106 km på solen och vindarnas ö

Fånga dagen, heter det ju. Lättare sagt än gjort men idag tog jag faktiskt till vara på tillfället. Solen sken och det var ungefär 17-18 grader varmt vid lunchtid. Visserligen blåste det en del, men vad sjutton... lite vind kan ju vara riktigt... uppfriskande! Jag lastade in cykeln i bilen och for till Öland. Södra halvan av solen och vindarnas ö skulle provköras. Ö&B:s parkering i Skogsby fick bli utgångspunkt.

Därifrån styrde jag norrut en bit för att sedan korsa ön i östlig riktning. Efter de första kilometrarnas medvind så insåg jag att det gällde att hushålla med krafterna, för nu väntade nästan 5 mil av mer eller mindre rak motvind. Vad jag inte var riktigt beredd på var kylan. Solen sken visserligen från en nästan klarblå himmel, men vinden utifrån havet var riktigt kall. Dessutom drog den med sig stora sjok av fuktiga dimmoln som svepte över vägen. Då och då var jag frestad att ta någon av vägarna som gick tvärs över allvaret för att komma över till den västra sidan och få lite medvind och värme. Men planen var ju att följa vägen ner mot den södra udden och sedan köra norrut. Det var bara att härda ut i väntan på medvinden.

Landskapet är verkligen platt och öde här nere. Betande kor och en och annan fårahjord vid sidan av vägen var väl i stort sett det enda som fanns att fästa blicken på. Men vägen var utmärkt och trafiken gles. Då och då fick jag lite lä när någon bondgård eller radby passerades. Men kilometer lades till kilometer utan att vägen gjorde den minsta ansats att vika av mot väster. Förutom att det kändes segt i största allmänhet att ligga och mosa i motvinden, så blev jag väldigt stel i nacken och axlarna. Och det skyller jag nästan helt på den kalla vinden.

Till slut så kom den där efterlängtade högerkurvan och jag fick äntligen lite vila från den isande vinden. Vid Ås kyrka klev jag av en stund för att försöka få tillbaka lite rörelseförmåga i axlarna. En runekaka och en slurk vatten senare bar det av igen.

Medvind is da shit! Den meningen får liksom sammanfatta hela resan utefter den västra kusten norrut tillbaka till min utgångspunkt. Även om jag var lite sliten så var ju återfärden värd allt slit dessförinnan. Vinden (som nu inte var så kall längre) lade sin vänliga handflata på min rygg och släppte inte taget en enda gång innan jag var framme. Summa summarum en härlig runda, även om det var lite slitigare i motvinden än vad jag hade önskat mig!

Snittfarten blev 27,8 km/h över den 106 km långa rundan. Jag hade nog hoppats på lite mer, men motvinden sög verkligen!