Grus och klet.

Mmm. Vilken söndagstur. Egentligen borde jag väl inte blivit besviken på vädret. Förra veckans iskyla förbytt till vårtemperaturer (4-5 plusgrader) och ett härligt novemberdis. Men jag kan inte hjälpa det. Kände mig ungefär som den där gången när jag fick mina första skidor. Ett par ljusblå med läderbindningar. Jag var väl fem eller sex år och skulle naturligtvis ut och prova skidorna på direkten. Det var julafton och balkongdörren slets upp av den förhoppningsfulle skidåkaren... Ösregn! Visst var det typiskt?

Som i söndags. Vad händer när man fått på dubbdäcken på sin cykel? Jo, växthuseffekten slår till och förvandlar de senaste dagarnas isgata till lervälling. Men om sanningen ska fram, och det ska den ju, så hade jag nytta av dubbarna i alla fall. För även om de flesta av mina 32 cyklade kilometer gick över grus, klegg och lera så fanns det ändå stråk av is. Is med vatten på till och med. Så då var jag faktiskt rätt nöjd med mina dubbade däck.

Annars så var det en bra tur. Segt som sjutton på grund av underlaget visserligen, men vaddå? Det är ju träning jag håller på med. Själva känslan i cyklingen var inte helt olik den man får på trainern, så fort man slutar trampa, stannar det.

Snittpulsen hamnade på 85% av max, så det var ju inte helt slappt, om man säger så... men det kändes ändå bra i buggarna. Visserligen lite mjölksyra då och då i backarna, men inte värre än att det gick att hålla "farten" uppe någotsånär i alla fall.

Cykeln funkar helt ok egentligen. Förutom att växlarna ibland kuggar över lite omotiverat. Men det kanske är en justeringsfråga. Det händer ju en del med wirar och annat när det är nytt. Efter hemkomst så blev det till att tvätta hojen, den var rätt skitig. Passade också på att spreja hela drivpaketet med universalspray efter tvätten.

Ikväll blir det en timme trainer och i morgon så ska grusvägarna få sig en omgång av mina dubbar igen.