Sitter just nu och tycker allmänt synd om mig själv på grund av en förkylning som hoppade på mig när jag sov som allra skönast någon gång i natt... Min känsla när jag vaknade och förstod hur det var fatt, var att det var himla olämpligt att bli förkyld just nu. Som om det skulle finnas lämpliga förkylningstillfällen!?!

Men det oturliga i kråksången var att jag så sent som i lördags kände att allt verkligen var på väg åt rätt håll. Jag har till slut fåt min Tacx i-Magic att fungera tillsammans med såväl dator som programvara. Min stackars kropp hade även den börjat inse att trainerpassen inte bara var ett nödvändigt ont, utan faktiskt både roliga och... -Sköna!

Den allra läckraste funktionen (hittills) som jag blivit vän med på Tacxen, är den där man kan lägga in en rutt direkt på Google Earth och sedan köra den med backar och allt.

I lördags bar det alltså av genom de västra delarna av Örebro och ut mot Garphyttan och Ånnaboda via Frösvidal. Grannen (som inte är cyklist) och tillika hyresvärden, anser att jag passerat alla gränser för nördighet och galenskap, samtidigt som han nog är lite nyfiken på vad jag sysslar med bakom allt immigare fönsterrutor...

Lördagens pass var det absolut bästa sedan jag packade upp prylarna för knappt tre veckor sedan och idag var det alltså tänkt att bli en uppföljare.

Det blev honungsvatten, citron och en blogg istället... Men snart sitter jag på racern igen på väg mot nya sköna mål (the map is the limit). Oavsett hur mycket det snöar ute!