Vår i luften

Äntligen blev det så dags att plocka ut racern på vägen igen. Efter att ha kollat in väderprognosen, så var jag lite inne på att årets racerpremiär skulle äga rum i morgon (tisdag 4/3), men när jag kom hem till Hampetorp strax efter klockan elva idag, så bestämde jag mig för att tidigarelägga evenemanget.
Det går liksom inte att motstå solsken från en nästan klarblå himmel och snustorra vägar!

Visserligen blåste det en del (från nordväst) men suget efter att få köra racer var större än det eventuella obehag som motvind över östernärkesgärdena skulle kunna vålla.
Det första som slog mig när jag rullade iväg, var hur pass mycket lättare själva trampandet gick jämfört med känslan på trainern. Eller för all del, jämfört med känslan på vinter-mtb:n vars dubbdäck fullkomligt äter sig fast i underlaget.

Susade iväg 52:an västerut mot Odensbacken. Efter den första halva kilometerns eufori över att vara på rull igen, så blev jag plötsligt påmind om en annan stor skillnad på "the real thing" jämfört med att cykla framför en teveskärm i trainerskrubben... Trafiken. Tre kompiskörande långtradare på rad i 90 km/h, femti centimeter till vänster om vänster armbåge... Oops! Välkommen till verkligheten, Tompa!

Ja, ja... Man lär sig att inte vingla i onödan i alla fall!

Svängde av mot Segersjö och sedan vidare mot Odensbacken. Motvinden var rätt grym över platten, men idag så hade jag liksom överseende med det. Dessutom så fick jag ju en fantastisk medvind när jag vände ut på 52:an igen för att styra kosan österut. Höll 38-40 hela vägen till Bönerud.

Där kände jag mig dock lite trött. För även om det till viss del varit medvind, så hade jag ändå vevat på ganska bra i min glädje över att vara på väg igen. Pulsklockan visade att jag låg på ungefär 93% av max.
Men det kändes bra, så jag fortsatte att köra på. Flög (nåja) uppför Falkabacken och noterade 98% (185 slag/min) på klockan innan jag beslöt mig för att trampa lugnt den sista biten och låta pulsen gå ner till behagligare nivåer...

Passade på att fotografera några av våra snödroppar framför garaget när jag kom hem.

Det här var förresten min 100 blogg sedan jag började i maj. Och idag är det dessutom nästan exakt ett år sedan jag köpte min racer av killen med knäproblem i Linköping...