tisdag 10 juli 2007

Droppen dripp å droppen drapp...


Det var verkligen ett strålande strilande regn. Och jag hade verkligen bestämt mig för att köra en sväng. Egentligen skulle jag väl kunna ändra mig. Vädret var ju inget vidare som sagt. Men det var ju det där med 30 km/h i snitt... Någon gång måste jag väl fixa det.

Måndagskvällen närmade sig halv sju. Jag hade fått på mig mina paltor, funderad en stund på om jag skulle ha "regnjackan" också... Men till slut så bestämde jag mig för att strunta i den. Just som jag kommer ut till garaget så har det slutat att regna. Därför bestämmer jag mig impuslivt och snabbt för att inte använda mina skoöverdrag, inköpta häromdagen på Biltema. Sportglasögonen för tretti spänn, från samma firma, fick dock hänga med. Efter 20 meters cykling började det droppa. Efter 5 minuter var jag genomblöt. Men glasögonen funkade bra.

Jag drog iväg mot Segersjö och St Mellösa. Trots att regnet sköljde ner över mig och att vattnet från vägen gjorde sitt bästa för att blöta ner mig underifrån, så kändes det helt okej. Det var t om roligt! Kom på mig själv med att le över hela ansiktet i survädret. Kastade en blick på cykeldatorn när jag segade mig uppför en av slakotorna på 666:an. Wupp?!? 29 km/h och pilen som visar hur man kör i förhållande till snittfarten visade att jag låg under... Ökade på lite så att pilen blkev en prick. Jasså minsann, 31,5 i snitt. Nu gäller det bara att hålla det här hela vägen hem...

Trots att regnet kylde av buggarna så att de kändes aningen stela mot slutet så lyckades jag i alla fall hålla ångan uppe hela vägen. När jag landade i Hampetorp så visade det sig att jag kört 32 km med en snittfart av 30,48! Kanske inte direkt ljudvallen, men i alla fall moppevallen...

Nu är dete bara att hoppas att skorna hinner torka tills på lördag! Då ska jag nämligen belöna mig med en 100 km-runda!

måndag 9 juli 2007

Long time, no see...


Det regnar... för femtielfte dagen i rad. Uttryckt i cykeltermer handlar det om rätt många dagar på raken utan skavsår därbak. Idag är det en vecka sedan jag sist klickade fast föttterna pedalerna och lät mig svepas med i den svettiga eufori som en lyckad cykeltur kan ge upphov till. Då handlade det om en blåsig måndagkväll och lilla Vingåkersturen. Först österut på 52:an mot Läppe. Nedförsbacken vid Dimbo var inte mycket att hurra för. Fartvinden från nordost gjorde allt för att inte hastigheten skulle komma över 44 km/h... Trots att jag trampade! En vanlig dag rullar man ju ner i den farten.


Uppförsbacken efter Läppe blev av samma blåsiga anledning både längre, brantare, segare och naturligtvis tyngre, än vanligt. Desto trevligare att svänga höger i rondellen och sedan ta första höger mot Högsjö. De följande tre kilometerna på platten avverkades på rekordtid. Mätaren visade 40 km/h nästan hela vägen...


Över Långsyna är det ju en och annan slakmota innan man passerar länsgränsen. Nu hjälpte inte vinden i ryggen längre. Kanske mest beroende på att det var lä i skogen. Så spelade det väl en viss roll att jag kände mig en aning såsig i buggarna. Vilket kändes mer än väl när jag var ute på 52:an igen och hade Falkabacken under däcken. Fram till hit, visade mätaren att jag låg på 30 i snitt... Hade det inte varit för backen så... men nu landade snittet återigen strax under tretti. 29,87 om man vill vara noga. Ikväll gör jag en ny attack på ljudvallen...