Åter på cykeln!

Äntligen har jag sluppit ut ur min bur! Förkylningen/influensan/bihåleinflammationen, eller vad det nu var/är som drabbat mig börjar så sakteliga ge sig. Jag har visserligen trott det förut under hösten, men nu verkar det som mina tappert inmundigade penicillintabletter fått någon slags bukt med värsta härden i bihålorna i alla fall.

Igår morse blev det så nypremiär för cykeln till jobbet. Vilken fantastisk morgon jag hade valt! Två minusgrader, dimma, isknaggel på sadeln och ett nästan bottenfruset lås mötte mig nere på gården klockan kvart i fem.

Men med hjälp av lite våld i lagom stora doser, funkar i alla fall på en cykel, kom jag i alla fall iväg som jag skulle.

Det kändes att det var länge sedan jag satt i sadeln. Det kändes även alltför tydligt att det var länge sedan jag utövat någon annan slags fysisk aktivitet än långsam gång. Smärtsamt, faktiskt.

Nu har jag i alla fall fått fart på cykeln, när jag får fart på mig själv är en helt annan fråga. Svaret på den låter jag vänta så länge som det behövs. Jag tar det lugnt helt enkelt. Idag har jag cyklat 5 km. Det var precis lagom.