Ljuset i tunneln.

Okej, fortfarande förkyld men inte längre döende. I alla fall inte i övre luftvägsinfektion.
Överlevde faktiskt en sittning hos tandhygienisten idag.
Trots att hela skallen fortfarande är ganska välfylld med snor så känner jag ändå att det finns något slags ljus därframme i tunneln. Ljuset är i och för sig intressant, men den största poängen är ändå att ljuset förvarnar om att tunneln har ett slut.
Exakt hur landskapet ser ut där framme kan jag bara gissa, likaså vad det är för väder som kommer att möta mig. Men just nu gör det detsamma. Jag vill bara komma ut ifrån denna unkna fuktdrypande klaustrofobiska fängelsehåla och få andas fritt.
Sa jag att jag var förkyld?