Cykling, fisk och friska vindar.

Efter ett snabbt telefonsamtal i fredas blev det bestämt att jag skulle åka och hälsa på kompisen B i hans sommarstuga under lördagen.

Eftersom jag lever som jag lär (?!?) blev fortskaffningsmedlet naturligtvis cykel.

Lördagen var grå, mulen och småblåsig. I ryggsäcken fanns en flaska rött som sedan kompletterades med ett par ostbitar och en bit bröd från butiken runt hörnet.

På allt annat än välpumpade däck styrdes mtb:n österut. Mjukt och fint och med ett härligt sjungande ljud mot asfalten avverkades kilometer efter kilometer förvånansvärt snabbt.
Sa jag att jag hade medvind? Inte så stark, men ändå...
Konstaterade att det fortfarande var gott om snor i skallen, men när man cyklar ensam så kan man ju spotta och fräsa hur man vill.

Efter 25 km var jag så framme och möttes av beskedet om att bastun var uppvärmd och klar.

Vi bastade, flyttade runt på några blandade möbler i huset och kånkade ut en säng innan det var dags att käka lunch.
Rökt gös, jag säger bara det. Det räcker. Hur otroligt gott som helst, nersköljt med ett mörkt öl. Behövs inget mer. Förutom i vårt fall då. Rioja, ost och några lövtunna skivor lufttorkad skinka kändes som en helt ok avrundning.

Sedan var det bara att äntra tusenkronorscykeln och åka tillbaka. Den tidigare så hjälpsamma medvinden hade nu förvandlats till en fiende av stora mått. Den pustade och frustade, pinade och ven och lämnade mig inte i fred annat än i någon ögonblickskort sekund då och då. Lika lätt och ledigt som jag susat fram åt andra hållet, lika tungt och långsamt gick det nu.
Kallt var det dessutom.

När jag noga hade intalat mig själv att allt och alla var emot mig, slog det mig plötsligt att hela situationen faktiskt var självförvållad. Ingen annan än jag hade bestämt att denna förflyttning skulle ske med cykel. -Därför att det är kul att cykla!

Visserligen finns det roligare väder att cykla i än detta, men själva trampandet är ju faktiskt likadant i såväl regn som sol. Runt, runt. Runt, runt. Och efter ett tag har man kommit en bit på väg.

Efter just några sådana tag, passerade jag en vägskylt som upplyste mig om att jag kommit till Örebro och ytterligare några tramptag senare låste jag fast cykeln i cykelstället och konstaterade nöjt att dagens runda bjudit på såväl en fantastisk lunch som 50 km cykling i blandade vindar på en taskigt pumpad lågpriscykel. Varför krångla till det?