Tufft väder för en cyklist i morse. En (1) plusgrad, blötsnö i luften och nordanvind. Jag tvekade några ögonblick. Kanske vore det bättre att gå till jobbet än att cykla i det här vädret?
En titt ut genom fönstret igen, ytterligare tvekan. Men så bestämde jag mig. Det blir cykeln! Jag var ju bara tvungen att testa mitt nya sadelskydd.

Och när är det bättre att testa ett sadelskydd än under rådande förhållanden?
Ner för trapporna och ut i skitvädret bara. Tjohej! Jag föste bort den vita, våta sörjan från sadeln och satte på fårskinnet och ledde iväg cykeln ut på gatan.

Oj då! Genomsur redan. Om händerna! Kanske skulle man ha borstat bort snösörjan från handtagen också..? Väl uppe på sadeln kunde jag bara konstatera att sadelskyddet gjorde vad man kan begära. Det satt stadigt på rätt plats, hindrade blöta från att tränga upp och inneboende kroppsvärme från att tränga ut.

Toppen helt enkelt. Nu återstår bara att skaffa något annat att ha på fötterna än tygskor... Kanske ett par vattentåliga byxholkar också. Ett par handskar som inte är gjorda av disktrasematerial vore inte heller helt fel. Kanske skulle man slå till på en ny cykel, rent av?

Varför blir det alltid så här dagen efter att man varit inne i en cykelaffär?