Flandern Runt

Egentligen var det min fru som kom med idén... Ja, att ordna ett eget etapplopp här i Östernärke. Varje etapp skulle självklart ha ett internationellt gångbart namn... Sagt och gjort... jag kollar kartan och försöker konstruera olika rutter... och utan att veta hur det egentligen gick till kom jag på igår, när jag trampade iväg österut i den 26-gradiga eftermiddagsvärmen att en av etapperna nog var klar. Flandern runt. Oväntat backig trots det platta landskapet, bara en sån sak, och så ett rejält pavé-avsnitt. Svensk pavé av bästa märke. Du vet sådan där slitbana som man lägger på plats med hjälp av tjära och grus. I det här fallet så var gruset grovt som lumparhumor och ojämnt som en svensk teve-teater...

Det är allstå sträckan mellan Högsjö och Brevens Bruk det handlar om.

Hursomhelst. Det här är min rapport från den första genomkörningen av Flandern Runt: Startade strax efter klockan halv fyra. Solen sken från en klarblå himmel. I stort sett vindstilla och ungefär 26 grader varmt. Trampade iväg i ett lugnt tempo mot Läppe. Rullade igenom samhället efter att ha svängt av RV 52. Första backen var segare än jag trott. Det är en himla skillnad på att åka bil/mc och att cykla...

Vevade på bra efter backen. Fin asfalt. Nya backar efter att ha svängt av höger vid Rörviks camping. Tyckte mig få imponerade blickar från ett par som käkade glass utanför loppmarknaden... Håll höger vid nästa korsning, kör mot Vingåker. Nya backar. Mer värme och sol i nyllet. Blev tvungen att stanna till en halvminut för att justera spännet på ena skon. Bra fart in mot rondellen. Rena rama Eurosportkänslan när jag i god stil blåste igenom och siktade mot Vingåker.
Sedan kom nog bästa biten. Hela vägen från Vingåker till Billsbro låg jag och pös med med 35-38 km på hastighetsmätaren. Nice! Jo, det var medvind...

Fram emot Högsjö så började det kännas lite i benen´, men jag vevade på. Fick trycka till lite extra när jag passerade fiket som ligger precis vid infarten. Strax innan krönet på en backe. Några moppekillar som kört om mig strax innan stirrade klentroget på mig där dom satt vid ett litet bord på trottoaren. Jag låtsades som att jag körde skitfort förbi.

Sedan kom pavéavsnittet. Tryckte i mig en chokladbit och gnetatde vidare mot Brevens Bruk. Sedan världens längsta allé mellan två slakmotor. Såg fram emot backen ner mot badet i Kilsmo. Den var inte mycket att ha. Lyckades nätt och jämnt ta mig över 50 km/h... Järvägsbron i Kilsmo kändes både seg och brant... men egentligen är den nog inte så farlig. Nu var jag rejält trött insåg jag. Snittfarten på mätaren låg på 28 km/h. Efter ännu en chokladbit lämnade jag Kilsmo åt sitt öde och rullade åter fram på riktigt slät och fin asfalt. Svagt utför hela vägen till Sandvad. En sista knäppa innan det var dags att tampas med långtradare, husbilar och motvinden på RV 52. Odensbacken fladdrade (!?!) förbi på vänster sida och hastighetsmätaren visade 23-25 km/h. Vid macken i Bönerud, med bara tre km kvar, blev jag tvungen att kliva av för att sträcka på benen och klia mig därbak. Duschade mig med det resterande innehållet i en av vattenflaskorna innan de var dags att besegra Falkabacken för att sedan kunna njuta av de sista 500 meternas utförskörning. Korsa vägen och sedan var det bara en formsak innan jag parkerade framfö garaget. Strax under 27 km/h i snittfart blev det och termometern visade -27 grader.
Pigg? Näe, inte direkt.
Utpumpad? Absolut inte!
Glad? Definitivt.
Svettig? Skojar du?

En fi 'zi:rymden...

Efter två veckors uppehåll från cyklingen så var det med stor nyfikenhet jag styrde ut på riksväg 52 i motvinden mot Läppe i morse. Nyfikenheten kom sig av att det var dags att för första gången vila baken mot den nya och efterlängtade sadeln. En fi 'zi:k Arione...

Nå, hur var den då? Jo, tack bra. Visserligen blev jag öm, men inte alls på samma plågsamma vis som tidigare. Eftersom sadeln är rejält lång så gick det att variera sittställningen rätt bra under resans gång. Smal och med skön skinnklädsel och igen onödig stoppning (den har man ju i brallorna) så tror jag att den passar mig som hand i handske.

Själva turen var väl sådär. Vackert försommarväder i och för sig, lite trafik och hyfsad fart på pedalerna... Så om jag tänker efter så var det nog bara min uppladdning som inte var optimal...

Kolhydratstinn, javisst... men de allra flesta tankades in i samband med att jag såg den osannolika EM-kvalmatchen mellan Danmark och Sverige, på storbilds-teve i Lännäs bygdegård... Öl och chips... och ett par kokta med bröd... Ja, ja... på onsdag blir det cykla av igen... innan match!