Inomhuscyklingssäsongsinledning, typ...

Nu är det ett oomkullrunkeligt faktum... cykelsommaren är över ... Totalt 144 mil blev det i alla fall på mätaren. Efter senaste utomhusrundan (27/10) har det i alla fall blivit 22 mil på trainern! Det är jag rätt nöjd med...

Liten kvällsblogg om Tornado Tom

Hittade några intressanta fakta om Tom Boonen i senaste numret av Procycling. T ex så lär hans kroppstemperatur gå upp till 39 grader under en långspurt i slutet av en etapp. Hans lungor tar hand om och distribuerar 200 liter syre per minut under samma spurt. Han drar runt kedjan med utväxlingen 53-11 med en effekt av 1700 watt och varje fot pressar ner sin respektive pedal med en kraft av 130 kilo per tramptag. Hastigheten ligger då på 65 km/h.

Frågan, enligt tidningen, är inte om, utan när han knäcker en cykelram... på ren styrka.

Jag kommer aldrig att komma upp i 65 km/h på slätan, än mindre riskera att cykla sönder någon ram. Hur många watt min kropp utvecklar känns inte viktigt att veta. Inte heller med hur många kilos tryck jag hamrar på pedalerna. Men på ett plan är vi lika, Tornadon och jag. Vi blir båda ungefär lika varma!

Omistliga produkter!

-Jaharu, du kör mycket på trainern nu... mmm, det är slitsamt...
Herr cykelhandlare tittade misstroget på mig när han slog in beloppet för en styck cykeldator med kadensfunktion, i kassan. Du vet väl att det finns speciella bakdäck just för trainercykling?

Även om jag inte hade vetat det, skulle jag inte ha blivit förvånad. För är det något det finns gott om inom den här sporten så är det just tillbehör. Tillbehör till prylarna, alltså. Den som vill kunna njuta av ett trainerpass till fullo behöver därför (förutom själva trainern) skaffa 1 st trainermatta att ställa hela härligheten på.. Ett speciellt framhjulsstöd. Varför inte av den stapelbara modellen? Då kan man nämligen ha tre stycken och simulera alla slags lutningar från slakmota till alptopp. Vidare behövs ett svettskydd som man spänner mellan sadel och styre för att förhindra att frätande svettdroppar förtär lack och lager på cykeln. En special-DVD med angiven lutningsprocent att titta på under tiden man kör. Då kan man lätt justera motståndet så att cyklingen går tyngre när det är uppförsbacke. Varför inte köpa en ny trainer förresten? En sådan med dator och filmduk inbyggd. Komplettera med en fläkt och du kan köra Tour de France varje dag! Wattmätare och pulsmätare behöver du också för att kunna hålla koll på din träning...

Det behövs ju ingen Einstein för att räkna ut vad som skulle ha hänt om jag tackat ja till inviten om att "bara titta" på det där specialbakdäcket... Så nu sliter jag ut mitt vanliga bakdäck på trainern under vintern och lägger på ett nytt fräscht i vår i stället. Smart eller hur?

Men visst är det konstigt att det inte finns några speciella energikakor designade just för inomhuscykling!

Varför?

-Vad är det som är så kul med att cykla då? Frågan ställdes av en gammal kompis häromkvällen. Något bra svar hade jag inte, förutom det där med frihetskänslan, fartvinden, insekterna i ansiktet, upplevelsen av landskapet, dofterna... kläderna, prylarna, gemenskapen med andra cyklister...
-Ja men hallå! Precis så där sa du när du skaffade motorcykel för tio år sedan...
Jag vet, svarade jag. Men det finns faktiskt inget bättre svar... Om jag inte ska börja prata om hälsa, välbefinnande, syreupptagning, kondition, friskvård, stolleprov, eufori... och vem vill höra om sådant en kväll som denna?
-Nä, precis... annars tycker jag att du verkar pigg för din ålder!

Plötsligt en dag i Vingåker

Sol från en klarblå himmel och 10 gr varmt... Borde vara en perfekt dag för en tur på cykeln. Ändå så sitter jag i bilen. På en parkeringsplats i Vingåker. Men en tur på trainern blir det i kväll i alla fall... Man ångrar bara träningspass som aldrig blev av...

Mera snurr!

Det blev ett pass på trainern ikväll. Hade egentligen tänkt utnyttja det fina förmiddagsvädret till en "riktig" runda, men ambitionen gick över på ungefär samma tid som molnen behövde för att fylla himlavalvet...
Tanken först var väl att köra något slags distanspass, tror jag, men det ändrades under resans gång till något som väl kan liknas vid fartlek.

Efter 10 minuters uppvärmning konstaterade jag att jag utan större problem nu lyckats höja min naturliga kadens till 82-85. Nästa steg måste väl bli att komma upp i 90 som någon slags grundinställning. Testade även att hålla 40 km/h med minst 80 i kadens. Typ en och en halv minut funkade det... bara 13 ½ kvar om jag ska nå ett av mina trainermål före jul... Mål ska vara djärva, mätbara och uppnåeliga, är det visst någon som har sagt... återsår att se om det här målet är uppnåeligt... eller ens eftersträvansvärt.. det där sista var det inte jag som skrev, i alla fall inte medvetet! Gonatt.

Tour de Östernärke. Etapp 4. Oljeberget.

Med den välgörande vilodagen avklarad så är det nu dags för den avslutande etappen. Det är 110 km som ska tillryggaläggas
och detta är, utan tvekan, den mest utmanande etappen på hela touren. Inledningen känns igen från etapp två, fast nu från andra hållet.
Långsyna alltså. Och om man inte märkte det då, så märker man det nu... nämligen att Viltungla ligger på toppen av en ås. Efter Falkabacken så är det i stort sett en 8 km slakmota att förhålla sig till innan man kommer över länsgränsen och in i Södermanland.
Ganska snart känner vi igen oss från den första etappen. Förbi Högsjö och den knöliga vägen mot Brevens Bruk. Vi håller oss till samma sträckning som tidigare fram till Sandvad. Där tar vi av till vänster och en härlig krokväg mot Asker. Väl där får man användning av de lite lättare växlarna när Askers kyrka passeras. Ut på RV 52 vid Fiskinge och sedan västerut. Vi följer
skyltningen och viker av mot Norrbyås. Nu handlar det om ett antal kilometer grusväg minsann... Vägen håller oftast bra kvalitet, men om sommaren har varit regnig så kan det ha satt sina spår. Se upp fär fågelskådare och traktorer!
Efter Kvismarens fågelstation kör vi på bra asfalt och vid Norrbyås kyrka tar vi vänster mot Hidingsta och Almbro. RV 51 korsas och strax innan Gällersta forngård blir det en ny vänstersväng. Vägen är smal och det ligger hus och gårdar tätt intill på båda sidor.
Efter en lättcyklad 4,5 km raksträcka blir det mer kuperat igen när färden ställs västerut mot Kumla. Den gamla skostaden bjuder på tre rejäla rondeller. Vägen går lätt utför innan det är dags att passera Hällabrottet. Förbi Yxhult och mellan sjöarna Söderhavet och Nordsjön.

Vi är nu i i det sägenomsusade Kvarntorp, klassisk industrimark. Även om området har fått en rejäl ansiktslyftning sedan oljeutvinningens dagar under andra världskriget och ett 20-tal år därefter, så är spåren efter en av landets mest miljöbelastande verksamheter tydliga. Inte minst Kvarntorpshögen bär ett tydligt vittnesbörd om hur det var här en gång i tiden. Den enorma slagghögen är visserligen numera förvandlad till skulpturpark och slalombacke, och ett
uppskattat utflyktsmål, men dess glödande inre spyr forfarande ut svavedoftande rökmoln och ångpuffar.

Vi närmar oss österifrån på fina kurviga asfaltvägar samtidigt som denna sista etapp går mot sin upplösning. Det är nämligen nu det gäller! Få har gjort det på racer, vem fixar det den här gången? 18% lutning och grusväg kräver nämligen såväl muskler som teknik och en väl fungerande motor...
Den som har ordning på allt detta kommer att, på 157 m höjd, stå som segrare av den 4:e och
avslutande etappen av den totalt 340 km långa Tour de Östernärke! Någon som vill vara med?

Tour de Östernärke. Etapp 3. Djurklou.

Den tredje landsvägsetappen avgörs på klassisk mark. Starten är belägen i Odensbacken och sträckningen är i stort sett identisk med Kvismaredalens IF:s anrika långdistanslopp Djurklou Maraton. Senaste gången det loppet sprangs var i början på 1980-talet då bl a SM för veteraner avgjordes på vägarna mellan Odensbacken, Stora Mellösa och Segersjö. Löparna sprang två varv motsols, vi kör tre varv åt andra hållet.
De båda tidigare etapperna har ju bland annat bjudit på två stycken rondellpasseringar. Då inget cykellopp av klass bör sakna sådant, så känns det extra roligt att Tour de Östernärke även under denna etapp kan bjuda på hisnande rondellkörningar.

Starten sker vid Odenskolan. Cyklisterna kör sedan norrut via cirkulationsplatsen i Odensbacken. Precis som maratonlöparna på sin tid, så kommer nog många cyklister att uppskatta frånvaron av backar. Fördenskull är inte etappen vare sig helt platt eller i avsaknad av utmaningar. Beroende på vädret så kan det till exempel bli ganska tuff kantvindskörning hela vägen ner mot St Mellösa och även motvinden mellan Lännäs gård och Odensbacken kan vara obeveklig en blåsig dag. Oftast kommer vinden från väster och det är inte mycket till lä att gömma sig bakom för cyklisterna när de passerar de vidsträckta närkeslätterna.

Efter avtaget från 207:an, mot Segersjö väg 666, så följer en sträcka med relativt misslyckat asfaltsunderlag. Grovt faslimmat grus på ett bärlager ojämnt som wellpapp. Det kommer definitivt att kännas under det tredje varvet. När vägen kommer upp på Egbyåsen finns goda möjligheter till att samla krafterna igen. Nylagd slät asfalt och en ganska lång sträcka av svag utförskörning uppskattas av den som känner av mjölksyretrötta ben, eller för all del, av den som vill trumma på och göra en rejäl fartökning. Strax efter Segersjö slott så går vägen igenom en fantastisk allé. Bitvis är det som att köra i en trädtunnel. Sedan ut på de öppna fälten igen och efter passagen av Lännäs kyrka i rosa puts så svänger man till höger ut på RV 52 och en i strort sett platt halvmil mot Odensbacken.

Upprepa varvet två gånger till och Djurklou-etappen, veckans tredje förutom prologen, är avklarad och 63 kilometer ytterligare av Tour de Östernärke kan läggas till handlingarna. Därmed så är det en vilodag inför den spektakulära avslutningen; Oljeberget!

Nästa etapp publiceras den 1/11.

Tour de Östernärke. Etapp 2. Långsyna.

Inledningen av denna etapp är identisk med gårdagen. Full fart österut mot Läppe. Men nu så håller vi oss på 52:an ända till Vingåker. Strax efter avtagsvägen mot Julita så börjar det nog kännas i benen att det gått svagt uppför en bit. Backen brantar dessutom till, och blir mer tydlig, ungefär där vägen går jämsides med bäcken, för att sedan fortsätta som en klassisk slakmota tills dess att den gamla sågen på vänster sida har passerats. Sedan följer ett lättåkt parti som inbjuder till kraftfull cykling i god fart.

Ett par backar till ska besegras innan de sista kilometrarnas svaga utförsbacke in mot rondellen i Vingåker. Vi svänger höger och kör rakt igenom samhället. Följer vägen som bjuder på såväl kurvor som backar c:a 7 kilometer innan det är dags att ställa in siktet på Högsjö. Vägen går genom ett skolboksfagert landskap med såväl skogspartier som uppodlade områden. efter att återigen (fast nu från ett annat håll) ha kommit upp till den ralativa höjdplatå på vilken Högsjö är beläget så är det återigen relativt lättcyklat när vägen tar oss österut mot Vingåker igen.

Skylten Lännäs 20 leder oss sedan direkt in på den väg som som av någon outgrundlig anledning kallas Långsyna. Det lutar svagt uppför och asfalten är inledningsvis både lappad, lagad och relativt grov. Här kan de kännas överraskande tungt i benen. Bondgårdar och små byar passeras raskt. Vi bjuds på en härlig cykelväg utan nästan några raksträckor alls. Efter en esskurva och en liten knäppa, så är vi åter inne i Örebro län. Här blir asfalten märkbart sämre en bit efter att ha varit riktigt bra under de senaste 10 kilometrarna. Vi lämnar åker och äng bakom oss och vägen fortsätter att vindla än mer hängivet genom rejäl granskog. Upp och ner, hit och dit. Den sista biten, förbi Lännäs Bygdegård och vidare mot Bönerud, bjuder på härlig åkning i god fart i en diskret, men välkommen, utförslöpa. Avslutningen känner vi igen från gårdagen då vi kommer ut på RV 52 en bit upp i Falkabacken, 3 km från mål. Dagens etapp är avklarad och 75 nya km kan läggas till handlingarna.

Nästa etapp av Tour de Östernärke presenteras den 31 oktober.

Tour de Östernärke. Etapp 1. Flandern.

Prologen är redan avhandlad i ett tidigare inlägg så den kan vi lämna därhän (länk till prologen ligger sist i inlägget).

Första landsvägsetappen blir den mycket intressanta Flandern. 90 km cykling genom det såväl vackra som omväxlande landskap som gränstrakterna mellan Närke och Sördemanland utgör. Med start i Hampetorp är inledningen av etappen väldigt lättåkt. Riksväg 52 österut mot Läppe bjuder på såväl bra asfalt som vacker utsikt över Hjälmaren. Även inledningen av sträckan Läppe, Rörvik, Österåkers k:a, Vingåker, bjuder på fin asfalt och lagom kuperad terräng. Strax efter Vingåker kommer man in i det parti som gett sträckan sitt namn. Mellan Högsjö och Brevens Bruk är asfalten såväl rejält grovkornig samt väldigt lappad och lagad samt härjad av många vårars tjälskott i kombination med stundtals tung lastbilstrafik... Detta är det närmaste pavé man kan komma utan att använda gatsten! Sedan blir det relativt slät beläggning efter passagen av Brevens Bruk och den långa trädkantade raksträckan inbjuder till hårdkörning på riktigt tunga växlar för den som har krafter kvar. Men det kan vara klokt att spara sig litet, slakmotan upp över järnvägsviadukten strax söder om Kilsmo känns i trötta ben. Sedan följer ett ganska lättåkt parti ner genom skogen förbi Sandvad och ut på 52:an igen precis väster om Odensbacken. Med vinden i ryggen (troligen) kan man sedan göra en snygg avslutning i fin fart över gärdena förbi vindkraftverken och upp över den lilla knäppan vid Lännäs gård. Falkabacken bjuder i och för sig lite motstånd, men då har man å andra sidan endast 2,5 km till mål, så det är bara att bita ihop. Om klungan är samlad vinner den spurtare som är bäst när det går svagt utför! Detta var alltså etapp Flandern, 90 km ren cykelglädje.

Etapp 2, den mytomspunna Långsyna, presenteras den 30 oktober.

Länk till prologen: http://motlut.blogspot.com/2007/10/etapploppet-prologen.html

Tour de Östernärke

Med en majonnäsmacka i näven, en kopp te på skrivbordet och en katt som osaligt hoppar omkring än här än där, för att försöka få såväl uppmärksamhet som överblivna matrester, så är det inte helt enkelt att komma till skott med presentationen av etapperna till Tour de Östernärke 2008. Men jag gör ett försök i alla fall. För ordningens skull är det väl bäst att nämna att själva loppet inte är sanktionerat av någon, vare sig person eller organisation. Allt deltagande sker på såväl eget initiativ som risk och skaparen av detta cykeläventyr frånsäger sig härmed allt ansvar för vad deltagare, deras anhöriga, publik eller andra, kan råka ut för! Ok? Då kör vi...

Ut ur garderoben!

Eftersom det tydligen är uppenbart för de flesta vid det här laget, så är det väl lika gott att jag offentliggör det hela. Kommer ut, erkänner, helt enkelt. -Okej då, jag är cyklist!

För den eventuelle läsaren av denna blogg kanske inte detta kommer som någon överraskning. Inte heller min familj eller mina vänner kommer att höja på ögonbrynen inför detta faktum.

Nej, det är mig själv jag kommer ut inför. Visserligen har jag misstänkt länge att jag är cyklist. Rätt många tecken tyder på det nämligen. En racercykel på övervåningen, cykelskor i hallen och en cykelhjälm på hatthyllan. Vidare finns det ett antal cykelflaskor, en avdankad sadel, några märkliga specialverktyg, en pump som inte går att använda till vanliga cykelventiler, fullt med cykeltidningar i hyllan på kontoret, dvd-filmer om cykling... Mmm, ganska uppenbart att vi har att göra med en cyklist. Och då har jag inte nämnt nånting om vare sig cykellitteratur på engelska, böcker om pulsträning eller armvärmare...

Men jag kan sluta när jag vill! Just det, sådan är jag. Lika snabbt som jag kan dra igång nånting och vara väldigt hängiven, så kan jag avsluta det helt utan krusiduller. Som om det aldrig hade hänt. Nästan så, i alla fall. Det är i det perspektivet man ska se, och förstå, mitt erkännande av min läggning; -Jag är cyklist, har alltid varit och kommer sannolikt fortsätta att vara det under överskådlig tid framöver.

Och när väl innebörden av detta faktum stod klart för mig, så var det inte så svårt att gå från ord till handling. Så numera är jag medlem i Örebrocyklisterna! Kläderna kommer någon gång efter nyår... Å hade det inte varit för Idol-Lenas försynta fråga i ett meddelande på ck.se:"Hej Tompa! Kommer du bli medlem i Örebrocykliserna nu när du börjat trampa så mycket?" så hade jag nog forfarande bara varit en cykelnörd. Nu är jag cyklist! Bara så att jag vet...

Högre kadens

Ett av de vanligaste "felen" hos oss hobbycyklister, är att man trampar med för låg kadens. Dels utsätter man knäna för onödigt stora påfrestningar, dels är det oekonomiskt ur energisynpunkt att mala på för tunga växlar.
När jag började cykla igen i våras, så fick även jag det goda rådet att köra på så lätta växlar som möjligt. Och det gjorde jag naturligtvis. Tyckte jag. Men utan kadensmätare är det svårt att ha riktig koll.
Efterträdaren till den gamla, borttappade, Sigma-datorn från Clas Ohlsson blev därför en Cateye Astrale 8, med kadensmätare. Eftersom den dessutom mäter hastigheten på bakhjulet så är den ju det perfekta tillbehöret för en sådan som jag, som tänker ägna ganska många timmar i höst och vinter åt trainerträning.
Det slog mig häromdagen att min naturliga kadens, om man kan säga så, var mycket lägre än vad jag trodde. Runt 70, inte mer än så. Därför blev gårdagens träningsuppgift att köra ett 60-minpass med 80 i snittkadens. Inledningsvis så kändes det som om det var ett himla trampande, men efter en kvart ungefär så hade benen vant sig vid den högre snurren. Då gick det relativt enkelt att köra på tyngre och tyngre växlar. Med bibehållen kadens och utan att pulsen slog över på rött. Visst, på slutet kändes det, men då var det ju bara att växla ner...

Nästa pass kommer att bli likadant som det förra, men jag ökar till 85. Sedan håller jag mig där ett tag. En intressant iakttagelse från idag är bristen på träningsvärk. Brukar alltid känna av benen lite grand dagen efter. Men inte idag... detta trots att jag även körde ett pass "skogshuggning" på nya tomten ett par timmar. Fast det äventyret känner jag av i armarna istället. Men vad gör det? De flesta jag känner brukar få ont i ryggen, efter ett pass med motorsågen... I det här fallet känner jag mig alltså rätt nöjd med att inte vara helt normal!

Formel ett

Någon har sagt att segling, som sport, består till 20% av taktik och 80% juridik. Med tanke på allt som förekommer inom motorsportens kungaklass, så kan man ju lätt tro att det råder liknande förhållanden där. Det finns säkert fler sporter där jurudiken spelar en ganska avgörande roll (himlar med ögonen snett upp åt vänster, stampar takten med foten och visslar...).

Nå, vad jag egentligen ville, var bara att berätta om hur min tevecykling utvecklade sig. Jag vevade igång redan uder uppsnacket halv sex. Halv åtta gick Räikönnen i mål som segrare. Då klickade jag loss fötterna ur pedalerna, stängde av pulsmätaren samt släppte på rullen till bakhjulet. Först nu kollade jag efter hur det blev med energiförbrukningen. 1300 kcal hade gått åt. Snittpulsen var 147 slag (mitt max är 189), och tillryggalagd sträcka 47,8 km. Snittkadensen uppskattar jag till drygt 70. Min kadensmätare har inte den funktionen, men jag höll mig på 70-73 hela tiden. Under loppets sista varv petade jag i den näst tyngsta växeln och trampade upp hastigheten till någonstans mellan 45 och 47. Annars handlade det om ett långpass i relativt lugnt tempo, där pulsmätaren fick styra ansträngningen.

Jag kunde också konstatera att jag numera måste sitta på cykeln i minst en och en halv timme för att få nästan lika ont i baken som på 20 minuter i våras! Tror dessutom att trainercykling är jobbigare för baken, beroende på att allt blir ganska statiskt.

Mål innan jul: Att cykla någon av Sagan om ringen-delarna (extended version) samt köra ett 15 minuters tempolopp med snittfarten 40 km/h.

PS. Eftersom jag ägnade mig åt trädfällning tidigare i veckan, så anser jag nu, efter överläggning med tävlingsledningen, att 4000 kcal-målet är uppnått! Så nu nollställer jag mätaren igen. Tack så himla mycket...

4000 kcal...

Det blir nog tufft att na upp till veckans förbränningsmål. Men jag gör mitt bästa. Har riggat grejerna så att jag kan se upplösningen av formel 1-vm samtidigt som jag tränar. Nu har jag ju dessutom koll på såväl hastighet som sträcka, eftersom givaren på min nya dator sitter på bakhjulet. Ett formel 1- lopp är ungefär 300 km... Hur långt kommer jag?

---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

Kadensmätare

Var inne på "norra" idag och köpte en ny cykeldator. Min gamla försvann i Ånnaboda under Tour de Konferens. Jag plockade bort den för att den inte skulle bli stulen (av vem?)... Men jag vet inte vart den tog vägen... Så nu har jag en ny, som dessutom mäter kadensen. Även om jag försökt veva på, så vet jag nu vad som gäller! Ska ut och köra i morgon bitti. Om det inte är för kallt...

[edit 2007-10-21 kl 10:38 för dystert för utecykling. Ska elda ris istället]

---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

En film och lite fotboll = 1000kcal

Hmm... ingen bild. Något fel tydligen... Nåja, veckans träningsmål är ju att bränna upp 4000 kcal med hjälp av trainern. 1200 avklarade så här långt. Men om jag nu verkligen ska hinna nå mitt mål så kände jag idag att det måste bli ett långpass. Fram med datorn, plocka fram en lämplig dvd, på med lurarna och kör. Det slumpade sig så att det blev den gamla feelgood-rullen Bagdad Café. När filmen var slut så hade jag bara kommit upp i 887 kcal. Vilken tur då at det var fotboll på radion. Kom in strax efter 1-0 och uppnådde 1000 kcal typ 10 minuter före halvtid. Nu har jag bara 1800 kcal kvar att leka med innan söndag kväll...

Vilodag

Tung i buggarna idag. Efter två trainerpass på raken är det vilodag. Man kan ju tycka vad man vill om trainerträning... Men nån slags nytta gör det nog i alla fall. Å träningsvärken i benen är väl ett exempel på att jag inte suttit och fisåkt. Tänkte att kaloriräknaren i pulsklockan skulle få vara coach ett tag. Läste i nån bok att en lagom träningsdos skulle kunna beräknas efter en förbränning av 4000 kcal/vecka. Mina två pass hittills har "kostat" ca 1200 kcal. Så det blir till att trampa på framöver! Långpass redan i morgon med andra ord. Men idag är det vila och en cykeltidning som gäller!





---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

Tänka efter före...

Saker man kommer att tänka på när man kört nästan en timme på trainern...

Garagecykling... inte!

En tur på trainern var planerad och skulle genomföras... men när jag klev in i garaget så var det något som sa stopp! Det funkar inte längre... Blöta löv föll med trista smackanden ner på garagetaket och snålblåsten letade sig in genom ventiler och öppningar. Fuktigt kändes det dessutom. Cykelsadeln var iskall. Liksom styret.

Så det var bara att kånka in hoj och trainer och köra passet inomhus istället. Rapport kommer när jag trampat klart!