fredag 15 juni 2007


Egentligen hade jag ingen lust. Trött och lite småhungrig. Jag hade varit uppe sedan kvart i fyra i morse, och av olika anledningar inte fått min sedvanliga power-nap på eftermiddagen... Så borde jag inte ta en pilsner och gå ut och sätta mig i trädgården och softa..? fast jag skulle ju cykla i kväll, hade jag bestämt för mig att jag hade bestämt...

Men så började jag fundera på det styrkeprov som en himla massa människor just nu genomförde de sista förberedelserna inför; Vätternrundan!
-Men va sjutton, de flesta har väl varit vakna i stort sett hela det senaste dygnet... och ska dessutom orka cykla trettio mil, innan de får tillstymmelsen till en blund i ögonen... hmm...

Sagt och gjort, jag styrkte mig med en kopp kaffe, drog på mig cykelbrallorna, peppartröjan och de andra prylarna och gav mig iväg. Latmasken försökte övertyga mig om att den kortkorta 20 km-rundan var precis tillräcklig... jag övervann frestelsen och svängde vänster efter tre km och därmed var jag tvungen att köra nästan 4 mil till innan jag var hemma. Vända om, är ju som bekant otänkbart!
När jag strävade på i slakmotan förbi Lännäs bygdegård märkte jag plötsligt att det var nåt som inte stämde... det sved lite i benen, som vanligt på det här partiet, men hastigheten... den var betydligt högre än vad den någonsin hade varit just här. Och så fort vägen planade ut, ökade hastigheten än mer och det där svidet i benen försvann direkt.

Så höll det på och jag tror att jag för första gången fick en slags inblick i vad som menas, när en cyklist säger sig ha "starka ben". Sista backen innan återkomsten till Hampetorp sög visserligen rejält, men så fort jag kom upp var det bara att peta i en tyngre växel och ladda på så att man kunde "gå i mål" i hög fart och i god stil. Så här fort har jag aldrig cyklat någon runda överhuvud taget, sedan jag återföll till träning i våras efter 15 år av ständigt pågående förfall...
41 km på 1:25 blir faktiskt 29,14 i snitt. Den (för mig i alla fall) magiska 30-gränsen ligger klart inom räckhåll...




söndag 10 juni 2007

Lilla Rundan



Oh, what a morning...

Stack iväg strax efter klockan nio för att köra Lilla Rundan. Ganska precis lika lång som ett Maraton-lopp. Upp på 52:an österut hela vägen till Vingåker. Sedan höger efter rondellen, mot Högsjö. Drygt 3 km senare tar man till höger igen. Då ska siktet vara inställt på Lännäs. Sedan är det bara att vispa på tills man kommer fram till 52:an igen. Sväng höger uppför Falkabacken och sedan är det bara att rulla på till Hampetorp.


Solen sken, ungefär 23 grade varmt när jag började. En och en halv timme senare, vid hemkomsten, visade termometern 26 grader.
De första två milen pinnade jag på riktigt bra. Datorn visade ett snitt på 28.5 km/h. Men sedan, när man svängt av vägen mot Högsjö, så blir det alltid så segt i benen. Asfalten är ganska dålig, och det är smått uppför hela vägen. Stannade till vid Viltungla, precis på länsgränsen och duschade mig med innehållet ur en av vattenflaskorna, justerade vänsterstrumpan (som hade knölat till sig i skon) och skickade ett SMS till Kalle.
Fick fart på benen igen mot slutet och passerade Bygdegården med 45 km/h! Hemma igen så var det bara att kasta kläderna i maskinen och ställs sig själv i duschen. Ännu en utsökt cykeltur var till ända!
Snittfarten blev 27,67 km/h.