Solskensberget

Njuter fortfarande av gårdagens tur bland kossor och stenmurar genom det bonderomantiska landskapet strax nordväst om Kalmar. Värmen och den oöverträffade doftblandningen av syrener och koskit liksom etsar sig fast i själen tillsammans med vinandet från däck, fartvind och kraftöverföring. Det är lika vamt idag och cykeln som står lutad mot den öppna spisen i vardagsrummet är beredd på en ny lusttur... Själv ska jag dock möta upp med G.T. som är i stan på EU-konferens. Han ska prata cykelbanor med finnar, polacker, tyskar och några andra... Men ikväll är han "ledig" så då ska vi passa på att svinga en bägare och berätta om i vilken fin/usel form vi är i...
Fick ett SMS från PB. Han berättade om en 10-procentig stigning i vindstilla dimma och fukt, följd av femton minuters utförskörning... Trots att jag verkligen älskar värme, så känner jag ett hastigt uppblossande stråk av avund... Jag vill åxå cykla rakt uppför ett berg och få vara en mörkgrå kontur långt borta i ingenstans...

Visserligen är mina långsiktiga mål att komma i en sådan form att jag fixar ett par av Sveriges större sjöar under nästa år, men det känns som om vägen dit innehåller tillräckligt många delmål, goda upplevelser och utmaningar för att det ska vara mödan värd hela vägen... en 10-procentig backe i dimma till exempel...