Orrefors tur och retur

Efter 119 km på fantastiskt trevliga (och nästan bilfria) småvägar väster om Kalmar är det dags att sammanfatta dagens runda.

Solen sken alltså, men strax efter klockan nio kändes det ändå ganska svalt i luften. Jag var glad över såväl arm- som benvärmare kan jag säga.

Som inlandsbo känns det som att jag aldrig kommer att vänja mig vid de "ishavsvindar" som regerar här i Kalmar på våren...

Det första sex milen, till Orrefors (där fickorna serverade såväl banan som smarrig macka med kalkon), gick som en dans. De följande tre var också rätt okej. Men de sista tre var... riktigt tuffa. Låren var stumma som stubbar, iskall vind rakt i ansiktet kylde ner både kropp och humör till något som låg väldigt nära den absoluta nollpunkten.

Med 18 km kvar av rundan så var jag tvungen att ta en extra paus. Platsen för denna sista vila blev en fräsch bänk på en vårpyntad kyrkogård. Efter att jag tuggat i mig det sista av mitt medhavda matförråd var jag åter redo att tackla såväl motvind som slakmotor.

Det var med andra ord en ganska sliten cyklist som på lätta växlar hasade sig in i Kalmar under den tidiga eftermiddagen. Men å andra sidan var ju det här ett träningspass, så någon nytta har man väl av slitet. Som jag känner det nu, blir det vilodag i morgon... Fast jag har ju ändra mig förr!