Lördag morgon

Det ser ut att bli en riktigt fin dag idag. Än så länge verkar det helt vindstilla och termometern visar sakta men säkert allt högre siffror. Från strax över fyra grader klockan halv sju till snart tio grader knappt två timmar senare.

Jag har precis ätit en, som jag tror i alla fall, utmärkt cykelfrukost. Två kokta ägg, mosade i en utsökt olivolja (mycket godare än vad det låter), en tallrik havregrynsgröt med mjölk och lingonsylt samt en knäckemacka med kalkonbröst. Och så en kopp gott kaffe med mjölk till detta.

Nu återstår bara att fixa till ett par tunnbrödsrullar med lämpligt pålägg, blanda till raketbränsle för cykelflaskorna, proppa tröjfickorna fulla med bananer och "något gott" innan det bär iväg.

Siktet idag är inställt på Orrefors. Beroende på vilken väg jag tar, bör rundan bli någonstans mellan 110 och 120 km. Rapport kommer när rundan är fullbordad.
Ha en riktigt bra dag så länge!

Rekognoceringstur

Det blev en sväng österut idag. Först plockade jag upp Huklen i Pålsboda, sedan bar det av till Stora Sundbys IP. Där kikade kikade vi, tillsammans med TT Racer, på stugorna vi bokat till vårens Bootcamp med SUP 15-klungan.
Vi som tillhör SUP 15 har alltså bestämt oss för att köra Vättern i år, på minst 15 timmar.

Förhoppningsvis blir det precis lika kul som premiäråret 2008.

Om tre veckor, alltså har vi träningsläger tillsammans. Cirka 20 personer har hittills anmält sig, vilket givetvis är jättekul!
Efter att ha kikat på faciliteterna, drog vi hem till TT Racer och svidade om för att sedan provcykla en av det tilltänkta träningslägrets rundor.

Ungefär 60 km avverkades i ett utmärkt väder med solsken och en lagom svalkande vind. Vid återkomsten serverades det kaffe och wienerbröd. Att Huklen punkade så att det slog lock för öronen, är inget jag tänker skriva om här... i alla fall inte mer utförligt än vad jag precis gjort

Jag hade tänkt att jag skulle lägga ut en länk med karta och GPS-info från rundan, men Motionbased.com är segare än frusen sirap så det blir nog inget. I alla fall inte idag.
Funkar det bättre i morgon, lägger jag upp länken. Nu pockar katten på uppmärksamhet, därför säger jag tackåhej för idag!

PS Bilden av undertecknad i bästa inspektionsmunderingen fotades av Huklen.

[EDIT] Här kommer en karta:
Visa större karta

Kylslagen söndagscykling.

Prick klockan tio gav sig den snabba gruppen iväg från korset. 5 minuter senare var det vår tur, efter att vi sagt hej och lycka till på färden till det mellansnabba gänget. Vi 14 som tänkte ta det ganska lugnt inledde övningen med en omröstning. En omröstning vars resultat ingen ville säga emot. Det handlade nämligen om huruvida vi skulle stanna och ta en fika vid Viby Krog efter drygt 30 km, eller inte...

Det var ett väldigt bra, enhälligt beslut. Till fikat blåste det nämligen en irriterande kall motvind. Så det var ett på sina håll lite blåfruset gäng som klev in på serveringen efter ungefär en och en halv timmes cykling.

Det blev en fikaspurt som Mange vann före Tobbe(?). Själv dammade jag in som trea. Drog igång lite försent. Eller för tidigt. Det beror på hur man ser det. 99% av max kom i alla fall pulsen upp till under de sista sekunderna av dåraktigt trampande i den lätta slakmotan...

Kaffet med kanelbulle satt som en smäck innan det var dags att smyga tillbaka till Örebro. Med vinden i ryggen och solsken i blick är det inte svårt att vara cyklist. Återigen en trivsam tur i ett väldigt behagligt tempo. Ungefär 70 km blev det (borträknat det faktum att jag har 6 km till korset och lika långt hem sedan)...

Kanske blir det en sväng upp till Ånnaboda på onsdag för mig. Det hänger bara på att det går bra med deklarationen först... Men det gör det säkert.

Ciao!

Det blir en söndag i sadeln.

Nu är jag verkligen rejält cykelnödig. Visserligen är jag ganska trött i kroppen efter ännu en vecka som husbyggare, men skallen (som i alla fall har lite att säga till om) har legat på hela veckan och tjatat om cykling. Vem är jag att säga emot?

Efter förra veckans tur med Örebrocyklisterna har jag, tillsammans med Mange, blivit utnämnd till härförare i den lugna gruppen. Knappt sju mil ska köras i morgon söndag med start klockan tio från korset.

Förhoppningsvis blir vi minst lika många som sist. En kort liten genomgång gällande några grundläggande klungkörningstekniker ska vi nog ha innan vi drar iväg. Klungkörning innebär ju alltid en risk. Inte minst när klungan består av ovana cyklister. Men tanken med den här gruppen är ju bland annat att man ska få chansen att träna på just klungkörning, under ordnade former. Så då får vi ordna det!

Vädret ser i alla fall ut att bli rktigt bra, min cykel står redo i källarförrådet och själv är jag som sagt riktigt sugen. Nu bär det av till bygget igen. Idag ska äntligen garagefönsterna komma på plats...

Söndagsträning.

Idag var det dags att hänga på Örebrocyklisternas söndagsträning för motionärer. Idag fanns det två fartgrupper att välja mellan. Medel och långsam. Ingen ville åka snabbt, därför endast två grupper.

Själv velade jag ett tag innan jag sedan bestämde mig för att hänga med den långsamma gruppen. Magsjukan tidigare i veckan och långa dagar med husbygge i Hampetorp har satt sina spår, därför kändes det som ett klokt beslut.

4 minuter över tio rullade vi i väg med siktet inställt på Marieberg-Kumla-Fjugesta-Vintrosa-Latorp-Örebro.

Solen sken från en klarblå himmel och vinden var inte mycket att bråka om. Det var med andra ord upplagt för några ytterst trivsamma timmar i sadeln.

Det var en minst sagt blandad skara som gav sig iväg. Carbonracers blandades med mountainbikes, sportcyklar och en och annan rejäl pendlarhoj. Förvånansvärt att så pass många körde med ganska skitiga och snudd på rostiga kedjor/växlar. Det går ju tungt nog ändå att cykla, så varför inte smörja upp grejerna innan, då har man ju i alla fall påverkat det man kan, för att det ska gå lättare.

Hursomhelst, klungan höll ihop i ett väldigt lugnt prattempo fram till Riseberga ungefär. Där började några att släppa lite i backarna. Strax efter Fjugesta bestämdes det att splitta gruppen i två halvor för att de som hade de tuffast skulle få chansen att bilda en egen grupp som kunde hänga ihop och stötta varandra under överinseende av Patrik och Magnus.

Själv blev jag utsedd till någon slags ordningsman för ursprungsgruppen som nu kunde återgå till sitt tidigare tempo på ungefär 25 km/h.

Summa summarum en fin tur, även om det långsamma tempot gjorde att det kändes lite segt bitvis. Men jag mådde bra och benen mådde bra och det är väl precis som det ska en dag som denna.

Nu kollar jag på Paris-Roubaix på tv. Man kanske skulle ta med cykeln någon dag och provcykla pavéavsnittet genom Arenbergskogen...

Cykling när den är som bäst!

Premiärturen!

Äntligen på (cykel)banan igen!
Solen sken och det kändes nästan lite varmt, i alla fall om man höll sig i lä. Därför bestämde jag mig för att det var dags för årets racerpremiär utomhus. På med riktiga bakdäcket och loss med cykeln ur trainern, här skulle cyklas!

Det blev de gamla vanliga småvägarna nordväst om Kalmar. Sedan jag körde här sist, för ett knappt år sedan hade några skogspartier försvunnit och ett hus blivit färdigbyggt, Annars var det sig likt med stengärdsgårdar, hästar och traktorer.

Det som inte var sig likt var min cykel. Det här var alltså den riktiga premiären för min nya Look 555. En shake-down om man så vill. Och allt funkade skitbra (trots att det är jag som har skruvat ihop den)! Inget knak, inget brak, inget gnissel... ingenting. Förutom vinden som ven lite småkylig och bitvis ettrig, runt min allt kallare nästipp. Den var en fröjd att cykla på och jag var bara så sjukt nöjd hela rundan (utom de sista motvindiga 10 km)!

Den absolut största skillnaden var komforten. Trots att asfalten här och där är av den där grova sorten, så kändes det nästan ingenting av vibrationer, varken i styre eller pedaler. Sedan är ju ramen lite mindre än på min förra, så jag sitter helt enkelt bättre. Inga stora skillnader, men det är väl detaljerna som gör'et...

Nu är det bara att hoppas på hyfsat väder även i morgon!

Torr asfalt och vårkänning!

Nu jädrar, tänkte jag, nu är det dax! Solen sken, gatorna i kvarteret var torra... Jag var bara tvungen att testa Look:en på riktigt. Under de knappa två månader som gått sedan jag packade upp den ur kartongen har den ju bara fått vara inomhus. Visst, första tiden skulle den ju kompletteras med allt från hjul till sadelstople och styre, samt en massa annat jox... men när det var gjort så blev det ju till att sitta fast med baken i ett skruvstäd.
Därför åkte trainerdäcket av i flygande fläng i eftermiddags och med ny och fräsch luft i däcken och de nyinköpta pedalerna på plats så bar det av... runt kvarteret. 500 meter ungefär. Men vilken resa! Lätt och fint och snabbt rundade vi de fastfrusna bilarna och kastade oss mot nästa korsning. Blixtrande snabbt svängde vi höger i den första serpentinen runt villan med järnstaketet och dundrade fram på raksträckan mot havet. En ny halsbrytande högersväng följt av en vänster-högerkombination innan det var dags att ge järnet på upploppet... Sedan blev det trainerdäck på igen, men snart så...

Tillbaka på banan!

Den nakna sanningen...

Ibland kan man ju undra hur det är ställt med en... Per definition kallar jag mig för cyklist. Jag äger flera olika cyklar, var och en med ett specifikt användningsområde. Dessutom har jag under de senaste åren köpt på mig skor, byxor, tröjor, strumpor... kort sagt, en himla massa specialkläder och inte minst prylar.
Sådant som cyklister gör.

Vidare äger jag flera dvd-filmer med cykling som huvudtema för att inte tala om att merparten av 2008 års Tour de France-etapper ligger i konungsligt förvar på satellitmottagarens hårddisk.

Jag har kört såväl Hjälmaren runt som Vätternrundan och ska göra det igen. Ett egetkonstruerat etapplopp ligger i pipen för 2009 och jag drömmer om att få cykla i berg igen.

Ikväll skulle det tränas. 18:30. Jag var riktigt sugen. På med paltorna, fixa till trainern och sedan koppla upp datorn till videolänken där jag skulle träffa de andra. I samma sekund som kontakterna etableras och folk börjar morsa på varandra till höger och vänster, tappar jag sugen. Jag är verkligen ingen cyklist, i det här läget. Total misspepp.

Plösligt känner jag mig håglös, trött och sliten. det gör ont i ändan att sitta på cykelsadeln och armarna räcker inte fram till styret, dessutom har jag huvudvärk!

Någon i gänget vill köra hårt, någon vill ta det lugnt. Jag sällar mig till den lugna skaran i hopp om att passet ska bli såväl stillsamt som kort.

Håglöst börjar jag värma upp. Benen rör sig som berusade sniglar på en regnvåt pressening. Hjärtat vet jag inte var jag har och pulsen verkar inte heller riktigt pålitlig.
Efter tio minuter av bortkastad tid går första intervallen igång. Pang!

Pulsen går direkt upp mot 90% av max, det börjar pirra lite i knävecken... och plötsligt känns allting så otroligt bra!

Vi kör ett gäng blandade intervaller och passet är ganska tufft. Men roligt. Koncentrerat kör jag igenom samtliga intervaller med full power ända till slutet. Jag som var så grymt oladdat inför detta för bara en liten stund sedan. Vad är det som händer i kroppen, undrar man? Finns verkligen latmasken på riktigt och dog den i såfall av en överdos svett ikväll?

En och en halv timme senare, känner jag mig fortfarande lätt euforisk av träningen. Och samtidigt behagligt trött i hela kroppen. Inte bara i skallen, som fått jobba hårt under den senaste tiden, utan i precis hela tjottaballongen.

Fasen, vad det är bra med träningskompisar. Ensam är inte alltid stark!!!

Svettigt på riktigt i den virtuella världen.

I går blev det 1 timme och 30 minuter på trainern i sällskap med Lasse, Åsa och sedan även Patrik.
Skåne, Småland, Stockholm och Västerås.
Lasse och jag kollade samtidigt på cykelcross-VM på Eurosport. Men min sändning över nätet var typ 30 sekunder fördöjd jämfört med Lasses. Idag körde jag en timme med Eldaren, från Grums. Då var plötsligt hela videlänken minst 30 sekunder efter sig själv. Om den funkade alls. Själv var jag efter igår, eller hela helgen snarare. Hade en gammal kompis på besök. Skitkul! Men man är ju inte 20 år längre...

På onsdag ska jag köra uppför ett berg. Solo!

Äntligen ordning!

Nu är säsongen äntligen igång! Började i lördags med ett lättare testpass på en dryg halvtimme. Oj, vad det kändes länge sedan sist...
I söndags hängde jag på CK.se:s videodistanspass. Vi var 4 stycken som körde tillsammans i en och en halv timme, drygt. Jag satt i Kalmar, de övriga i Hässleholm, Västerås och Tyresö. Funkade kanon!

I måndags blev det lite mer intervallbetonat och i går (torsdag) kördes ytterligare ett intervallpass. Innan torsdagspasset kämpade jag ganska frenetiskt med att försöka hitta anledningar till att inte vara med. Men det kändes till slut ganska ihåligt. Det var ju kort och gott latmasken som försökte få mig på fall.
Dock segrade förnuftet till slut och jag anslöt mig till resten av gänget lagom till att uppvärmningen rullade igång.
Nu blir det vila över helgen i Örebro, sedan väntar ett pass tillsammans med de andra galningarna runt om i Sverige, på måndag kväll...

Hörs!

Ljudbloggning, det nya svarta...

Nytt år och nya insatser... Om det inte är för bökigt, så kanske det blir ljud på den här bloggen i fortsättningen... Tryck på "play" så får du se/höra...

Full fart framåt!

Nu är plastraketen beställd. Ett nytt styre fick det bli också. Glömde beställa styrlinda, klamma för framväxeln och sadelstolpe...
Skulle kanske ha passat på och köpt nya pedaler också? Flaskställ glömde jag.

Förutom alla grejer som behövs så tror jag att jag skulle kunna ha god användning av en sponsor också.
Hugade spekulanter kan höra av sig till...

Finanskris?! Ja visst ja...
Nu drar jag ner på stan och tittar till Idrottsmässan på Conventum Arena.

Plasträser

I valet mellan att uppdatera trainern eller racern, verkar det nu som att det är den senare som ska prioriteras. Med en ny ram så får jag ju faktiskt en helt ny hoj, eftersom "allt det där andra" fick sig en överhalning förra våren. Egentligen får jag två hojar. De gamla prylarna har jag ju kvar... så då kan man ju lätt göra sig en vintercykel som inte går av för hackor...
Visst kan man tro att jag har bestämt mig för att 2009 ska bli ett grymt bra cykelår?

Grävmaskin

Vaknade av ett märkligt buller strax före klockan 03:00. Tydligen en vattenläcka eller något liknande nere på gatan. En grävmaskin i topptrim som hackar hål i gatan, är inte direkt ljudlös. Men va fasen... Jag är ledig, frun sover ändå och katten tyckte att det var kul att få lite sällskap. Så jag klagar inte. Fast det var bra nära...

Söndagscykling

Tämligen småseg efter en fredag-lördag fylld med trivselfaktorer vaknade jag ändå i hyfsad tid i söndags morse. På eftermiddagen väntade ett julbord på lokal så jag bestämde mig rätt omedelbart för en cykeltur. Några av helgens annars överflödiga kalorier skulle ju kunna komma till nytta som bränsle på det här viset.

Det var en eller två plusgrader i luften och kosan styrdes norrut. Lången runt var det tänkt. Småvägarna var ömsom isiga, ömsom moddiga varför det var rätt trögtrampat. När jag kom ut på asfalten vid Solliden bestämde jag mig för att köra över Närkes Kil hem. Ipoden lade av strax efter att jag fattat beslutet, men vad gjorde det?

En rätt skön tur på det hela taget. Tryckte i mig en energigel vid Ekers kyrka, för då kändes det som att blodsockret var onödigt lågt. Innehållet i plastpåsen gav snabbt både livslust och trampvillighet åter.

38.5 km på mätaren vid hemkomsten och ett varmt bad som belöning gjorde att jag sedan kunde njuta med lite mindre dåligt samvete vid det efterföljande julbordet. Dock hoppade jag över doppet i grytan. Det spar jag till julafton!

Ut i snön!

Efter några dagar av mycket att stå i, känns det nu som att cykeltarmen vill ha sitt. 2 minusgrader och mulete. Det blir Lången Runt. Ska bara äta upp gröten först. Återkommer!

Nu börjar en ny säsong!

Äntligen dags för inomhuscykling igen! Blötsnön slirar ner utanför fönstret och mörkret slog till tidigt på eftermiddagen. Då hjälper det inte att mtb:n fick på sina dubbdäck i går kväll... Nu ska trainern plockas fram, basta!
Hoppas bara att jag hittar snabbkopplingen nu. Jag tror att jag vet var jag lade den i våras... men jag har ju faktiskt flyttat sedan dess. Med allt vad det innebär av kartonger och lådor ståendes än här, än där.
Innan trainerturen måste jag bara upp en sväng på stan. Behöver skaffa något slags skydd, typ liggunderlag, att ha under ekipaget. Dels för att slippa få en massa svett och snor (!) på golvet, men även för att dämpa ljudet en smula. Bor ju på andra våningen nu och det är inte säkert att grannen inunder älskar ljudet från en cykel som tjuter över att behöva sitta fast i ett cykelställ, samtidigt som den ändå ska cyklas på!

Nyttigheter!

Det var medlemsmöte hos Örebrocyklisterna i går kväll. Bland annat bjöds på en föreläsning om kost och näringslära. Mycket intressant och lärorikt!

Inser att det är både enkelt och komplicerat, det här med vad man ska äta för att må bra.

Enklast handlar det om att äta en allsidigt sammansatt kost som inte innehåller mer energi än vad kroppen behöver. Aningen mer komplicerat blir det om man är en hårt satsande idrottsutövare mitt i karriären. Och då handlar det om att få i sig både rätta mängder och rätt sammansättning.

Men för mig (som är av enkelt urspung) var föreläsningen både en rolig och nyttig påminnelse om ordspråket -för mycket och för litet, skämmer allt!

För dig som vill ha det hela i rubrikform kommer det här:

Sov dig smal! Apropå att kroppen kör med sitt favoritbränsle fett, när man sover. Ät fett, bränn fett! Apropå att en kropp som får för lite fett genom maten, undviker att använda fett i depåerna som bränsle. Den vill inte slösa i onödan, om den inte vet att den får mer.

Nu ska jag bränna lite fett tror jag (sova middag alltså)!