Stjärten måste få sitt(a)!

Eftersom det här är en blogg, å det ligger i bloggens natur att vara uppdaterad med det allra senaste, så lämnar jag historieskrivandet åt sitt öde ett slag. För nu är det häret och nuet som gäller!

Har precis köpt en ny sadel. En svart fi´zi:k Arione.

Jag har varken sett eller provat den... Kan verka korkat, men jag tror på kärlek vid första ögonkastet. Och på broschyrer...
åsså finns det ju en hel del andra som verkar nöjda med just den sadeln... Men smaken är ju som baken, den har ett streck i mitten ... å om det strecket är ett utropstecken eller ett riktigt minus, får väl framtiden utvisa.

Min nuvarande sadel, en originalmonterad (snygg) noname-historia med Nishiki-logga på, borde ha varit skön. Men något gick snett redan från början. Förutom den ömhet som alltid uppstår när man byter tevesoffa mot cykelsadel, så drabbades jag ganska snabbt av ren och skär smärta. Det visade sig att höger sittknöl (finns det något som heter så?) blev mer eller mindre inflammerad. Svullen som den dessutom blev så fick den ju liksom ta största smällen varje gång det var dags att sätta sig på sadeln.

Med hjälp av Ipren på tub och en påtvingad avhållsamhet (från cykling) så trodde jag att mina besvär var över när jag häromdagen pep iväg på en (inledningsvis) alldeles ljuvlig 50-kilometersrunda på sällsynt trevliga vägar. Efter de första 15 kilometerna trodde jag att jag var helad i baken. Livet lekte. Några kilometer senare insåg jag motsatsen.

Höger sittknöl (det måste finnas något som heter så!) lade nämligen rabarber på all information till den del av hjärnan som sorterar känselintryck och rapporten härifrån till resten av kroppen var inte nådig. Fast till skillnad från gamle SR-dirren Peter Örn, kunde jag inte kliva av utan vidare. Jag var ju tvungen att genomföra mitt uppdrag. Cykla hem helt enkelt. Så nu tror jag att jag vet hur det känns att cykla upp för en alptopp; man står upp och har ont!

Därför beställde jag en ny sadel. Tror inte att baken någonsin kommer att vänja sig vid den nuvarande. 10 timmar på trainern i garaget och drygt 30 mil på vägen har den haft på sig... Så nu är det nog kört (det var i alla fall så jag sa när jag skickade iväg beställningen) ...