På´t igen.

Börjar så smått komma in i tillvaron som cykelpendlare. Gårdagens hemfärd blev dock tuffare än tänkt. Delvis beroende på det faktum att jag under större delen av dagen använt mina knän på ett för cyklister ganska opassande sätt.
Jag hade nämligen tillbringat ungefär sex timmar krypandes. På ett betonggolv. Låt mig säga att knäskydd är bra, men helt och hållet slipper man inte från smärtan. Aj vad det gjorde ont att resa sig mot slutet.

Men upp kom jag och iväg bar det. Efter tvåhundra meters cykling stod det klart att det skulle bli tufft. Inte på grund av knäna, de gillade att komma ut i friska luften visade det sig. Men resten av mig var inte direkt i toppform för hemfärden. Det är visserligen bara fyra mil, men jäklar vilken motvind det var. Motvinden i kombination med en ganska hård dag på bygget krävde sin tribut.
I Restakurvan, precis efter backen, hörde jag hur en bil saktade in bakom mig. Det var LJ med fru som kom glidandes i sin cabriolet.

Jag var helt slut efter backe och motvind, men det förstod de nog även utan att ha försökt tyda mina flämtande svar på frågan om hur det gick. Med ett glatt "trampa på" for de sedan vidare i sommarkvällen. Liksom även jag. Och baske mig, om jag inte ökade takten en smula trots allt.

Nu är det dags att hoppa i de nytvättade cykelkläderna och trampa iväg igen. Sydvästlig vind idag igen, betyder ganska mycket medvind nu under morgonen. Hoppas det värsta blåsandet är över till i kväll.