Nära ögat

Cyklade till Örebro i måndags kväll. En av sommarens absolut skönaste cykelturer hittills. Solen sken och det var absolut vindstilla. Väl inne i Örebro så körde jag över bussbron som korsar Svartån strax öster om Slussen. Många cyklister och flanörer var ute. Fascinerande hur lite respektive trafikantgrupp bryr sig om att hålla sig inom sina respektive revir. Typ cykelbanor och gångbanor. Eftersom en racer inte är helt perfekt som stadscykel så tog jag det lugnt på min färd.

När jag passerade Alnängarnas koloniområde på väg upp mot Universitetssjukhuset svängde ett äldre par ut i gatan på varsin cykel. Jag saktade in och la mig bakom i väntan på att en mötande buss skulle köra förbi. När så hade skett trampade jag på för att passera paret. När jag kört förbi mannen och hunnit upp i stort sett jämsides med kvinnan, så ser jag hur hon plötsligt fäller ut vänster arm och samtidigt viker hon cykeln åt samma håll. Jag hinner precis skrika till, samtidigt som jag själv lägger över så mycket till vänster som det går.

Krasch, pang, skrammel! Pedalerna slår ihop och min högra sko lossnar från pedalen. Som genom ett under så klarar sig mitt styre från att fastna i tantens. Jag ser i ögonvrån att tanten får stopp på sin cykel samtidigt som jag själv vrider loss vänsterfoten och rullar in till trottoarkanten.

Det visar sig att tanten inte gjort sig illa. -Det tog på pedalen, svarade hon på min fråga.

-Du kanske skulle ta och se dig för innan du börjar svänga, sa jag. Hon tittade helt oförstående på mig och svarade -Jasså?

-Jag kunde ha varit en buss, sa jag. -Vi kan väl säga att du körde för fort tyckte tanten. -Om det gör dig gladare, sa jag, så säger vi så.

Kedjan hade hoppat av vid smällen, annars verkade inget anmärkningsvärt ha inträffat. Ett litet märke i lacken på bakgaffeln blev det enda synliga minnet av incidenten. Jag trampade vidare i sommarkvällen och funderade på om det var mitt fel eller ej. Men jag tror inte det. Fast hade jag anat att tanten skulle svänga, kanske jag inte hade kört om. Men å andra sidan så såg jag ju inte ens att det fanns någon gata där till vänster. Bara en liten öppning i en häck, typ...

Visst, jag var upphinnande så jag har ett stort eget ansvar... Samtidigt så måste man ju se sig för innan man bara vinglar iväg... Men ändå... Slutet gott, allting gott på något sätt. Jag kunde ju ha varit en buss!