Ett cykeldilemma får sin lösning.

Jag hinner inte cykla. Jobbet, familjen, huset, hela livet, kräver sin närvaro. Med en suck konstaterade jag häromveckan att rundorna blir färre och färre och kortare och kortare. Samtidigt som jag blir tyngre och tyngre, både fysiskt och psykiskt. Inget bra! Hur löser man det här då?

Det var faktiskt ganska enkelt. Resultatet så här långt, efter en vecka, har gett mig 16 nya mil rätt in på träningskontot. Nästa vecka kommer jag att kunna casha in 24 mil. Gratis på något sätt.

Det handlar om pendling. Cykelpendling. Jag har knappt fyra mil till jobbet. 38 km om man ska vara noga, på vägar som visserligen bitvis är ganska trafikerade men ändå riktigt bra cykelvägar.

Från dörr till dörr tar resan ungefär en timme och 15 minuter. Dusch och ombyte på jobbet tar ungefär tio minuter. Om jag åker buss, tar resan exakt en timme. Promenad och väntetid vid hållplatsen oräknad.

Nu har jag ju som sagt bara kunnat ta cykeln två dagar den här veckan, men med lite uppstyrning och planering räknar jag kallt med att kunna klämma in ytterligare en cykeldag per vecka. Målet är självklart att komma upp i fem dagar innan den här jobbperioden är över den 5:e augusti.

Jag hinner inte cykla så mycket den här sommaren, alltså cyklar jag!