Solskensberget

Njuter fortfarande av gårdagens tur bland kossor och stenmurar genom det bonderomantiska landskapet strax nordväst om Kalmar. Värmen och den oöverträffade doftblandningen av syrener och koskit liksom etsar sig fast i själen tillsammans med vinandet från däck, fartvind och kraftöverföring. Det är lika vamt idag och cykeln som står lutad mot den öppna spisen i vardagsrummet är beredd på en ny lusttur... Själv ska jag dock möta upp med G.T. som är i stan på EU-konferens. Han ska prata cykelbanor med finnar, polacker, tyskar och några andra... Men ikväll är han "ledig" så då ska vi passa på att svinga en bägare och berätta om i vilken fin/usel form vi är i...
Fick ett SMS från PB. Han berättade om en 10-procentig stigning i vindstilla dimma och fukt, följd av femton minuters utförskörning... Trots att jag verkligen älskar värme, så känner jag ett hastigt uppblossande stråk av avund... Jag vill åxå cykla rakt uppför ett berg och få vara en mörkgrå kontur långt borta i ingenstans...

Visserligen är mina långsiktiga mål att komma i en sådan form att jag fixar ett par av Sveriges större sjöar under nästa år, men det känns som om vägen dit innehåller tillräckligt många delmål, goda upplevelser och utmaningar för att det ska vara mödan värd hela vägen... en 10-procentig backe i dimma till exempel...

Vi hade i alla fall tur med vädret!

Vilken underbar eftermiddag i sadeln det blev! Färddatorn visade 59.65 km vid hemkomsten... Solen sken och vinden ven... tyvärr från fel håll under den sista milen hemåt, men det spelade ingen större roll. Äntligen riktig försommarvärme!

Kul också att märka att det går bättre och bättre. Snittfarten under de första fem milen blev 28.5 km/h! Att den sedan sjönk till 26.7 skyller jag helt på det faktum att de avslutande 10 km går på en cykelbana med ganska många korsningar, både med och utan trafikljus. Min hemfärd skedde ungefär samtidigt som ett tämligen stort antal Kalmarbor också var på väg hem, från sina jobb. Därför var det bara att gilla läget och simma lugnt i trafiken... åsså var jag kanske aningen småtrött i buggarna, så jag tyckte att det var rätt skönt att coola ner den sista biten.
Helt klart den bästa cykelturen hittills i år!

Äntligen varmt!

Nu när ishavskylan för en gångs skull slutat blåsa in över min tillfälliga hemvisst Kalmar, då gäller det att passa på... 20 grader varmt och en uthärdlig vind, är man ju inte direkt bortskämd med...

Därför:
-Carpe cykelstyret!

Efter en näringsriktig (och ej för stabbig) lunch så drar jag strax på mig mitt kortärmade outfit och susar iväg på rundan Ängö-Kristvallabrunn-Trekanten-Ängö...

Visst är den väl snygg, min nyaste tröja?

Rapport kommer!

PS
G.T ringde just... han rapporterade om regn och rusk hemma... Ingen cykling för honom idag mao... Å vi som ska köra Hjälmaren Runt nästa år... ;-)