Cykelradion avsnitt nummer fem!

I det femte avsnittet bjuder vi på en exklusiv intervju med förbundskaptenen för herrlandslaget i landsvägscykling, Glenn Magnusson samt en uppdatering från vår egen randonneurcyklist Marie Inkinen. Vidare tar vi en titt på Kalmar kommuns nystartade projekt för att öka vardagscyklingen i staden och mot slutet av programmet ska det handla om cykling inomhus. I vardagsrummet! Men vi börjar som vi brukar, med uppsnack på fiket redaktionen. Trevlig lyssning önskar Anders Adamson och Tomas Jennebo. www.cykelradion.se och hör sen!

En semla är en semla. Eller?

Mannen på bilden äter en temla!

Var på Princesskondtoriet i Örebro tillsammans med Anders Adamson tidigare idag. Vi har tagit för vana att spela in delar av cykelradion där. Ett konditori är i mångt och mycket en perfekt plats för just en sådan verksamhet.
Där finns förutom kaffe och ett oändligt utbud av tilltugg, en skön miljö och en avspänd atmosfär. Dessutom blir det (oftast) ett ganska sjysst bakgrundsljud.
Anders hann lite före mig till vårt redaktionsmöte idag. När jag dök upp hade han redan tagit plats och försett sig med en rejäl mugg med kaffe. Och en semla!

Jag fick stå och vänta några minuter innan det blev min tur att beställa så det var gott om tid att fundera över de olika varianter av godsaker som låg där bakom diskens lite lätt välvda glas. 
När det så var dags att skrida till verket hörde jag mig själv formulera den aningen osäkra beställningen: Jag funderar på en semla... kanske.

Damen vid kassan sa då att det fanns ju mycket annat att välja på. Som bananbakelser till exempel. Eller varför inte en blåbärsbakelse? Blåbär, gele, grädde/vaniljkräm och lite annat smått och gott på en frasig botten...

Jag lät blicken flacka mellan semlorna, blåbärsbakelserna och den ensamma bananbakelsen. Hon, kassakvinnan alltså, såg min villrådighet och klämde i med ett "bakelserna är väldigt fina och semlor kan man ju faktiskt äta närsomhelst..."

Det avgjorde saken. Don efter person, jag tog en blåbärsbakelse.
Sedan börjde vi jobba med det femte avsnittet av cykelradion.se!

Resultatet av vårt möte på fiket kan du ladda ner till din dator om ungefär en vecka, runt den 12-13 februari.

Gratis är gott!

Att någonting är gratis, behöver inte samtidigt betyda att det är bra. Men inte minst internets framväxt har gjort att vi ändå har vant oss med att det finns väldigt mycket som både är bra och kostar noll.

Urban Velo är ett sådant exempel. Jag ramlade på denna gratis pdf-tidning av en ren slump (via iTunes) och passar härmed vidare till den som vill.
Du hittar samtliga utgåvor, som du kan ladda ner utan att behöva andas vare sig e-postadress eller inlogg, här: http://urbanvelo.org/download/
På själva hemsidan, som även den är väl värd att bokmärka, hittar du allt möjligt från produkttester till lustiga videos. Rekommenderas!

Vintercykling i Kalmar

I morse var det riktigt kallt att cykla till jobbet; minus 13 grader. Det bet rejält i kinderna. Å andra sidan slipper man flugor på tänderna!
För ler, det gör jag hela tiden. Av det enkla skälet att det är så kul att cykla. Trots det isiga, snudd på livsfarliga, underlaget och de elaka vindpustarna som sveper ner genom Kalmarsund och sprider sig in mot land just där jag har min dagliga pendlarsträcka.

Fram till häromdagen kände jag mig helt dyngsäker när det gällde greppförmågan hos mina dubbdäck. Men så blev det en marksyning hux flux när jag skulle ta nittigraderssvängen ut från jobbparkeringen och upp på cykelbanan. Tjoff, pang!

Det är aldrig kul att vurpa. Fast just den här vurpan tror jag hörde till de snyggare. Framhjulet liksom bara försvann åt höger och då fanns det inget att göra. Utom att gilla läget och låta sig förpassas till Terra Firma medelst platt fall.
Smällen mot backen blev ganska mjuk. Inte minst därför att farten var låg och marken istäckt och helt friktionsfri. Inga kroppsdelar stack ut vid landningen utan krafterna kunde fördelas ut över i stort sett hela min vänstra sida.

När jag sekunderna senare åter satt på sadeln var det med en viss stolthet jag kunde konstatera att jag kraschat, hasat och rest mig med ungefär samma lätthet som när jag var barn och cykelvurpor mer eller mindre hörde till vardagen.

Det kanske var ren tur, men just då kände jag mig rätt spänstig och vältränad på något vis. Och även om jag inser att det faktiskt finns lägen där inte ens två fulldubbade cykeldäck av bästa märke klarar biffen, så fortsätter jag glatt att cykla över isvallar och knaggel under mina dagliga turer till och från jobbet. Men jag är ganska ensam cyklist numera på min väg. Oavsett om det är en eller tretton minusgrader.
Därför är det bara att hoppas att rapporterna om annalkande mildluft stämmer. Så att naturen kan göra det som människan tydligen inte förmår. Få fram asfalten. För den är helt under isen. En dryg decimeter noga räknat.

Då tror jag att vardagscyklisterna vågar sig ut på banan igen!

Fyran ute nu!

Nu har Adamson och jag lyckats tota ihop ett fjärde cykelradioprogram. Den här gången handlar det till stor del om den kommande tävlingssäsongen. Och så fortsätter vi att följa Marie Inkinens väg till Paris-Brest-Paris. Bland annat...

http://cykelradion.se

Joyride!

Äntligen blev den av. Svängen med cykeln. Förutom att det har varit lite väl kallt (under tio minus är för mycket för mig), har olika former av arbete omöjligjort cykling under den senaste tiden. Men så idag blev det äntligen av. Fyra minusgrader och lätta snöflingor som virvlade i vinden utgjorde den vädermässiga inramningen. En ganska sliten kropp med en halvt sönderstressad knopp, bidrog jag med.

Vägarna över skogen bort mot Östantorp och Ingvaldstorp var perfekta. Stenhårda vintervägar med ett tunt lager gnisslande nysnö överst. En tunn reva i molntäcket lät den lågt stående solen svepa ner mellan granar och snödrivor och måla alla skuggor blå.

Själva cyklingen var en befriande upplevelse. Varken pulsband eller cykeldator fanns med på den här turen. Bara en flaska vatten som frös i munstycket efter en dryg timma. Jag hade heller inte planerat exakt hur jag skulle köra, utan det fick bli som det blev i korsningarna.

Därför vet jag ingenting om hur fort eller långt jag körde. Inte heller ett skvatt om pulszoner eller kadens. Jag körde bara som det kändes bra. Och det gjorde det så till den milda grad att jag på allvar funderade över om jag inte ska göra mig av med alla de där mätarna till nästa lvg-säsong!

Visst, det är kul att mäta, registrera och logga, det är det... Men samtidigt så börjar i alla fall jag blanda in så  mycket annat i mina tankar då, så att den rena upplevelsen av att susa fram på två hjul, blir liksom inte på riktigt. Det är för många intryck som ska sorteras och bearbetas av hjärnan hela tiden, kan i alla fall jag känna.

Nu fanns inget annat att göra än att bara cykla. Cykla och låta tankarna löpa (!) bäst de ville. Och det blev i all sin enkelhet till en fantastisk upplevelse. Nära naturen och nära självaste självet. Med både hjärtat och hjärnan på samma våglängd som själen, på något sätt. Ursprungligt och med den väldigt bestämda känslan av att jag cyklar för att det är så himla roligt. Eventuella konditionsförbättringar och andra hälsoeffekter man ju på köpet. Även om jag inte har en aning om vilken snitthastighet jag höll, eller ens vet hur många kilometer rundan var.

Det enda jag med säkerhet har koll på, är att klockan i köket var 20 minuter över ett, när jag körde iväg och fem minuter i tre när jag var tillbaka hemma igen. Samt att jag var gladare, piggare, luftsköljd och mer kreativ när cykelturen avslutades.

Det gäller att inte glömma det viktigaste:
-Att det är så himla roligt, att bara cykla omkring!

Cykelradions nya program ute nu!

Vi lovade att vara tillbaka med cykelradions nästa program före jul. Här är vi nu. Med ett pinfärskt helgspecial som innehåller såväl diverse cykelprat som konkreta tips på såväl sista-minuten-julklappar som böcker och filmer att roa sig med när vädret inte riktigt visar sig från sin allra bästa cykelsida. En intervju med randonneurcyklisten Marie Inkinen om hennes satsning inför Paris-Brest-Paris i augusti 2011 blir det också. Liksom ett snack med örebrocyklisternas Börje Ericzon som reder ut begreppen och förklarar vad ett brevet-lopp egentligen är för något.
God Lyssning!

http://cykelradion.se och hör sen!

Spurtar!

Så har ännu en vecka gått. Cyklingen är på sparlåga till förmån för husbygget som är inne på själva spurten. Förhoppningsvis kommer verktyg, stegar och målarburkar att ha bytt plats med de i garaget förvarade möblerna innan nyår.
Känns nästan lite märkligt att fundera över hur mitt liv kommer att te sig då. Att plötsligt ha tid över till annat. Som att umgås med vänner lite mera spontant, kunna sitta i bästa fåtöljen och läsa en bok, göra ingenting och sist, men inte minst, cykla.

De här två åren som har gått sedan vi fick vårt bygglov beviljat har verkligen varit speciella. I stort sett allting har kretsat kring bygget. Först med all planering och sedan med det rent handgripliga. Det mesta har vi gjort själva. Från att ha rensat tomten från träd, buskar och sly, till att bygga mellanväggar, montera kamin med skorsten, bygga badrum och allt däremellan. Just nu pågår arbetet med att våtslipa de hemmagjorda betongbänkskivorna.

Kanske bäst att lägga till att allt det arbetet har varit roligt att genomföra. Det är ju onekligen ganska tillfredsställande att se ett helt hus ta form framför en egna ögon och veta att man gjort det själv!

Det känns hursomhelst otroligt skönt att det närmar sig slutet och jag ser verkligen fram emot den första byggfria dagen. Hur jag efter en frukost i lugn och ro framför brasans sken, endast har att ta ställning till om det blir en sväng på cykeln längs de nyplogade småvägarna söder om riksvägen, eller om det är skidorna som ska plockas fram ur sin snart treåriga karantän.

Nog om detta. Bäst att sätta fart. Slipning av betongskivor är faktiskt ganska kul. Dessutom inte mer intellektuellt krävande än att jag hinner fundera färdigt på en grej som jag ska göra till nästa program av cykelradion!

Bygger om CYKELRADION.SE!

Nu ska det ske. Cykelradion.se ska få nya kläder. Funktionskläder, om man så vill. Version 1.0 var inte helt optimal, rent tekniskt. När den nya sidan är i drift kommer förhoppningsvis alla problem som varit med själva lyssningen att vara ett minne blott. Likaså ska man nu kunna ladda ner filer för att kunna lyssna i sin mp3-spelare.
Cykelradion kommer även i och med detta att finnas på iTunes.

Under tiden som arbetet pågår kan det hända att sidan inte funkar som den ska hela tiden. Alternativ adress under de närmaste dygnens byggarbete är: www.tomasjennebo.se


Hörs!

Cykelradion avsnitt två!

Egentligen ska det gå lite längre tid mellan varven. Men inte fasen kan man sitta och trycka på grejerna bara för sakens skull? Därför meddelar vi stolt, Anders Adamson och jag, att ännu ett avsnitt av cykelradion sett dagens ljus!
I detta, det andra programmet hör du bland andra cykelproffset Gustav Larsson berätta om vad han skulle gjort om han inte varit cyklist. Roberto Vacchi tipsar om världens bästa cykelväg och så får du träffa Nathalie Nordström, cykelfantasten som är konstnären bakom glasplaketterna som delades ut till pristagarna under cykelgalan.

Surfa in på http://cykelradion.se och hör sen!

Å varför inte skaffa en snygg elektronisk badge också...

Mycke nu!

I måndags morse lade jag ut Adamsons och mitt första avsnitt av cykelradion. Några blogginlägg och facebookuppdateringar senare var det fullt drag. Uppmuntrande tillrop var det gott om. Vilket naturligtvis känns toppen!
Ett och annat felmeddelande dök också upp från lyssnare som hade olika problem med att få ljudet att fungera.
Jag lyckades få till en lösning med en alternativ spelare som fick det hela att fungera även för de som hade problem. Men då dök ett nytt problem upp. Nämligen att cykelradion genererade så mycket trafik till den sida där alternativspelaren ligger, att jag igår fick ett meddelande om att jag utnyttjat 80% av den tillåtna trafiken för den här månaden. Efter tre dagar!

Roten till det "onda" är att vi genomför det här projektet utan andra kostnader än vår tid. Därför tillverkas sidan med en programvara jag har i min dator och allt publiceras på den webplats jag redan hade sedan tidigare.
Det här upplägget är inte optimalt, i alla fall inte med det intresse och den trafik vi redan sett. Så de senaste kvällarna har jag fixat plats på ett webhotell samt försökt lära mig hur Wordpress funkar för att kunna bygga en ny sida. Samtidigt som jag försöker lista ut hur i hela friden sidan ska administreras på det där nya hotellet...
Nu lägger jag ner tills vidare. Cykelradion får ligga kvar där den ligger till dess att jag hittar någon som kan hjälpa till med det här.
Det är så mycket jag vill göra till nästa program, hellre än att sitta och svära över konstiga inlogg, nya lösenord, php, mysql, plug-ins och allt vad det är som just nu får min hjärna att koka...

Lyssnarna får helt enkelt nöja sig ett tag till med att man måste ha quicktime i sin dator för att kunna lyssna. Och att det inte går att ladda ner filerna till mp3-spelaren helt enkelt.
Men det kommer. Förr eller senare!

Cykelradions första program!

Nu finns premiärprogrammet ute! Surfa in på cykelradion.se för att höra reportage från SM i cyclocross, få tips om vintercykling (bland annat) samt hänga med på cykelfika med programledarna Anders Adamson och Tomas Jennebo.

Ett måste för den cykelintresserade! Det är vad vi tror och hoppas i alla fall...

cykelradion.se

Smygpremiär!

Nu är det klart och äntligen (?) kan man lyssna till själva programförklaringen och presentationen av cykelradion. Första hela programmet kommer att finnas tillgängligt för lyssning från den 15 november. Under tiden fram till dess kan du som sagt lyssna på oss, Anders Adamson och mig, när vi funderar lite på vad allt vad vi kan och vill göra med cykelradion.se
Häv dig in vettja! Lyssna och kommentera gärna. Du kanske själv bär på en idé till något du tycker att vi borde göra reportage om, eller blir sugen på att medverka i en eller annan form. Allt är möjligt!
cykelradion.se är adressen du ska bokmärka i din browser i alla fall.

Fredagsmys

Blev upphämtad redan innan klockan slagit sju i går morse av experternas expert, Anders Adamson, för en biltur österut. Första stopp blev Eurosports redaktion i Sundbyberg.
Där bjöds jag på såväl kaffe som en guidad tur i lokalerna innan det var dags för Anders att börja jobba. EM på bana från Polen stod på dagens meny.
Det var riktigt kul att få sitta med i det lilla oglamorösa bås som är tv-kommentatorernas hemvist under de timmar som en sändning pågår.
En sak är säker, din tv-skärm hemma, framför soffan, är definitivt större än den Anders hade att kolla på!

Senare på dagen strålade vi samman för lite pasta och en espresso på Bianchis nyöppnade och inte minst bland cyklister rejält omtalade, cykelcafé på Norrlandsgatan i Stockholm. Vi läst oss väl smaka och detta kommer du att kunna höra mer om i cykelradion.se, Anders och mitt nystartade webradioprojekt. Om en vecka från nu, bör det första programmet ligga klart. Vi hörs!

En liten frestelse

I mitt förra blogginlägg tipsade jag om att jag skulle avhandla mitt liv som cyklist även på min webradiokanal: jenneboradio.se
Nu har jag, inte minst tack vare uppmuntrande tillrop från sidans besökare, bestämt mig för att lyfta det hela en nivå. Det första steget blev att registrera domänen cykelradion.se

Steg nummer två blev att fundera lite mer konkret gällande innehåll och upplägg. Nu har jag kommit så pass långt på väg att jag känner att det är dags att göra planerna offentliga. Ännu så länge finns bara ett embryo till hemsida och en kort liten ljudfil med en slags programförklaring. Inom ett par veckor är det premiär för det första hela programmet. Ett program som bland annat kommer att innehålla en cykeltest, några mektips, en intervju med en cyklist samt lite annat smått och gott.

Du som läser det här inbjuds även att medverka i programmet med tips, idéer eller hela reportage. Maila i så fall till tomas@cykelradion.se

Vi hörs!

Mycket snack [ljudblogg]!

Förutom att jag försöker hålla bloggen vid liv, har jag ju min lilla webradio också. Idag blev det en kombo. Webradio om cykling. Om du lyssnar ända till slutet, förstår du att det kommer mera!
Här har du länken, mycket nöje!
http://jenneboradio.se

Nånting har hänt!

Är det någon som har läst boken "Nånting har hänt" av Joseph Heller? Jag började läsa den under en semesterresa 1992, men har ännu inte kommit igenom den. Jag gör ett försök vart femte år ungefär. Anledningen till att det tar stopp hela tiden, är att det inte händer någonting i den. Absolut ingenting.
Analogt med detta överväger jag nu på fullt allvar att skriva en roman på cirka 350 sidor. En roman som helt och hållet skulle handla om de senaste två rundorna på CX:en.

Ingenting har nämligen hänt! Jämför man detta med de polisjakter och diverse galningar jag varit utsatt för under de senaste månadernas rundor, så känns det nästan lite märkligt.
Fast samtidigt helt ok för mig!

Det mest spännande är väl att mörkersäsongen nu är här på riktigt. Måndagskvällen runda kördes på becksvarta grusvägar under en stundtals gnistrande stjärnhimmel. Kvällens sväng påbörjades lite tidigare men innan jag var hemma var det bleka skenet från min ganska enkla framlampa det enda ljus som fanns tillhands.

Cykeln (en Genesis DayOne, Single Speed) känns kanon, såväl på asfalt som på grus. Rapp och kvickstyrd men samtidigt komfortabel och stadig. Att en enpetare har vissa begränsningar, behöver man ju inte vara raketforskare för att räkna ut, men den har ju också några riktiga fördelar också.

Förutom de rent uppenbara i form av färre delar och mindre uppehåll, så finns det en som jag inte var beredd på. Nämligen den, att de gamla välkända vägarna blir som nya. Backar och motlut blir både längre, brantare och inte minst segare, tack vare det faktum att det inte finns några lägre växlar att ta till.

Nu är det ju inte direkt några alper att ta sig över här i Närke, men ändå...  Det känns verkligen som att jag fått tag i den ultimata vintercykeln och förhoppningsvis ska vi kunna få många totalt händelselösa rundor under de kommande månaderna!

Höstcykling!

Senast jag var ute och körde grusvägar med CX:en hamnade jag ju mitt i en biljakt. Kändes ju sådär, om jag ska vara ärlig. I går började en annan slags jakt; älgjakten. Det är ett faktum som gör att i alla fall jag, tänker mig för innan jag ger mig ut i skogen hursomhelst.
Därför fick det bli en kvällstur efter solens nedgång. Då skulle jag i alla fall vara säker på att inte hamna mitt i en älgjakt. Tjuvar som flyr undan poliser kan ju i och för sig dyka upp lite varstans, men två gånger på samma lilla skogsväg? Nej, tror inte det. För att vara riktigt säker valde jag dessutom en annan väg! 

Kom på att jag har en riktigt bra rundbana på knappa sex kilometer runt knuten. Drygt hälften på en fint krokig grusväg, resten på asfalt. Visserligen är asfaltsträckan rejält trafikerad, men har man ordentligt med lysen och reflexer på sig själv och cykeln är det faktiskt säkrare att cykla på riksväg 52 i mörker än i dagsljus. Min erfarenhet är i alla fall den, att bilister av alla de slag både håller bättre avstånd i sidled till oss cyklister och även slår av på farten, mot när det är ljust.Ett annat faktum som gjorde att 52:an utgjorde en viss lockelse är backen. Ungefär 500 meter lång totalt med en stigning på ungefär 5%. Inte det värsta som finns, men i Närke tar vi det vi får!

Det blev fyra varv, totalt 23 kilometer på lite under en timme. Kändes som ett perfekt träningspass så här mitt i veckan. Blodsmak och nästan maxpuls (98%) uppför backen, hög kadens och fincykling direkt efter det och sedan en ny trekilometare på gruset genom skogen innan det var dags för backe och blodsmak igen...

En tydlig höstkänsla infann sig redan efter några minuters cykling. Snoranfallet. Visserligen brukar jag alltid bli lite snorig när jag cyklar, men jag hade totalt glömt bort vilka mängder som alstras när temperaturen kryper ner mot nollan. Det är galet!
-Undrar just vad de stackare som satt bakom köksfönstret i någon av de små stugor jag ändå passerade, tänkte när de såg den där ljuskäglan svepa förbi var 15:e minut, ackompanjerad av frustningar, grymtningar och pustanden värdiga ett kallstartat ånglok?

Jag var i alla fall nöjd med min runda och i bastun efteråt upprepade jag för mig själv det jag alltid säger efter liknande upplevelser. Cykling är bäst!

Tvärstopp!

Hej, jag heter Tompa och är sockergris. Från början så var det bara ett helt oskyldigt småsnaskande jag höll på med. Oftast i samband med helgerna. Sedan upptäckte jag att det blev oftare och oftare. Men eftersom jag cyklade så mycket, så gjorde det väl inget?
Någon gång förra vintern märke jag att jag inte kunde sluta äta. Oavsett storleken på påsen gluffade jag till det var slut. Jag kom också på mig med att köpa ett lass godis i stort sett varje gång jag handlade.
Påsarna tömdes i en allt snabbare takt och storleken på inköpen blev större och större. Jag insåg också att jag inte åt längre för att det var gott, utan för att jag behövde kicken. Dessutom var det ju både snabbare och effektivare att käka en påse bilar istället för lunch.

I mitten av juli var jag på hemväg från Åbo och strosade runt i den gigantiska godisbutiken på färjan. Nu skulle det handlas! Lakritshyllan var fem meter lång...
Plötsligt blev jag villrådig. Ville jag ha lakrits? Kanske skulle satsa på skumbananer istället? Jag vankade fram och tillbaka utan att kunna bestämma mig. Trångt var det också. Människorna runt omkring mig släpade runt på kolossala berg av färgat socker och choklad. Deras ögon flackade över hyllorna som en radar på jakt efter ett mål. Svettblanka barn grät över att inte få öppna påsarna innan de var betalda. Det var då jag gjorde det. Bestämde mig. Ställde tillbaka varukorgen, gick ut ur butiken och har sedan dess inte ätit en enda godisbit! Suget försvann där i tax-freen och har inte kommit tillbaka sedan dess.

Jag tog visserligen ett återfall (som det heter) i mitten av september, med det var över i samma stund som den första kolan gled ner i strupen. Jag behöver det inte. Det är inte gott. Det tillför ingenting.
-Om jag saknar det? Faktiskt inte. Har förstått att jag kanske borde det, men så är det inte. Det finns inte tillstymmelse till sug efter godis längre.

Jag kanske inte var beroende, trots allt... Fast det spelar egentligen ingen roll hur det var med den saken. Det är slutätet och jag känner att det är bra. Det duger för mig!

Oops!

Jag har själv skrivit några gånger och berättat om möten med mer eller livsfarliga bilister. Alla som cyklar kan berätta liknande historier.
Just nu kanske en tjej i Kalmar berättar om bilisten som höll på att smacka rätt över henne när hon kom körandes på cykelbanan som korsade utfarten ur en rondell.

Jag såg hela scenariot och kan vittna om att det var riktigt, riktigt nära. Exakt vad det var som gjorde (förutom en tvärnitande bil) att det inte small, ska jag låta vara osagt. Egentligen vet nog ingen...
Bilisten var som sagt på väg ut ur rondellen och cyklisten å sin sida, på väg över gatan. Enligt lagar och förordningar har båda fordonsförarna skyldighet att lämna varandra företräde.

Troligen såg inte den ene den andre. När bilisten upptäckte cyklisten var det egentligen försent. Men av någon märklig anledning gick det bra ändå. Cyklisten fortsatte åt sitt håll och bilisten åt sitt.
Vad cyklisten gjorde vid sin hemkomst förtäljer inte historien. Däremot vet jag vad bilisten gjorde.
Han skrev om händelsen i sin blogg. Den här.