Gasen i botten!

Det är först efteråt man vet om man gjort rätt. Men samtidigt måsta man våga, även om man inte vet hur det kommer att gå!
Jag har jobbat på samma ställe i över 16 år. Haft lyckan att kunna gå till jobbet med ett leende på läpparna varje gång. -Äntligen måndag, har jag sagt. Och menat det! Även om jag har varit på samma ställe i så många år och gjort ungefär samma sak hela tiden (nästan) så har inte den ena dagen varit den andra lik, någon enda gång. Världens häftigaste jobb, helt enkelt!
Förra veckan gick jag in till chefen och sa upp mig. Idag blev det officiellt. Jag har slutat. Finito. End of story. Tack å ajö. Lagom till jul ska passerkortet lämnas in...
Så nu sitter jag här, snart 53 år gammal, och funderar över om jag gjort rätt... Nej, det där sista stämmer inte. Jag vet att jag gjort rätt. Annars skulle jag inte gjort det! Fast jag vet att det finns dom som tycker att jag är ute och cyklar (det är trots allt en cykelblogg det här)...
Summan av kardemumman är i alla fall att man ska följa sin magkänsla, inte titta för långt ner i marken, se till att ha lite krafter kvar och sedan, när tillfället kommer - ställa sig upp i pedalerna och trycka till! Förhoppningsvis håller utbrytningen hela vägen!