Konstiga ben man har...

Den här bloggningen är en ren kopia av den jag skrev på CK.SE tidigare idag... Begränsad tillgång på tid gör att jag upprepar mig litet idag... I morgon kommer en exklusiv bloggning, direkt från min söndagsrunda, här. Promise!

Det var laddat för en långsväng idag. Smhi utlovade mulet, men uppehåll, svaga vindar och 12-13 grader varmt. Får duga, tänkte jag och fyllde fickorna med bananer och müslibars. Väl ute på trappan upptäckte jag att det regnade. Ett ganska uppkäftigt strilregn som uppbackad av väldigt många och gråa moln, definitivt inte tänkte ge sig i första taget.
This means war, tänkte jag och klädde mig återigen i min nyinköpta, röda, regnjacka. Dessutom har jag även skaffat mig ett par regnöverdrag till skorna, och det är väl just med tanket på sådant här väder, eller hur?

Iväg kom jag och efter 200 meter kände jag att mina ben definitivt inte var med överhuvud taget. Dom fanns visserligen på sina vanliga platser, men egagemanget inför dagens cykelövning var lika med noll! -Ah, det blir bättre, bara jag kommit igång, tänkte jag (som av födsel och ohejdad vana alltid tror att det blir bättre, snart...).

Det blev inte bättre. Regnet fortsatte att strila, och benen hävdade att dom sympatistrejkade till förmån för sjuksköterskornas krav på anständiga löner...
Själv försökte jag då intala mig att det inte gjorde något att det inte var någon fart alls. Det var ju i första hand en massa mil jag var ute efter, får ta hur lång tid det vill...

Efter 37 km behövde jag stanna för att kolla om ytterligare en kroppsdel ville säga upp bekantskapen med mig... Men det var ingen fara, den hade bara kommit i kläm (näe, inga ytterligare detaljer i det ämnet), och därför jämrat sig lite...

En banan slank ner tillsammans med några slurkar hemblandat energidryck innan det var dags att trampa iväg igen. Och det fortsatte i samma trista stil, benen bara hängde där slappt och liksom åkte med på något konstigt sätt. Tur att skorna sitter fast i pedalerna i alla fall, annars hade väl dom (benen, alltså) lagt sig på ryggen och gett upp helt och hållet...

Efter ungefär femhundra meter sa det plötsligt tjong! I benen. Utan att jag fattade hur det egentligen gick till ökade farten plötsligt från 25 km/h till 35 km/h!!!
Ok, asfalten var bättre här och motvinden var nu medvind, men det hade den ju varit en stund innan bananpausen... Å hur snabbt verkar en banan? Och vad var det i så fall i den, kan man ju undra. Har aldrig märkt en sådan effekt av bananer förut.

Så med nyväckta ben var det bara att trumma på i regnet. Det är möjligt att jag blev överdrivet euforisk av att kunna hålla 35-40 km/h i kilometer efter kilometer i regnet, men just då kändes det som om jag aldrig, under min ettåriga "cykelkarriär" haft så bra ben...

Jag bestämde mig för att hålla kvar känslan av framgång och avsluta rundan lite tidigare än vad jag ursprungligen tänkt. Blötan hade, trots skoskydden) trängt in i skorna och gjorde sig alltmer hemmastadd där, regnvatten och svett rann nerför ansiktet och vattenflaskorna var snorhala och man fick börja varje slurk med att spotta sand ur munnen... Så jag siktade hemåt och påminde mig om att till nästa regnväderstur måste jag komma ihåg att täta luftintaget längst fram på skosulan, eftersom det även fungerade som kylvattenintag...

Summa summarum, en bra runda trots regnet. Och det tackar jag mina sent uppvaknade ben för. I morgon har smhi lovat mulet väder, svaga vindar och uppehåll. Då jä.... blir det en långsväng!

En bloggportal!?!

Jag är i Småland igen. Jobbar i Kalmar fram till helgen innan Vättern. Smålandspremiären skedde även i år på 1:a maj. Trots regnskurar, halvtaskiga vindförhållanden och lite småkall luft blev det en bra runda. Mest nöjd är jag över att jag inte föll för frestelsen att ta en genväg hem vid ungefär 40 km, utan bet ihop och höll mig till min ursprungliga plan. Jag fick ihop 92 km, och det var trots allt riktigt roligt i stort sett hela tiden! Man ska inte underskatta värdet av sig själv som enda sällskap på rundorna... Å skulle det bli tråkigt, så kan man ju hitta ett och annat roligt ortsnamn att fundera över...

En skön lirare...

Katten och jag var ute och åkte bil en stund. Efter att ha besiktigat svägerskans sommarstuga ville katten softa lite på instrumentbrädan samtidigt som jag passade på att läsa senaste numret av Kadens... En skön stund med två livsnjutare...