Kadensmätare

Var inne på "norra" idag och köpte en ny cykeldator. Min gamla försvann i Ånnaboda under Tour de Konferens. Jag plockade bort den för att den inte skulle bli stulen (av vem?)... Men jag vet inte vart den tog vägen... Så nu har jag en ny, som dessutom mäter kadensen. Även om jag försökt veva på, så vet jag nu vad som gäller! Ska ut och köra i morgon bitti. Om det inte är för kallt...

[edit 2007-10-21 kl 10:38 för dystert för utecykling. Ska elda ris istället]

---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

En film och lite fotboll = 1000kcal

Hmm... ingen bild. Något fel tydligen... Nåja, veckans träningsmål är ju att bränna upp 4000 kcal med hjälp av trainern. 1200 avklarade så här långt. Men om jag nu verkligen ska hinna nå mitt mål så kände jag idag att det måste bli ett långpass. Fram med datorn, plocka fram en lämplig dvd, på med lurarna och kör. Det slumpade sig så att det blev den gamla feelgood-rullen Bagdad Café. När filmen var slut så hade jag bara kommit upp i 887 kcal. Vilken tur då at det var fotboll på radion. Kom in strax efter 1-0 och uppnådde 1000 kcal typ 10 minuter före halvtid. Nu har jag bara 1800 kcal kvar att leka med innan söndag kväll...

Vilodag

Tung i buggarna idag. Efter två trainerpass på raken är det vilodag. Man kan ju tycka vad man vill om trainerträning... Men nån slags nytta gör det nog i alla fall. Å träningsvärken i benen är väl ett exempel på att jag inte suttit och fisåkt. Tänkte att kaloriräknaren i pulsklockan skulle få vara coach ett tag. Läste i nån bok att en lagom träningsdos skulle kunna beräknas efter en förbränning av 4000 kcal/vecka. Mina två pass hittills har "kostat" ca 1200 kcal. Så det blir till att trampa på framöver! Långpass redan i morgon med andra ord. Men idag är det vila och en cykeltidning som gäller!





---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

Tänka efter före...

Saker man kommer att tänka på när man kört nästan en timme på trainern...

Garagecykling... inte!

En tur på trainern var planerad och skulle genomföras... men när jag klev in i garaget så var det något som sa stopp! Det funkar inte längre... Blöta löv föll med trista smackanden ner på garagetaket och snålblåsten letade sig in genom ventiler och öppningar. Fuktigt kändes det dessutom. Cykelsadeln var iskall. Liksom styret.

Så det var bara att kånka in hoj och trainer och köra passet inomhus istället. Rapport kommer när jag trampat klart!

Frostigt

Kall och klar morgon. Is på båten. Känns rätt skönt att plocka upp den idag. Annars hade det nog blivit en cykeltur i ett fantastiskt höstväder. Men man kan ju inte hinna med allt man vill...

---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

Nu kan man anmäla sig!

Redan nu, innan ens bansträckningen är offentliggjord, börjar intresserade höra av sig. En av de stora frågorna för närvarande gäller själva deltagandet. Hur gör man om man vill vara med? Svar: Man fyller i anmälningsformuläret!

Du kan även använda formuläret om du till exempel har frågor kring arrangemanget. Det kan handla om allt från var man kan parkera stallets bussar, till om det finns glutenfritt korvbröd hos korvgubben i målfållan.

Nej, något datum för evenemanget finns inte ännu! Nej det kostar inget att anmäla sig!

Tour de Östernärke: Prologen

Jag har skrivit om det tidigare (http://motlut.blogspot.com/2007/06/flandern-runt.html) tanken på ett eget etapplopp här hemma. Ännu har jag väl inte fått kläm på alla etapperna (inte ens vilka datum som är aktuella), men det börjar klarna allt mer. Tanken är att loppet inleds en söndag eftermiddag med avslutningsetappen under lördagen därpå. Det blir totalt 6 etapper och en vilodag (torsdagen). Redan nu så tror jag att jag kan utlova en spektakulär avslutningsetapp som inte står de stora loppen långt efter! Ok, då kör vi igång. Vi tar etapperna i ordning.

I likhet med de flesta storlopp så inleds det hela med en tempoprolog. Om Tour de France kan starta i London så kan väl Tour de Östernärke starta på Vinön? Inte bara kan förresten. Den ska starta på Vinön. Från färjeläget till norra badet är det knappt 2,5 km. Vägen går i stort sett rakt fram. Direkt efter starten så hamnar man i den enda egentliga stigningen som finns. Efter drygt hundra meter är man uppe på åsen som utgör själva ryggraden på ön. Förbi cykeluthyrningen och minigolfbanan på allt tyngre växlar. Strax efter passagen av Vinöns Värdshus (bra publikplatser) svänger vägen vänster och man närmar sig öns centrum. Även här är det bra ordnat för publika aktiviteter. Den nedlagda skolan har både café, glasskiosk och sommarutställningar att erbjuda den som väntar på att få se cyklisterna braka förbi i högsta fart. Efter den passagen fortsätter den lättåkta banan tätt förbi bondgårdar och sommarstugor.

Doften av nybakatt bröd bör ge ny fart i eventuellt mjölksyretunga ben. Efter att bageriet passerats återstår nämligen bara 700 meter till mål. Lätt utför går det dessutom. En vänsterhögerkombination och den avslutande skarpa vänstern vid sjömacken är väl de enda tekniska svårigheter som banan bjuder innan man passerar under målskynket vid norra badet.

Låter väl som en bra inledning på Tour de Östernärke 2008, eller?

Om några dagar kommer jag att tillkännage den första landsvägsetappen.

Snabb tröja

Häromdagen kunde man se den här bilden på cykelklubbens blogg. Tröjorna var på väg! Det var väl strax före midsommar, tror jag, som jag beställde min. Trots att det var helt tydligt att leveransen skulle ske under hösten så köpte jag en kortärmad. Strax efter att jag skickat beställningen slog det mig att det nog hade varit smartare att ta en långärmad... Idag damp tröjan ner i lådan... Den passade precis! Det var egentligen mest min mage som var opassande. Okej, jag hade varit i Sthlm hela dagen... men så svullen kan man ju inte bli av det!

Å vilken tur då att jag beställde en kortärmad. För lagom som vädret kommer att vara lagom kommer även jag att vara lagom. 5 kg ner från nu, ska det bli! Dessutom kommer det att göra susen när Ånnabodabacken ska besegras... Å Vättern, å Hjälmarn...

Idag väger jag förresten 70 kg, om någon vill veta...

Två böcker

Jag gillar att läsa. Oavsett vad, egentligen. Under mina fladdrande ögon har passerat texter från såväl telefonkataloger som flingpaket och fraktsedlar. Innehållsförteckningar och bruksanvisningar likaså. Jag skulle aldrig komma på tanken att sätta upp en lapp på min brevlåda om att reklam undanbedes. Tvärtom. Skulle jag sätta upp ett budskap till brevbäraren skulle det stå: Ingen censur tack, i med rubbet! Jag menar, det kan ju vara något intressant bland köttfärsannonser och lågpriserbjudanden.

Följdaktligen är det väl knappast förvånande att mitt återupptagna cykelintresse även kompletteras med ett jagande efter god cykellitteratur. Dit hör naturligtvis specialtidningar och broschyrer. När de mest uppenbara källorna är utforskade kan man fortsätta med träningslitteratur och självklart bruksanvisningar. Det mesta från kedjbrytare till pulsklockor levereras med någon form av trycksak som man oftast kan läsa under några minuter innan nattlampan släcks.
Internet är ju en självklar, och snudd på outsinlig, glädjekälla för den läshungrige.
Och det var just tack vare Internet som jag kom i kontakt med författaren Dave Shields böcker om den fiktive proffscyklisten Ben Barnes. Två böcker (hittills) har det blivit. The Race och The Tour. Ingen av dem är översatt till svenska.
I The Race får vi följa Ben Barnes när han tar sig an en av de mest sägenomsusade etapperna i Tour de France; serpentinvägen upp till Alpe d'Huez. Samtidigt som vår hjälte klättrar allt högre få vi genom tillbakablickar följa i stort sett hela hans karriär. Från uppväxten i ingenstans i Utah, till proffscirkusens tjuv och rackarspel. Att Ben Barnes är en slags Rikard Rättrådig, utan fläck och skrynkla (trots en hemsk historisk plump i protokollet) står klart ganska snart. Hela historien balanserar på pekoralets brant, men klarar sig som genom ett under att ramla ner i moraldiket. Och det som räddar det hela är väl helt enkelt Dave Shields förmåga att beskriva själva cyklingen. Skit samma om ramhandlingen är trovärdig eller ej, man sitter ju baske mig på en cykel på väg uppför en alptopp mellan tiodubbla led av galna cykelfanatiker till åskådare.
Om man i likhet med självaste George Hincapie har svårt att lägga boken ifrån sig, så blir man ganska snart varse att den inte räcker så länge. Då var det ju tur att författaren lät sig bevekas av sina läsare till att skriva en fortsättning; The Tour.
Den tar vid exakt där den första boken slutar. Men intrigen får en ny ingrediens. Plötsligt så känns historien väldigt aktuell. Även i The Tour cyklar vi med på ett antal etapper i ur och skur. För den som har följt touren via teve, så är det inga problem att visualisera det som bokstäver och skiljetecken målar upp på sidorna. Fler sidor och mindre teckenstorlek den här gången gör att boken räcker längre. Och även om historien har vissa drag av pojkbok och amerikansk teve-serie så lev i alla fall jag sittandes med den under ganska långa stunder i sträck. Man vill ju veta hur det går...
Dave Shields har sannerligen läst på innan han började skriva. Och det är ju inte direkt någon hemlighet att han är en hängiven cyklist själv. Han har bra koll på såväl cyklisternas vedermödor, deras utrustning och diverse olika arrangemang runt själva tävlandet. Mycket av det han skriver om verkar i alla fall trovärdigt. Som läsare får man veta varför fasta langningsstationer ligger där de ligger, vad armvärmare är och vart de tomma vattenflaskorna tar vägen när cyklisterna kastar dem åt sidan. Så trots att jag tycker att vissa delar av historien är både osannolik och väldigt tillrättalagd, så köper jag helheten. Det är kort sagt rejält underhållande att följa Ben Barnes och hans stallkamrater i Team Banque Fédérale när de tillsammans kämpar sig fram på de franska vägarna. Och även i de mörka skrymslena i maktens korridorer...

Sömnlös.

Det är inte ofta det händer, men nu har jag varit vaken sedan strax före kl 3. Ska upp kl 3:45, så det är ju ingen katastrof direkt. Bara aningen småtråkigt. Ligger och är irriterad över att nina ben var så sega igår. Jag som trodde att jag kommit i form efter semesteruppehållet. Nu vaknade katten åxå. Han verkar alltid vara i form... Jag känner att det sticker lite bakom näsan. Håller jag på att bli förkyld kanske? Det skulle ju möjligen kunna vara en förklaring till gårdagen... Snart ringer klockan. Ingen idé att försöka somna om längre. Jag går upp och tar mig en långfrukost istället. Katten verkar ju i alla fall vara sugen på sällskap...



---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

Konferensen

Nu sitter man i ett konferensrum och käkar äpple. Idéer om framtiden blandas med analyser av nuläget. Benen känns bra, men det var värre i morse. Fasen vad segt det var i backarna på väg upp. Men vädret var bra och snart är det lunch ;-)

Edit: Det var tydligen ingen 3G-täckning i Ånnaboda, varför denna notering inte hamnade där den skulle förrän jag kom hem och upptäckte mailet i telefonens utkorg... Hemresan gick förresten bra. Cykeldatorn låg i ryggan så jag har ingen koll på hur fort det gick nerför. Men minst 70 i alla fall. I somras gick det ju nästan i 70 och då var det fartvind (motvind). Idag hade vi medvind. Benen (låren) kändes helt döda även under hemfärden, men jag hade en kanonskön rulle bakom PB så det gjorde inget :-) Kändes dock lite bättre preis på slutet, men sammantaget så var det ingen höjdardag kraftmäsigt. Men det var ändå himla kul att cykla till och från. Framför allt så tror jag att hjärnan mår bra av sådant här. Och endorfinerna gör ju sitt jobb ändå, trotta att buggarna jämrar sig.



---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

Konferens, here we come!

Nu är det klappat och klart infört morgondagens konferensresa till Ånnaboda. Jag ska möta PB vid Karslundskorset halv åtta, så det blir till att sätta sig i bilen senast kvart över sex. Men med tanke på mina vanliga morgonvanor så är det ju ändå en rejäl sovmorgon:) Hoppas nu bara att ombytet får plats i ryggan... to be continued...


---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

Bloggar från mobilen

Man måste ju kolla om tekniken funkar... Å det här är just bara ett prov på mobilbloggning.

---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

En bra fråga...

Var på fest igår. Seg idag. Men hursomhelst... det pratades rätt så mycket resor och reseminnen. Några hade varit på Mallorca och prisade öns skönhet. Inte minst trevligt hade det varit med rundturerna i den hyrda bilen. Men en sak var ju lite märklig. Alla dessa cyklister. Vart man än var på väg, så nog kom där en person på hoj. -Det spelade ingen roll hur brant och seg backen var, cykeldårarna fanns där hela tiden. Men hallå, det måste väl finnas bättre sätt att ta sig uppför ett berg på, än med en cykel, hur kan man komma på tanken?
Själv satt jag tyst och sippade på rödvinet samtidigt som jag sa till mig själv att överhuvudtaget inte komma med en enda kommentar i ämnet. De skulle ändå inte förstå mig. Och jag som inte ens varit på Mallorca!

Nu ska jag ut och köra en sväng. Med gräsklipparen! Det blir sista rundan med den maskinen för i år. Sedan ska båten upp, trädgårdsmöblerna ställas undan...
När allt det är gjort, tror jag att jag ska unna mig ett två timmars distanspass på trainern i garaget. Då skulle jag ju kunna köra mellan Paola och Cosenza. Det ligger ett berg i vägen...

Mannen på bilden fotograferade jag för övrigt i Paola, Italien den 1/9 kl 10:01

Konferensresa

På måndag har vi jobbkonferens. Nya chefen hyr en buss så att hela firman kan åka i samlad tropp. Årets konferens är förlagd till Kilsbergens Konferens och Lodge i Ånna... Hmm, vänta nu... Ånnabodabacken!

PB log finurligt och sa att vi tänker cykla, eller hur?


-Jajamensan svarade jag, drog på mig jackan och gick för dagen. Ett dygn senare kommer ett SMS:


Tja. Jag funderar allvarligt på att cykla till Ånnaboda på måndag. Det finns dusch och förråd för cykeln. Hakar du?


Vad svarar man på sådant? -Ja, naturligtvis! Så nu är det bara att se till att cykeln kommer till stan (nä jag hinner inte cykla, tyvärr...) och att man själv är ombytt och klar typ en timme innan de mer slöa (läs: normala) jobbarkompisarna samlas på jobbet för den gemensamma bussturen till årets konferens... Är man klok eller bara klok?

Ambivalent

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra.... Dels så har jag ju den här bloggen igång... åsså är jag med på cykelklubben.se... Ibland så lägger jag ut samma text på båda ställena, men för det mesta så blir det antingen eller... Mitt förra inlägg finns på båda t ex... men hur blir det då, om man surfat hit via länken från ck.se? Samma text igen. Inge vidare, typ... Men troligen är det fler som kollar på cykelklubben än här... fast jag kan ju inte lägga ut allt där, eller?

Mmm, får ta mig en funderare... å tillsvidare blir det väl som förut, lite av varje... än här, än där...

EDIT 4/10: Nu har jag bestämt mig! Skönt...

Recension 1

Prolog:

-Varför måste alla dina nya intressen åtföljas av en himla massa svindyra prylar? undrade en närstående person en dag i våras när det stod klart att jag just köpt en ny cykelhjälm. Vad är det för fel på de cykelhjälmar vi har? -Öhh, jag fick en pump på köpet, svarade jag. -Och ingen av våra gamla pumpar klarar av ventilerna som är på en racer... dessutom så ska man inte använda hjälmar som blivit för gamla... Jag vet inte för vilken gång i ordningen under vårt gemensamma liv som jag varit i den här positionen. Men har det inte handlat om båtgrejer, motorcykelprylar eller kameraobjektiv, så har det varit konstiga skidvallor, datatillbehör och gitarrsladdar...

Tankarna böljade fram och åter genom skallen när jag tittade på displayen till den nyinköpta pulsmätaren. Efter bara några kilometers cyklande stod det klart att jag antingen hade en topptränad 20-årig elitidrottsmans fysik, allvarligt hjärtfel eller en trasig pulsmätare.

En stor del av sensommaren ägnades åt att ställa diagnos. Pulsmätaren var inte trasig, det kunde jag ganska snabbt konstatera. Värre var det med att få rätsida på vad som den egentligen visade med sina LCD-siffror och pipande ljud. Att det var hjärtfrekvensen, ja men det visst jag ju. Men vad är egentligen maxpuls? Kan man dö om man ligger på 90% i två timmar? Är träning på 60% av max egentligen inget annat än bortkastad tid? Kamrater konsulterades och det ställdes frågor på nätet.
Då varje fråga resulterade i minst två (diametralt olika) svar så blev det ju inte direkt lättare att hitta rätt i pannkakan. Och för att kunna försvara inköpet av Prylen Pulsklockan, så blev jag ju tvungen att lära mig från grunden. Inte ens en blyertspenna är ju något att ha om man inte vet hur den ska användas...

Så det var bara till att plocka fram plastkortet, surfa in på en säljsajt och beställa. Näe, inte någon ytterligare pryl, utan kunskap! I det här fallet så behövde jag inte ens försvara min impuls med att man fick något annat på köpet. Boken, det är en sådan det handlar om, kostade bara 38 kronor på bokus.com

Den heter Pulsträning och är skriven av Camilla Porsman.

Förutom att ge de mest grundläggande inblickarna i vad kondition är och hur den kan förbättras, så är den inspirerande. Där finns kostråd och förslag till träningsprogram. Mysteriet maxpuls förklaras ingående men begripligt. Bokens författare hade till och med hittat en formel som gjorde det helt troligt att man kan ha 190 i maxpuls även vid min ålder. Bara det var ju värt 38 kronor!

Sammanfattningsvis fann jag den lättläst och informativ utan vare sig pekpinnar eller besserwisserattityd. En inställning och ett upplägg som i alla fall passar mig perfekt. Dessutom fungerar den som en utmärkt bokhyllecoach, redo att låta sig konsulteras närhelst formen så kräver!

PS Kalle vann tävlingen! Första pris är en personlig rabattkupong värd 75.000 kronor som gäller vid köp av vårt hus i samband med visningen på söndag mellan 13:00-14:00. Grattis Kalle!

Nu har jag läst...

Nu har jag läst några av de böcker som jag utlovat recensioner av... Men innan jag berättar mer om vad jag tyckte, så kanske jag ska avslöja vilka de var.

1. Pulsträning av Camilla Porsman

2. Smart cycling av Arnie Baker

3. The Race av Dave Shields

4. The Tour av Dave Shields

Anar man ett samband mellan titlarna? Den som först skickar mig en godtagbar motivering vinner ett pris!

Nu ska jag ut och städa garaget, men något senare idag, eller möjligen i morgon, kommer den första recensionen. Vilken bok? Efter som jag är av enkelt ursprung så kör jag i nummerordning! Ciao!

Ooops... vad har jag gjort?

Jaha... då är man anmäld... Till Vätternrundan 2008, alltså. Start kl 22:30 tillsammans med cykelklubben.se

I övermorgon ska jag börja träna... eller åtminstonde läsa om träning. Cykelböckerna jag beställde häromdagen är nämligen på väg. Så passande!