onsdag 29 september 2010

Idioterna anfaller!

Som jag berättat i en tidigare blogg har jag ju skaffat en cross. En Genesis Day One. Single speed. Förutom en extremt kort provtur på några hundra meter, samma dag som den levererades, har den fått ligga på vänt i sin kartong. Men nu ikväll skulle den riktiga premiärturen bli av.
I ett fantastiskt höstväder gav jag mig av ut på grusvägarna strax söder om Hampetorp.

Det är svagt uppför de första kilometerna, så inledningsvis funderade jag verkligen en och två gånger över hur smart det var att köpa en ss.

Men vartefter värmen infann sig i kropp och knopp kändes det bättre och bättre.

Den är otroligt komfortabel, den engelska stålhästen. Potthål eller lösgrus spelade ingen roll. Den brydde sig liksom inte. Efter typ 5 kilometer var vi bästisar och bundis. Efter 6 kilometer fick jag för mig att testa den beryktade vargbacken. Den är kort, 200 meter kanske, men ganska brant. Enligt Garmin lutar det 7-8%, så det blev till att stå upp och bryta lite. Mötte en svampplockare mitt i backen, då vill man ju att det ska se bra ut också.
Ska låta det vara osagt om det verkligen såg bra ut, men det kändes bra i alla fall. Den backen kommer att bli perfekt för intervaller framöver.

Körde lite kringelikrokar och njöt både av den friska luften och ljudet av knastrande grus under nabbdäcken. Styrde hemåt till den väntande bastun (som blev färdig igår) och kände mig väldigt nöjd med min nya cykel.

Plötsligt dyker en bil upp bakom en krök. En röd Volvo i en jäkla fart. Först trodde jag att det var någon av traktens unga glopar som var ute och lekte rally, men insåg ganska snart att det här var något helt annat.  Det blev nästan en dejavu från i somras då en galning i en biege Volvo höll på ge mig fri transfer till cyklisthimlen.
Nu hade jag lite mer tid på mig, samt ett dike på höger sida. De båda storheterna tillsammans gjorde att jag faktiskt kan skriva det här.

Det är alltid svårt att uppskatta hastighet på bilar man möter, men den här körde fort. Vansinnigt fort. Inte minst med tanke på att vägen är en smal grusväg, där två bilar knappt kan mötas...

Bakom nästa krök dyker en ny bil upp. Inte riktigt lika fort, men nästan. Det visar sig vara en civil polisbil med en liten blå saftblandare på taket. De saktar in när vi möts och jag får frågan om jag sett en röd Volvo. Jo, det har jag och jag vet vart den for... Polisjakt alltså.

När jag fortsätter min hemfärd och ser spåren i gruset, är jag glad över att jag mötte galningen där jag gjorde. På den enda egentliga raksträckan som finns på den här vägen.
Summa summarum en onödigt spännande runda. Men cykeln känns bra!

tisdag 28 september 2010

Pling, pling!

Problemet med att ha en cykelblogg ligger just nu inte i själva skrivandet, utan i det faktum att jag cyklar så lite för närvarande. Efter den fantastiska säsongsavslutningen med Örebrocyklisternas motionsgäng den 19:e september, har det inte blivit en meter.
Anledningen till detta stavas prioritering. Och lite förkylning.

Förkylningen är nog över nu. Den har i alla fall passerat bäst-före-datum och gör inte så mycket väsen av sig, egentligen. Återstår prioriteringen. Husbygget.
När man håller på med ett sådant här jätteprojekt (i alla fall för mig som aldrig byggt ett hus på egen hand förut) är det ibland lätt att tappa både fokus och fart. Det är så mycket som ska göras och hinnas med. Långt ifrån allt syns dessutom.
Hittills under projektet har det varit nödvändigt att pausa då och då. Inte minst för att hinna med att leva. Umgås som en vanlig människa med både familj och vänner. Cykla. Se något annat.

Men nu har klockan ringt för sista varvet! Bara att borra ner huvudet och köra för allt vad tygen håller. Cykla kan jag göra sedan. När vägarnas grus blivit frostnupet och det ligger ett flortunt isager över de vattenfylllda potthålen. När de sista löven sakta singlar till marken och höstplöjande traktorer är de enda tecken på liv som syns ute gärdena.
Då är det min tur. Då ska hjärtat få slå i full frihet igen. Ska bara bygga klart först...

PS Bilden visar den till 95% färdigbyggda bastun. Fattas bara en dörr och några lister...