Jag hade inte planerat någon cykling idag, skulle sitta inomhus och jobba hade jag tänkt. Möjligen att det skulle kunna bli en timme på trainern lite senare...
Strax före tolv kände jag att det inte höll längre. Jag har visserligen en rejäl hög med jobbrelaterade grejer att beta mig igenom, men i det här solskenet? Not!
En liten sväng till återvinningscentralen med de senaste veckornas samlade morgontidningar fick det bli. Grannen/hyresvärden som satt och fikade i det soliga lähörnet varnade mig för kylan när han såg att jag tog cykeln.
-Jag ska inte långt, sa jag och pekade på bunten med tidningar.
Till återvinningscentralen är det bara femhundra meter, så en liten extrasväng kunde jag väl ändå kosta på mig när jag i alla fall hade släpat mig ut.
Till Lindsdal och tillbaka blir ungefär två mil. Det kan vara lagom. Dessutom skulle jag få medvind hela vägen hem igen. Efter drygt tre kilometer hade jag ingen känsel i fingrarna (varför tog jag de tunna handskarna, de funkar ju inte under fem grader varmt?) och beslöt mig för att strunta i hela projektet och köra hem. Fast en annan väg än den jag kört dit. Någon slags värdighet har man ju i alla fall (kör man samma väg tillbaka, blir det ju per definition ingen runda)!
Efter några minuter i medvinden började jag tycka att det var dumt att jag vände, så farligt var det ju inte. Jag kör helt enkelt en lite vidare sväng tillbaka än vad jag först tänkt mig. Tramp, tramp. Sedan var jag tvungen att ta reda på vart man kommer om man kör rakt fram i den där korsningen där jag annars alltid svänger vänster.
Nya korsningar och nya vägval dök upp. Nu cyklade jag runt i för mig helt okända delar av Kalmar. Men fortfarande på hemväg. Fast åt fel håll. Men det gjorde ingenting. Värmsystemet i kroppen hade kommit igång ordentligt och jag kände mig barnsligt glad över att vara ute och cykla utan mål mitt på blanka söndagen.
Nu hade jag i och för sig ett mål för min färd. Nämligen att ta mig hem.
Fast i det här fallet så var vägen allt. Särskilt som jag bestämde mig för att jag inte fick cykla samma väg två gånger åt samma håll. Lyckades nästan. Blev tvungen att varva på en 200 meter lång sträcka på ett ställe. På ett annat tvingades jag vända tillbaka en kort bit. Beroende på att det låg en skola i vägen och att gatan just där blev enkelriktad.
Förutom det så gick det som tåget. En dryg timme och 22 kilometer senare var jag tillbaka på Ängö igen. Fulltankad med solsken och frisk luft och med den goda känslan av ett rent miljösamvete, som följer på en lyckad turné till återvinningsstationen. Typ.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar