismarens fågelstation kör vi på bra asfalt och vid Norrbyås kyrka tar vi vänster mot Hidingsta och Almbro. RV 51 korsas och strax innan Gällersta forngård blir det en ny vänstersväng. Vägen är smal och det ligger hus och gårdar tätt intill på båda sidor.
Efter en lättcyklad 4,5 km raksträcka blir det mer kuperat igen när färden ställs västerut mot Kumla. Den gamla skostaden bjuder på tre rejäla rondeller. Vägen går lätt utför innan det är dags att passera Hällabrottet. Förbi Yxhult och mellan sjöarna Söderhavet och Nordsjön.

Vi är nu i i det sägenomsusade Kvarntorp, klassisk industrimark. Även om området har fått en rejäl ansiktslyftning sedan oljeutvinningens dagar under andra världskriget och ett 20-tal år därefter, så är spåren efter en av landets mest miljöbelastande verksamheter tydliga. Inte minst Kvarntorpshögen bär ett tydligt vittnesbörd om hur det var här en gång i tiden. Den enorma slagghögen är visserligen numera förvandlad till skulpturpark och slalombacke, och ett
uppskattat utflyktsmål, men dess glödande inre spyr forfarande ut svavedoftande rökmoln och ångpuffar.

Vi närmar oss österifrån på fina kurviga asfaltvägar samtidigt som denna sista etapp går mot sin upplösning. Det är nämligen nu det gäller! Få har gjort det på racer, vem fixar det den här gången? 18% lutning och grusväg kräver nämligen såväl muskler som teknik och en väl fungerande motor...
Den som har ordning på allt detta kommer att, på 157 m höjd, stå som segrare av den 4:e och
avslutande etappen av den totalt 340 km långa Tour de Östernärke! Någon som vill vara med?