Snart dax.

I morgon är det Halvvasan som gäller. Sitter just nu i en campingstuga i Mora och laddar. G, vars startnummer jag tagit över, har laddat med kebabtallrik inför morgondagen. Han ska skjutsa till starten. C-G siklar belag. Själv är jag mätt och stinn efter att ha käkat pasta på Åhléns restaurang. C-G ska inte köra i morgon. Avrådd av doktorn pga smärtor i axel/arm. Själv tror jag att jag är förkyld... Men det är troligen inbillning. Vädret är bra!

En dag i kändisträsket

Gjorde en liten avstickare till radiohuset i Sthlm i går. Göran Greider stod före mig i kön, popsångaren Patrik Isaksson stod bakom mig. Göran Greider vänder sig om, tittar på popsångaren ett ögonblick... Sedan nickar han igenkännande och säger hej. Till mig! Ska jag tolka det som ett tecken? I så fall på vad?
Vi har liksom inte träffats förut. Så vitt jag vet...

Traineruppehåll

Nu har jag packat ner cykeln i väskan, därmed så kan man säga att mitt "träningsläger" i Kalmar är avslutat. I alla fall för den här gången. Det blir ju ett nytt var under maj månad, då formen ska finslipas till VR.

Ska visserligen vara här och jobba under nästa vecka också, men då lär jag inte hinna med någon träning att tala om.

På måndag kväll drar jag till Sthlm och kommer tillbaka till Kalmar tisdag kväll. På onsdag är det fotbollskväll hemma hos mig och på torsdag ska det städas inför den den definitiva avresan på fredag.

Det känns i det perspektivet aningen överambitiöst att ha en racer ståendes i en trainer i vardagsrummet en vecka till.

1000 kilometer har jag hunnit med på trainern sedan racern plockades in för säsongen i månadsskiftet oktober-november... Om nu den milda vintern fortsätter som hittills, så lär det inte dröja innan racern får komma ut på riktigt igen. Ska bli intressant att se om jag är starkare eller svagare eller rent av oförändrad när deet ska börja cyklas på riktigt igen. Jag borde väl vara både starkare och uthålligare tycker jag. Kanske rent av lite snabbare också...
Den som lever får se!

Trainingsläger

Det är kul att vara på träningsläger. Synd bara att arrangören (jag) inte tänkt på att ta med prylar för utomhuscykling. Idag hade vi ett fantastiskt "vårväder". Solsken, vindstilla och i stort sett 10 grader varmt... Men jag vägrar köra racer i jeans, skepparkavaj och toppluva!

Därför blir det fortsatta övningar på trainern. Körde ett pass i söndags tillsammans med Lasse på cykelklubben.se. Vi trampade igång klockan nio på morgonen och gav oss inte förrän klockan slog tolv.

Det funkar faktiskt riktigt bra med långpass på trainer. Om man laddar upp med lämplig stimuli, vill säga... I söndags cyklade vi tillsammans Flandern Runt. Med hjälp av mobilbloggning på ck.se kunde vi hålla kontakten och dela med oss av mer eller mindre glada tillrop. Apelsinklyftor, en kexchoklad, sportdryck och vatten stod på menyn. Jag undrar om jag kommer att köra något längre trainerpass än så, innan utomhussäsongen börjar på allvar?

Nu ska jag avsluta detta funderande för att istället göra klar cykeln "i stället". Dags för ett pass igen, med andra ord. Är man på träningsläger så är man. Efter nästa vecka väntar åter det vanliga livet på hemmaplan. Ett liv som inleds med Halvvasan tisdagen den 26/2. Utan en meter skidåkning sedan den 20 februari 2007... Ciao!

Long time, no see

Inser att det var ett tag sedan jag skrev nåt här. Man skulle kanske kunna tolka det som att jag har börjat tröttna.... men så är det absolut inte! Däremot så har tillvaron fyllts av en massa andra åtaganden. Är ju tillfälligtvis på jobb i Kalmar... och det äventyret kräver ju sin speciella uppmärksamhet.
Såg att jag trodde på ett tretimmarspass häromveckan. Det bidde ingenting av den saken, kan jag nu berätta. Däremot nu på lördag (10/2) blir det av. Troligen, är bäst att tillägga... Och det ska bli kul... gäller bara att ladda upp med rätt sorts förströelse. Ett lagom intressant stimulanspaket. Troligen blir det väl en film av något slag... Återkommer i ärendet. Om inte förr, så senare!
Ciao!

Inomhuscykling

Man behöver inte säga "trainer" särskilt många gånger i närheten av en inbiten cyklist, förrän luften plötsligt fylls av ord som tråkigt, fruktansvärt, bedrövligt, trist etc.
Visst, man kan väl ha fog för att tycka så, fast själv är jag av motsatt åsikt. Har nu, sedan den 1:a november kört ungefär 600 km med bakhjulet fastsatt i ett svänghjulsförsett cykelställ. Varenda meter har inte varit skojig, men väldigt få har varit tråkiga!

Efter 2½-timmeskörningen i lördags, så har de två efterföljande passen känts väldigt korta. Bara drygt en timme vardera! Nu är jag sugen på ett långpass igen. Möjligen att det kan bli av i morgon, torsdag. Kommer jag loss från jobbet i tid bara, så kan det väl bli tre timmar den här gången!

I söndags körde jag ett "bergspass" med såväl låg kadens som hög belastning. I går ett renodlat intervallpass på en dryg timme. De senaste passen har dessutom bedrivits gemensamt med andra stollar under rubriken "distanstrainer". Nästa tillfälle med möjlighet till kollektiv ensamcykling på hojar som sitter fast, annonseras på cykelklubben.se Bara så att du vet!

Två och en halv timme på trainern

Kollektiva trainerpass is da shit. Vi var ett gäng cykelklubbare som körde ett entimmespass i torsdags. Resultatet var så lyckat så att vi bestämde oss för att köra på lördagen igen. Det blev ett distanspass den här gången. 2 timmar och 30 minuter i en behaglig fart. Det hela avlöpte förvånansvärt bra. Körde ihop med Lasse på cykelklubben. Han satt i Hässleholm och jag i Kalmar. Vi peppade varandra med ideliga ck.se-bloggningar. Det var skitkul.
Körde på ganska lätta växlar med ca 80 i kadens. Slutresultatet blev 1500 förbrukade kalorier, en snittpuls på drygt 70% av max och en till hälften uppäten kexchoklad. Jag lär göra om det! PS Passade på att filma lite under tiden. Här kan du kolla: http://www.youtube.com/watch?v=E6raub4zRH4

Vikten

Jag har ju tidigare (1/1 -08) berättat om mitt nyårslöfte. Det som handlade om att minska vikten ett antal kilo, bland annat för att jag ska kunna cykla uppför Ånnabodabacken med lite mera snits och stil än under mina tidigare övningar. Sedan handlar det ju även om att återgå till en tidigare matchvikt. Den som läser den bloggnoteringen märker ju att det blev knas redan under själva invägningsprocessen.
Jag vägde alltså mer än vad jag trodde att jag skulle göra när jag intet ont anandes klev upp på vågen på nyårsafton...

Jag fick en kommentar av Svante om att strunta i vågen och hålla koll på hur pass hårt brallorna sitter i midjan istället. Han har ju helt rätt, vad får man ut av att väga sig, egentligen..?
Men bara för säkerhets skull har jag kollat vågen ändå... Det visade sig då, att en vecka efter 74-kilosnoteringen, var jag tillbaka på den gamla (den som jag trodde) matchvikten 71 kilo. Så det var väl helt enkelt en massa julmat och annat som tyngde... eller om jordens dragningskraft bara var ovanligt stark just då.

Nu är det ju så, vilket Svante så riktigt konstaterade, att muskler väger mer än dökött, fast allt det där extra som vågen visade var nog inte bara muskler... Så jag kommer i stort sett att hålla mig till byxmetoden i framtiden. Tyckte förresten att jeansen som jag tog på mig i morse stramade om låren... Kanske dax att börja köra på lättare växlar... ;-)

http://motlut.blogspot.com/2008/01/nyrslfte.html

Trainerdax igen!

Grått, kallt och blåsigt. Det gjorde det lätt att välja trainern framör mtb:n i morse. Redan strax efter halv åtta satt jag på plats i skrubben. Har uppdaterat den med ett par nya högtalare så att jag slipper ha lurar på mig. Det blir ju onödigt svettigt, om man säger så...
Det blev det vanliga turen i Lombardiet. Kändes jobbigt men bra. Efter 15 minuters uppvärmning var det bara att köra. 28,38 km kom jag och det kostade 966 kalorier.

Nedanstående text är ett lån från mig själv och dagens bloggning på ck.se Fast bilden är en annan!

Jag har verkligen fått smak på mörkerkörnining. Det är en speciell känsla att köra omkring på traktens grusvägar med skenet från en diodlampa som enda vägledning genom ett annars ganska kompakt mörker. I kväll rådde perfekta förhållanden. Marken var vit efter att det hade snöat lätt hela dagen och det var ungefär en minusgrad i luften. Och fortsatt lätt snöfall.
Eftersom mängden synintryck blir begränsade (av naturliga orsaker, det är ju mörkt) så kommer i alla fall jag ganska snabbt in i nåt slags meditativt tillstånd. Jag behöver inte bry mig om hastigt uppdykande bilar bakifrån, för om det skulle komma någon på dessa glest trafikerade vägar så får man ju en lysande förvarning i god tid. Därför kostar jag på mig att ha Ipodens bästa musikblandning i öronen.
Jag har tidigare sagt till någon, att långfärdsskridskoåkning är det närmaste att flyga en människa kan komma, helt av egen kraft. Nu lägger jag till att även cykelåkning på småvägar i mörker en vinterkväll, nog kan ge känslan av att man flyger. Ljussken och lampor från avlägnsa gårdar och torpstugor glimmade likt stjärnor i en främmande galax och själv kände jag mig som någon av min barndoms pojbokshjältar styrandes en intergalaktisk farkost kors och tvärs genom rymden (jo jag är ganska barnslig, men det tycker jag är helt ok vid min ålder).
Efter ett tag så kände jag tydligt att jag förstod hur både det ena och det andra hängde ihop, Einstein var nog inte så dum i alla fall. Häret och nuet förenades i ett enda stort utropsteckaen och det vete sjutton om jag inte hade börjat få kläm på det här med universums utvidgning och "the big bang" och alltsammans... Då jag plötsligt inte hade en aning om var jag var någonstans.
Jag började rita en karta baklänges i huvudet... och insåg att jag nog inte kunde ha kört så himla tokigt... men det var bevisligen asfalt under snön... här ska inte finnas asfalt på en halvmils avstånd och definitivt inte efter den där svängen. Husromhelst, i mörkret är alla t-korsningar grå och någonstans hade det blivit fel.
Men så mycket visste jag i alla fall att jag inte var helt ute å cyklade (!) så det var väl bara att köra på tills något igenkänningsbart landmärke skulle dyka upp. Intressant känsla att veta ungefär var man är, men ändå inte känna igen sig. Men efter ett par kilometer i ingenstanset så klarnade allt och jag insåg att jag hade hittat en ny genväg. Så det var bara att uppdatera den inre gps:en med verklighetsbaserade fakta, lägga Einstein på vänt och fortsätta vägen hem.
Rundan blev på detta sätt 4-5 km kortare än vad som var tänkt från början, men eftersom jag ogillar att vända, så fick det bli som det blev.
Tre bra saker, avslutningsvis. 1. Den superbilliga mtb:n som tjänstgör som vinterhoj. Funkar förträffligt till just detta ändamål. Något oprecis när man växlar med framväxeln, men tar man det bara lugnt så är det inga problem. 2. Diodlampan (bilden) á 279:- från Clas-i-sjön ger i alla fall mig en fullgod upplysning. Kanske inte tillräcklig på stigen i skogen, men på vägen är den helt ok. 3. Dubbdäck. Ovärderligt när underlaget består av frusen grusväg blandat med isiga bilspår och nyfallen snö.

Nyårslöfte!?!

Nu är man som man är igen, lagom seg och eftertänksam på årets första dag. Inga direkta löften utsällda inför det nya året... Förutom ett då.
Råkade hänga på ett blogginlägg på ck.se och lovade därmed att jag skulle gå ner 5 kilo under 2008. Både mätbart och uppnåeligt. Precis som mål ska vara. Dessutom innehåller löftet även ett visst mått av djärvhet, eller hur?
Problemet uppstod för en stund sedan när jag skulle kontrollera matchvikten. Den hade ökat! Istället för att stanna på 71 kilo, som vågen gjort under större delen av senare halvan av 2007, visade den nu... 73,9 kg!?!

Betyder det att jag först måste gå ner till 71 för att därifrån ta mig an mitt femkilosnyårslöftesmål, eller kan jag utgå från dagens notering? Håll med om att skillnaden i ansträngning för att nå till det uppsatta målet blir ganska stor.

Under tiden som jag funderar på vad det är som gäller, när det gäller mitt nyårslöfte, så blir det en tur med cykeln. Bra väder idag. Runt noll grader, svaga vindar och lite lätta snöflingor i luften.

God fortsättning på det nya året. Nu börjar det!

Sitter och känner mig lite smådassigt förkyld. Svid i halsen och en lättare huvudvärk talar sitt tydliga språk... Hoppas att det lugnar sig tills i morgon, för nu känner jag att det vore väldigt skönt med en tur på cykeln... Julmatssyndromet kanske...

Hittade följande lilla regelsamling på Facebook. Regler för den som vill vara riktigt Euro i sitt förhållningssätt till cykling. Jag ligger nog aningen risigt till... Liksom även vår italienske vän på bilden, fotograferad på en jvgstn några mil söder om Neapel i somras. Läs reglerna så förstår du...

********* -THE OFFICIAL EURO CYCLIST CODE OF CONDUCT- *********Created by Dom Guiver and Mike Flavell

1. Image and style shall be your primary concern. When suffering, one must focus first on maintaining a cool, even composure, and second on performance. Winning races is an added talent, and only counts if said euro cyclist wins with appropriate style.
2. Training is based solely on feel, while racing is to be guided by sensations and instinct. The Euro Cyclist will never accept tried or tested scientific training methods.
3. You shall NEVER, under any circumstances, wear plain black spandex bibs (shorts, regardless of colour are BANNED) or any team kit containing non-prominent Logo's. Shorts will extend 55-60% of the way down the upper leg. IN NO CONDITION shall it extend any further.
4. Legs will be SHAVED year-round. ABSOLUTELY NO EXCEPTIONS. Certain hair removal creams are endorsed only on a case-by-case basis. One shall never show up to a race (large or small) with ANY AMMOUNT of stubble visible on legs.
5. A prominent line where your kit ends and where your tan begins is essential to your image. Artificial tanning is BANNED. The tan SHALL reflect the level of training commitment.
6. The Socks must extend no less than 2cm below the main bulge of your calf muscle, and shall never extend further than 1cm past the primary calf muscle bulge. All socks SHALL BE WHITE in colour with prominent logo placement.
7. Cycling shoes must contain at least 80% white! The following exceptions apply…i) Colours combinations such as world cup stripes, or Olympic gold where title has been EARNED.ii) Shoes which are custom-made for specific riders by companies endorsed by this group. These shoes will be accessible to the particular cyclist only, and shall follow the preceding rules.
8. If white cycling shoes are not available where you reside, white booties with prominent logos shall always be worn. When booties are worn, socks should protrude approximately 7 centimetres above the ankle, and shall always protrude at least 1.5cm from any booties worn.
9. Your bike frame must contain 2-4 colours IN ADDITION TO WHITE. All colours are acceptable as long as they combine tastefully. In addition to this, wheel selection must also match frame and fork.
10. You shall race only on Bora’s or Lightweights. Mavic Open Pros, Fulcrum Racing Ones or Zipp’s (404’s or 202’s) are considered stylish enough to be used as training wheels ONLY. Regardless, Ceramic bearings shall be used at all times on both training and race bikes.
11. ALL wheels shall be equipped with tubulars, regardless of your ability in gluing them.
12. Ridiculously stylish eye wear (see endorsed products list) is to be worn at all time without exception.
13. Hair shall be kept neatly short, and matching helmet shall be worn (again with prominent logo placement). Under NO CIRCUMSTANCES shall a clashing helmet colour be worn with your euro kit.
14. In RARE cases, it has been deemed acceptable to have long hair. In this event, hair shall be neatly slicked back in maximum euro-styling, and helmet SHALL NOT be worn. It is IMPERATIVE rule 12 is followed in these special cases.
15. When riding, sans helmet (with short hair), a team issue cycling cap (white in colour), shall be worn. The bill shall remain in the downward position at all times. Cycling cap can be worn forwards or backwards to coincide with specifics of current hairstyle. During spring training, cycling toques WILL be worn at all time in place of caps.
16. Kits will always be freshly washed, and one shall ALWAYS have applied a subtle quantity of eau de toilette (cologne). It is, AT ALL TIMES, FORBIDDEN to ride in an unwashed kit, as it is extremely detrimental to your image.
17. Saddles shall be white in colour only and will be manufactured in Italy or France. Exceptions shall be made in the following cases… i) Saddles containing WorldCup Stripes or Olympic Gold when EARNEDii) Italian Flag colour combo when rider is ITALIAN (born in Italy)
18. Handlebar tape is required to be cork as well as being WHITE IN COLOUR. Bar tape will be kept in pristine white condition. This state shall be achieved either through daily cleansing or frequent replacement. These jobs will NEVER be performed by the cyclist as you must maintain your image.
19. All stems must be a minimum of 120mm and a rise of no higher than -10 degrees. Stems shall be positioned no more than 0.5cm above the top of the headtube. ALL stems shall ALWAYS be oversized, made out of ALUMINUM, and airbrushed in kit/frame colours.
20. A rider will ALWAYS have liniment applied to his legs before appearing in public.
21. Facial hair will be restricted to (at maximum) a goatee, and even this is discouraged. Moustaches, beards, or any combination thereof are EXPRESSLY PROHIBITED in all instances. Stubble is, however, advisable in virtually ALL euro-situations. It is important to note: this DOES NOT apply to the legs!
22. Campagnolo shall be THE ONLY acceptable componentry and is hereby deemed superior to ANY Shimano product in ALL circumstances. You are expected to have nothing less than an ENTIRE campy grouppo. Crank substitutions are NOT permitted. There is a case by case exception for SRAM RED.
23. You shall NEVER, under any circumstances, acknowledge the presence of a cyclist riding a bike costing less than €2000 in a public place. This could be severely detrimental to your image.
24. You shall NEVER, UNDER ANY CIRCUMSTANCE, associate with triathletes. It is FORBIDDEN to have any number inked onto your body before a race.
25. Any physical activity, other than cycling, is STRONGLY FROWNED UPON. This includes any form of running or swimming and their derivatives (this includes walking). The ONLY TWO other sports with a recognized degree of euro are Cross Country skiing, and long track speed skating.
26. MTB gloves are FORBIDDEN in all instances. Cycling gloves will be slick, white (in accordance with kit), and have minimal padding. Padding will be beige or white in colour. Wearing NO GLOVES is entirely acceptable and encouraged. In the case where said euro cyclist is wearing a leader’s jersey, special gloves will be made to match the colour of the jersey while blending the team kit colours simultaneously.
27. In a circumstance where any cyclist (or triathlete) ever displays aggression or disrespect towards you, one will ride up uncomfortably close and slap them in the face with your team issue gloves.28. In the event a motorist disturbs your ride, you shall proceed to ride up beside the car, form a clenched fist and bang the boot of the car while doing your best attempt to sound irritated in Italian. Wild arm/head movements are strongly encouraged to enhance the apparent rage.
29. ONE shall never rearrange their package while riding. Adjustments regarding seating/hanging comfort are to be done in private in order to preserve image.
30. ABSOLUTELY NO FORM of seatbag, frame pump, mud guard or mirror shall come within 2 meters of ones bike.
31. Gearing is restricted to a titanium Campy Record 11-23 cassette with a ABSOLUTE MINIMUM of 42-53 up front. One shall never be seen pedaling at a cadence over 90rpm in case it detracts from your calm/smooth factor. The use of 25t cog is acceptable in special training circumstances.
32. ALL BIKES shall feature personalized nameplates next to ones home country’s flag located on the top-tube within 10 cm seat-tube ON ONE SIDE ONLY.
33. Pedals MUST be either Look or Time. No other pedals are to be considered and ANY form of Shimano product is STRICTLY FORBIDDEN.
34. Coffee is a necessity and as such must be consumed strong (ie. espresso) on a patio in Italy in full kit, it shall be drunk black. Sugar is STRONGLY FROWNED UPON. The only milk present shall appear frothed on top (if at all).
35. All podium shots (pictures) shall be taken with the euro-rider wearing team kit and appropriately matching casual euro shoes (such as puma's). Socks shall remain within the guidelines above. The rider is expected to display an appropriate degree of bulge while receiving kisses/trophy.
36. All pre and post-race activity will be conducted under a gazebo (this includes massage, interviews, and looking fantastic) leaving one in reasonable distance of the Euro-sun to top up your enviable tanlines or pose for photo’s.
37. Post-race, one shall be tied to their mobile phone, receiving endless calls from their attractive euro-girlfriend or important ad executives concerning modelling contracts. This will be done under the protection of the post race gazebo.
38. Team bikes will be built up so that they violate the UCI weight limit, in order that weights might be attached to the frame to demonstrate its superiority and lightness.
39. Motivational music during training SHALL consist of late 90s house or deep-trance hard-style German techno hereby known as euro beats. NO EXCEPTIONS.
40. Naked black ALL CARBON water bottle cages (manufactured by ELITE CAGES) will be used on ALL BIKES. Exceptions include….i) Special edition 24k gold cages are acceptable in certain cases such as photo shoots, prologues or where colour coordination dictates. Ex. Gold Cage with Olympic Gold/white team kit.
41. Water Bottles shall be referred to solely as "Bidon's" and shall have a volume NOT EXCEEDING 500ml. Bidon's will always be matching of team/kit colours. It is NOT ACCEPTABLE in ANY CIRCUMSTANCE to leave bidon's on bike more than 10 minutes post ride OR while transporting bikes via bike rack.
42. A gold pendant on a very long, thin chain bearing some form of religious icon is STRONGLY recommended for mountain races.
43. While soloing in for a victory, one will ensure their jersey is FULLY ZIPPED and ALLIGNED, so all title sponsors are clearly visible. One shall then smile and flex arms while pointing skywards. The projection of ones fatigue is EXPLICITLY FORBIDDEN in ALL CIRCUMSTANCES.
44. When appearing in a photo spread for sponsor’s products, one shall appear either fully nude or in full Brioni 3 piece suits. Smiling is prohibited in these instances.
45. When appearing in documentaries, you must be seen walking around the hotel in your kit at all times. It is also recommended that you constantly be eating something in front of the cameras.
46. When asked "how are you?" while riding you must proceed with one of the following...-Complain about coming off a sickness.- Explain you're peaking for bigger races later in the season- Mention that this is a "recovery ride"-That you are on the tail end of your daily 6 hour training ride
47. When the Euro Cyclist feels the urge to relieve himself during a race, he will gracefully meander to the back of the pack, seat himself sideways on his saddle, and pee into the sunflowers. He must ensure that no cameracrew catches the act, for it could be detrimental to his image. Under no circumstances shall the rider dismount from his bike to urinate.
48. When climbing anything with a gradient above 20% and lasting over 8 kilometers, the Euro cyclist must fully unzip his jersey and let it flutter in the wind.
49. When dropping out of a race, one shall avoid the embarrassment of entering the official broomwagon and will instead wait for their team vehicle. When asked the reason for dropping out, one will cite mechanical problems or oncoming sickness as the reason, to avoid any bad speculation in relation to your fitness.
50. If in doubt, the euro cyclist shall mention in an interview that his pollen allergies are acting up, and that he’s not sure that he’ll win the Giro this year. In this situation, remember to note that the sensations are otherwise good, and that eventually you’ll win a beautiful stage.
51. Team-building motivational camps will be held annually in the off-season. These are to place team members in as ridiculous a setting as possible. Photos will be widely reproduced to demonstrate team cohesion.
52. During the pre-TdF medical checks, star riders of each team are STRONGLY ADVISED to play doctor with each other while shirtless. Photos taken must strive to be as HOMEROTIC AS POSSIBLE.
53. In order to avoid the harsh European winter, you shall:i)flee to the warmer climes of Mallorca/South Africa/Canary Islands/etc.ii)“train the mind, body and soul” with Kreitler brand rollers
54. In the event of a crash, no matter how badly the Euro cyclist has injured himself, he should proceed to mummify himself with fishnet gauze. The act of gauzing oneself is looked upon with respect by other Euro cyclists because it is a statement of commitment and strength of character to continue racing when injured. White Gauze is the norm, but world cup striped gauze and or national colors may be worn on select occasions depending on the rider.

---------------------------------------------------------------------Rules will be added as they are sent in and refined. Try to refrain from contradicting rules above. Voice your opinion and the rule might be changed or refined. If you need assistance on anything not yet listed in the official rules, post it and one of our officers will be glad to address the issue.Last Updated December 10, 2007 by Dom.********************************************PRAISE OF TOM BOONEN IS IS CURRENTLY FROWNED UPON PENDING THE ACCEPTABILITY HIM DATING A 16YR OLD.************************************************

Ledigt...

Nu tar jag julledigt... Ingen dator, ingen cykel, inget bloggande...
Eftersom jag jobbar på julafton så har jag min julledighet uppdelat i två halvor. Den första halvan infaller just nu (fredag lunch) till och med söndag kväll. Den andra halvan utgörs av juldagen och annandagen...

Om vädret tillåter blir det cykling på juldagen. Annars ett trainerpass... Så fram tills dess får min vilande kropp fortsätta att befinna sig i vila. Allt enligt gamla pålitliga, men alltjämt gällande fysikaliska lagar från förr.

Får härmed passa på att hälsa eventuella läsare av denna blogg en riktigt God Jul!

Kläm gärna in en kommentar om du känner för det. Eller fyll i intresseblanketten för Tour de Östernärke. Det är lite på gång där, kan jag säga! Lev väl och kör försiktigt, vi hörs!

Blandade tankar

Dagen efter julfesten på jobbet... var jag sådär lagom pigg. Var på plats med de övriga två i städpatrullen strax efter klockan nio för att försöka sudda bort alla de spår som närmare 40 julfestande arbetskamrater lyckats sätta än här, än där.
Det gick ganska smärtfritt måste jag säga. Kände mig dock tämligen tveksam till att behöva cykla hem till Hampetorp igen. Hade det funnits alternativ, så hade det inte blivit 4 mils cykling den dagen. Det var helt klart...
Nu fanns det dock inga alternativ, så det var bara att gilla läget, som det heter... Käkade lite överblivet smågodis under städandet, det piggade upp. När vi var klara med vårt beting styrkte jag mig med en tallrik Jansson innan det bar iväg i gråmurret med kurs österut.
Det var bara en eller två grader kallt, lite mildare alltså än under resan in till stan, dagen innan.

Redan efter en knapp halvtimmes cykling insåg jag att min bristande fysiska form nog var inbillad. Det kändes kort och gott oväntat bra! Kan väl delvis ha berott på att det var medvind. Och ljust. Kanske att hemlängtan gjorde sitt till också.

Passade på att ägna mig åt tankar om tillvaron under det att delar av östernärke passerade förbi. Insåg att ju bättre tränad jag blir, desto mer sliter jag under mina träningar. I våras vågade jag inte ta i för mycket, för att jag var rädd att helt enkelt överanstränga mig. Nu vet jag inte hur stor risk man löper som återfallsmotionär efter femtio fyllda, men jag ville i alla fall inte ta några risker.

Sakta men säkert har alltså min kropp nu börjat inse att den kommer att utsättas för fysiskt arbete under i stort sett varje dag framöver. Så länge den lever! Intressant, eller hur?

Utnyttjade även tiden till att fundera över min jobbsituation. Jag har ett, i dubbel bemärkelse, drömjobb. Dels är det min egen dröm sedan jag var väldigt liten, dels är det en typ av jobb som står högst upp på önskelistan för många människor idag.

Jag har levt i den här drömmen i 15 år. Oavsett hur företaget hart omorganiserats och vilka som har suttit på vilka poster och bestämt vad, har jag funnit mig väl tillrätta och även haft en känsla av att jag varit viktig. Att jag som person faktiskt betyder något för verksamheten.

Ända tills nu. Kommer på mig allt oftare med att fundera över om jag har gjort mitt. Inte för att jag håller på att tröttna, utan för att jag upplever att själva företaget mer och mer fungerar som en kontrollapparat än som en kreativ trampolin som man utan vidare kunde använda när man ville kasta sig ut i något okänt för att göra en saltomortal eller två.

Det känns som om företaget hela tiden försöker fånga in och hålla fast, snarare än uppmuntra till kreativitet och nytänkande. Visst, vi ska förnya oss. Och jag är en av dem som kommer i åtnjutande av en del av de nysatsningar som ska göras. Men ändå. Magkänslan är inte helt hundra. "den som går i andras fotspår, kommer aldrig först" som min norska arbetkamrat på mitt förra jobb ofta uttryckte saken. Inte minst när vi försökte tänka i nya banor.

Men nu känns det som att påbuden uppifrån alltför ofta handlar om att det är cheferna, räknenissarna, konsulterna och alla deras kompisar på reklambyrån, som ska stå för allt nytänk. Sådana som jag ska bara expediera alltsammans. Jag är inte bitter, även om jag inser att resonemanget är det...

Det är kanske normalt att känna så efter dryga femton år på samma arbetsplats? Jag har ju inte bara jobbat där i så många år, jag har ju dessutom åldrats lika mycket... Å tidens tand kanske gnager hål på oss till slut?

Men vad skulle jag göra istället? Tankarna lekte tafatt med varandra och den ena galna idén avlöste den andra. Så länge det finns liv finns det hopp, tänkte jag. Sedan blev jag väldigt kissnödig.

När resan återupptogs efter den nödvändiga pausen hade jag glömt bort vad jag funderade på och insåg att jag nog hade det ganska bra, bara det var lite mindre vinter...

Efter hemkomsten firade vi min 52-årsdag. Jag somnade tidigt den kvällen och sov fantastiskt skönt. Dagen efter "dagen efter" var jag bara tvungen att vispa bort diverse slaggprodukter från festen som fastnat i mina benmuskler. 40 minuter på trainern med hög kadens och relativt hög belastning gjorde susen!

Nu ska jag hänga tvätt, ciao!

Julfestcykling

Julfest på jobbet i kväll. Hade först tänkt att vara kvar i stan efter sändningen i morse, men bestämde mig för att utnyttja tillfället till "gratisträning". Så jag körde hem till Hampe med bilen som vanligt. Sedan tog jag cykeln tillbaka. 4-5 grader kallt och ganska svaga vindar. Perfekt cykelväder med andra ord! Lite drygt 2 timmar tog det med den dubbdäcksförsedda mtb:n. Den är trög! Men det är ju å andra sidan bra träning... Å ölen när jag kom till lilla lägenheten satt som en smäck!

Det skulle kunna uppfattas som cxtremt nördigt. Förmodligen var det därför som jag smög lite med det hela. Nämligen det faktum att jag har skaffat mig en Tacx video: Tour of Lombardy...

Visst kände jag mig en smula fånig när jag tryckte igång videon samtidigt som jag började köra på trainern. Men faktum är att det gick ganska snabbt att komma över att det bara var en filmad väg som jag hade framför ansiktet.

Till höger på skärmen fanns en graf som tillsammans med en procentsiffra berättade om vägens lutning. Dessutom visades en annan siffra som angav vilket motsånd mn skulle ställa in på tranínern. Turen var en dryg timme lång. Första halvan gick mest uppför och den andra halvan mest nerför. Nu har man ju kanske inte lika stor glädje av en filmad nerförsbacke på en dataskärm, som en i verkligheten, men det var ändå skönt att få plana ut och återhämta krafterna efter att ha klämt bitar med upp till 10% lutning.

Lombardiet runt är ju en av de klassiska cykeltävlingarna och samtidigt den som avslutar cykelsäsongen. Kallas även för "de fallande lövens tävling", vilket då syftar på årstiden. Under den här åkturen faller inga löv. Det verkar vara filmat under juni månad eller så. Naturen är grön och frodig och i dikeskanterna ser man spår efter nyklippt gräs. Solen sken och värmen i min trainerskrubb stämde nog bra överens med utetemperaturen på filmen. Min lilla fläkt bidrog med sommarbriskänsla.

Hög nördfaktor, javisst! Samtidigt ett roligt och omväxlande tillskott till Itunes-dieten och vägg-gloendet som jag ägnat mig åt under de flesta av de dryga 30 mil jag kört på trainern nu under hösten.

Fast i morgon blir det nog "the real thing" på vintercykeln...

Inge ljud!

Då skulle jag alltså provköra min nya videoinstallation i trainerskrubben. In med en sjysst dvd i lilla datorn. Kablarna anslutna och kontrollerade... tryck på "on". Filmen rullade igång på den stora skärmen, strategiskt placerad framör snoken. Vilken skillnad mot att titta på den bärbara datorns 12-tummare... Men hallå! Ljudet. Vart tog det vägen, typ?

Det finns uppenbarligen saker att lära sig. När man ansluter en extern bildskärm till den lilla bärbara, så försvinner tydligen ljudet. I alla fall om l,judet ligger på en dvd, som 99,99% procent av allt filmljud ju gör...

Stumfilm med andra ord. Hur kul är det på en skala? Om jag däremot drog igång Itunes, så fick jag ljud i lurarna och samtidig bild på skärmen... Får ta och mecka med det där när jag får en stund över...

Annars gick träningen bra. Hade ju inte suttit på hojen på en vecka pga segt snor i huvudet och en hopplös håg, men det var inga problem. Första halvtimmen var dock ganska seg. Förmodligen på grund av att jag kände mig blåst på konfekten när mitt filmtittande inte funkade som det var tänkt.

Körde som ett distanspass inledningsvis men sedan kände jag att det var läge att pumpa på lite. Testade att dra på tunga växlar med hög kadens utan belastning. Det var kul att se att jag kan hålla över 40 km/h betydligt längre nu än vid tidigare försök. Måste dock uppgradera fläkten till något kraftigare. Fartvinden räcker liksom inte till när jag tar i. När passet var över efter en dryg timme lackade svetten kan jag lova.

Ingen vacker syn när jag såg mig i spegeln efter duschen. Visserligen hade svetten svidit en del i ögonen under passet... men att se effekten av det var ingen hit. Knallröda ögonvitor är inte snyggt! Men det gick över snabbt.

En annan intressant iakttagelse var att benen (lårens framsidor) var alldeles varma i morse när jag vaknade. Hade pannan varit lika varm hade jag väl haft feber!

Nu blir det ingen träning förrän på torsdag. Diverse olika åtaganden typ premiärmingel och födelsedagsditon pockar på närvaro. Kul!

Hoppas dock på lite kallare väder och uppehåll. Vill köra rundan på vintercykeln igen. Sedan lär det bli trainer så det räcker, när jag sticker till Kalmar i jan-feb.

Full fart framåt med foten i kläm!

Fredag kväll. Arbetsveckan är över och man ska ägna sig åt att göra ingenting, som det heter, i två dygn. Eftersom det verkar som att förkylningen är nedkämpad och begraven för den här gången så blir det ju självklart cykling på ett eller annat sätt.

Har roddat runt i skrubben där jag har trainern och det känns som om det har blivit aningen mer praktiskt. I alla fall om man vill titta på något annat än en vägg. Jag fick alltså plats med dataskärmen som jag hade hoppats... Filmtajm, med andra ord!

Nu stänger jag ner för idag samtidigt som jag påminner mig själv om mitt gamla nyårslöfte sedan tio år tillbaka om att jag "aldrig mer ska hetsa upp mig över döda ting..."

Till döda ting räknas även småaktiga människor. Jag säger som Jesus sa på korset: Förlåt dem, ty de veta icke vad de göra...
Trevlig helg!

Vilodag, eller..?

Det är under vilan, som kroppen anpassar sig till den ökade belastning den kan förvänta sig av framtiden, baserat på den senaste tidens upplevelser... Det är väl så ungefär som jag tolkar alla rön jag tagit del av under min jakt på en bättre form. Vilan är med andra ord själva förutsättningen för att kroppen ska bli starkare. Igår kände jag mig plötsligt grymt trött. Trots att det var vilodag.
Ont i musklerna, småfrusen och allmänt dassig. Det blev en tidig kväll.

Även nu, ett dygn senare, känner jag att jag inte är helt fit for fight. De flesta skulle nog vilja påstå att jag håller på att bli förkyld. Håller på, ja. Men än är det inte kört! Ska med andra ord försöka kurera mig med lite blandade mixturer... eller mat... eller en kopp te kanske?
Dessutom så tror jag att jag ska pimpa mitt trainerkrypin. Kom just på att jag har en 19" bildskärm som står och skräpar i ett hörn. Ska se om jag inte kan få plats med den på något fiffigt sätt samtidigt som det borde gå att placera cykeln åt ett annat håll så att man kan njuta av lite ögonfägnad samtidigt som man cyklar. Skärmen på min bärbara är i minsta laget om man t ex vill se "Sagan om Ringen" eller något annat epos under trainerpassen. Dessutom har jag ju som mål att cykla en av ringen-trilogins avsnitt innan jul. Hmm... -Så får det bli! Nu känner jag mig redan bättre. Det är under vilan, som kroppen anpassar sig...

En inställd runda är också en runda...

Gårdagens planerade runda ställdes in till förmån för en timme på trainern. I samband med uppskjutandet (jag tyckte att det var kallt...) så lovade jag mig själv att utecykla idag istället. Å så blev det. Trots gråväder och nästan regn i luften. Kändes som en nyttig tur. Kul var det dessutom. Dubbdäck är toppen!
Tyckte innan jag stack iväg att jag varit rätt slapp den här veckan. Men det blev en del mil i alla fall... Körde drygt 30km i söndags, sedan blev det 27 på trainern i måndags, 34 km på mtb:n i tisdags och så 28 trainerkilometer i går följt av dagens runda över Ruddammen-Östantorp-Yxtorp-Eketorp-Himmer-Lännäs-Bönerud innan det bar hem på gamla vägen förbi Björkenäs...