Oskyddade trafikanter

På cykelklubben.se bloggade någon häromdagen om ett olyckstillbud på en cykelbana i Kalmar. I korthet handlade det om ett missförstånd mellan cyklisten och en grupp mötande gångtrafikanter. Det hela slutade med en lättare kollision, från vilken samtliga klarade sig utan skråmor eller men.
Den bloggande cyklisten undrade i samband med detta om någon hade koll på vad som gäller för gångtrafikanter och cyklister som samsas om samma cykel/gångbana.

Man kan lätt tro att samspelet mellan våra två största grupper av oskyddade trafikanter var reglerat på klassiskt svenskt vis med såväl lagar som förordningar. Men börjar man kolla så visar det sig inte riktigt vara så.
Att det är högertrafik som gäller i landet, det är solklart. Fordonstrafiken regleras till exempel av denna övergripande bestämmelse. Men var kommer gångtrafikanterna in?

Så här kan man läsa på trafikeniskolan.se (en infosida för pedagoger, producerad genom ett samarbete mellan Sveriges tre största kommuner):

Trafikförordningen är inte alltid helt tydlig när det gäller hur olika trafikanter ska ta sig fram på olika typer av vägar. Vad gäller till exempel för gångtrafikanter? Var ska man vara? Till höger, vänster eller spelar det ingen roll?
I trafikförordningen 7 kapitlet 1 § står det att gångtrafikanter i första hand ska använda gångbana eller vägren. Finns det ingen gångbana eller vägren ska man använda cykelbana eller körbana. Den som måste använda körbanan bör gå på vänster sida, så att man möter och ser trafiken som kommer emot en. Man ska också alltid försöka hålla sig så långt ut mot kanten som möjligt.

Så nära kanten som möjligt när man är ute och går på vägen, och helst på vänster sida. Ok. Men på en cykelbana då? Jag citerar samma källa som tidigare:

Det finns dock ingen bestämmelse i trafiklagstiftningen om var man ska gå på en gång- och cykelbana. Men eftersom gående som använder vägrenen eller körbanan bör gå längst till vänster i färdriktningen enligt trafikförordningen, är det rimligt att man går till vänster i färdriktningen även på gång- och cykelbanor.

Visst vore det väl på sin plats med lite tydligare r e g l e r här, eller?

Själv tänker jag på det här viset: Spelar nog ingen roll hur många regler det finns, de flesta verkar ju skita i att de befinner sig i någon slags trafiksituation överhuvudtaget... Under mina tre senaste cykelrundorn har jag bla a träffat på en hundägare som står på ena sidan av gång/cykelbanan samtidigt som hunden sitter på andra sidan och bajsar! De båda är förbundna med ett snöre rakt över vägen... Cyklande tonåring som sakta men säkert vinglar över i stort all asfalterad yta som finns... Full? Nej, bara sms:andes... För säkerhets skull avstängd från yttervärlden med ett par gigantiska hörlurar... En mediterande (?) rullskridsoåkare som åxå glider omkring utan någon som helst koll vare sig framåt eller bakåt (verkar det som iaf)... Men musiken i lurarna var säkert intressant...

FÖr att inte tala om alla obekymrade gångtrafikanter som strosar omkring med matkassar/barnvagnar/kompisar, utan att fundera någonting över att det verkar vara ett streck i mitten av vägen.

Ett streck som eventuellt betyder att den ena halvan av den asfalterade ytan kanske är avsedd att gå på och den andra halvan kanske är cykelbana...

Visst är det intressant att bilar (med alla sina säkerhetsutrustningar) helst ska hållas åtskilda från varandra med stålvajrar, samtidigt som oskyddade trafikanter får nöja sig med ett (knappt synligt) streck på marken som säkerhetsavskiljare...

Jag gillar verkligen att cykla. Dessutom är det välgörande både för den egna fysiken och för miljön. Däremot gillar jag inte att cykla på cykelbanor. Det är för stökigt helt enkelt. Då bortser jag helt från det faktum att cykelbanor ganska ofta är illa planerade (och även dåligt underhållna), med ologiska krumbukter och direkt livsfarliga "nav" där man ska samsas med övrig trafik.

De bästa vägarna för cykling går på landet. Små, smala och krokiga vägar, gärna i kuperad terräng, med lite trafik. Sådana samlar jag på. Ska berätta om några favoriter längre fram.
Favoriter som man dock endast når efter att ha "samsats" med i stort sett alla trafikantgrupper som finns under ett 10 km långt gatlopp på en kombinerad gång-cykelbana parallellt med en ständigt trafikerad matarled. En matarled som i sin tur får/blir av med trafiken via en himla massa tvärgator som en cyklist på cykelbanan måste korsa...

Fått upp farten!

Redan i söndags hade jag bestämt att dagens runda skulle bli av det lite kortare slaget. Efter gårdagens vila så kändes det dock inte så trivsamt att ge sig iväg. Konstigt, men så var det. Om kroppen fått bestämma så hade det blivit en vilodag till.
Men nu skulle det alltså cyklas, basta! En kortrunda på knappt 60 km stod på schemat. Medvinden ut ur Kalmar gjorde att den trista transportsträckan till Lindsdal avverkades i ett huj. Körde rakt fram vid Förlösa kyrka och siktade på Kristvalla för att sedan köra höger mot Kristvallabrunn och sedan den vanliga vägen över Skrivaregärde och Förlösa kyrka igen...

Jag tog i rätt bra ner mot Kristvalla. Det var lite oroligt i luften och en del kantvind här och där. När jag kom ut på den lite större vägen trodde jag att jag skulle få medvind... Det visade sig att vinden hade vridit så nu var det verkligen kantvind. Förmodligen hade jag haft en hel del motvind på vägen ner från Förlösa k:a.
När jag svängde av mot Skrivaregärde gick det alldeles utmärkt att damma på i drygt 35 km/h långa stunder.
Ibland sjönk farten lite omotiverat, då var det bara att skärpa sinnet och trampa på lite extra så var ordningen återställd.
Dete känns som om mitt största hinder när det gäller att cykla hyfsat fort under längre sträckor, sitter i hjärnan. Några sekunders brist på koncentration och latmasken får ner såväl kadens som hastighet. Tillbaka vid Förlösa kyrka så visade det sig att jag cyklat 45 km med ett snitt på exakt 30 km/h! Det är jag jättenöjd med. Så i fortsättningen kommer jag att varva distanspass med pass där farten prioriteras framför sträckan. För man blir liksom bra på det man tränar på, sägs det...
I morgon ska jag föröka klämma in en lita längre runda än dagens 57:a. Sedan är det vila som gäller tills på lördag. Då är det Hjälmaren runt!!!

Hemma!

Det blev 114 km sånär som på 80 meter... Ganska soligt men den svaga vinden var kylig, där den kom åt. 3 regnstänk fick jag på mig. Körde i kortbrallor, armvärmare och vindväst. Gårdagens runda tillsammans med en lite för klen frukost (den lev alltså inte så stadig som jag hade tänkt)gjorde att jag fick soppatorsk när det var en mil kvar, ungefär. Annars så var det toppen med ovanligt pigga ben nästan hela vägen.
I morrn blir det vila!

70 km avverkade...

Fortfarande känns allt bra. I alla fall om jag bortser från nacken och baken. Men det brukar gå över med tiden...

Liveblogg.

39 km avverkade. Benen har kännts bra redan från början. Skönt väder. Ca 15 grader. Jag pinnar vidare...

Äntligen!

Det ser ut som att det kan bli en bra dag idag. Det är redan (kl 8:00) nästan 12 grader varmt och en antydan till revor i molntäcket. Kläderna har torkat sedan igår och även cykeln ser ut att vara sugen på att lämna vardagsrummet. Nu väntar en stadig frukost, sedan bär det av! Återkommer med rapporter under resans gång.