Frostigt

Kall och klar morgon. Is på båten. Känns rätt skönt att plocka upp den idag. Annars hade det nog blivit en cykeltur i ett fantastiskt höstväder. Men man kan ju inte hinna med allt man vill...

---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

Nu kan man anmäla sig!

Redan nu, innan ens bansträckningen är offentliggjord, börjar intresserade höra av sig. En av de stora frågorna för närvarande gäller själva deltagandet. Hur gör man om man vill vara med? Svar: Man fyller i anmälningsformuläret!

Du kan även använda formuläret om du till exempel har frågor kring arrangemanget. Det kan handla om allt från var man kan parkera stallets bussar, till om det finns glutenfritt korvbröd hos korvgubben i målfållan.

Nej, något datum för evenemanget finns inte ännu! Nej det kostar inget att anmäla sig!

Tour de Östernärke: Prologen

Jag har skrivit om det tidigare (http://motlut.blogspot.com/2007/06/flandern-runt.html) tanken på ett eget etapplopp här hemma. Ännu har jag väl inte fått kläm på alla etapperna (inte ens vilka datum som är aktuella), men det börjar klarna allt mer. Tanken är att loppet inleds en söndag eftermiddag med avslutningsetappen under lördagen därpå. Det blir totalt 6 etapper och en vilodag (torsdagen). Redan nu så tror jag att jag kan utlova en spektakulär avslutningsetapp som inte står de stora loppen långt efter! Ok, då kör vi igång. Vi tar etapperna i ordning.

I likhet med de flesta storlopp så inleds det hela med en tempoprolog. Om Tour de France kan starta i London så kan väl Tour de Östernärke starta på Vinön? Inte bara kan förresten. Den ska starta på Vinön. Från färjeläget till norra badet är det knappt 2,5 km. Vägen går i stort sett rakt fram. Direkt efter starten så hamnar man i den enda egentliga stigningen som finns. Efter drygt hundra meter är man uppe på åsen som utgör själva ryggraden på ön. Förbi cykeluthyrningen och minigolfbanan på allt tyngre växlar. Strax efter passagen av Vinöns Värdshus (bra publikplatser) svänger vägen vänster och man närmar sig öns centrum. Även här är det bra ordnat för publika aktiviteter. Den nedlagda skolan har både café, glasskiosk och sommarutställningar att erbjuda den som väntar på att få se cyklisterna braka förbi i högsta fart. Efter den passagen fortsätter den lättåkta banan tätt förbi bondgårdar och sommarstugor.

Doften av nybakatt bröd bör ge ny fart i eventuellt mjölksyretunga ben. Efter att bageriet passerats återstår nämligen bara 700 meter till mål. Lätt utför går det dessutom. En vänsterhögerkombination och den avslutande skarpa vänstern vid sjömacken är väl de enda tekniska svårigheter som banan bjuder innan man passerar under målskynket vid norra badet.

Låter väl som en bra inledning på Tour de Östernärke 2008, eller?

Om några dagar kommer jag att tillkännage den första landsvägsetappen.

Snabb tröja

Häromdagen kunde man se den här bilden på cykelklubbens blogg. Tröjorna var på väg! Det var väl strax före midsommar, tror jag, som jag beställde min. Trots att det var helt tydligt att leveransen skulle ske under hösten så köpte jag en kortärmad. Strax efter att jag skickat beställningen slog det mig att det nog hade varit smartare att ta en långärmad... Idag damp tröjan ner i lådan... Den passade precis! Det var egentligen mest min mage som var opassande. Okej, jag hade varit i Sthlm hela dagen... men så svullen kan man ju inte bli av det!

Å vilken tur då att jag beställde en kortärmad. För lagom som vädret kommer att vara lagom kommer även jag att vara lagom. 5 kg ner från nu, ska det bli! Dessutom kommer det att göra susen när Ånnabodabacken ska besegras... Å Vättern, å Hjälmarn...

Idag väger jag förresten 70 kg, om någon vill veta...

Två böcker

Jag gillar att läsa. Oavsett vad, egentligen. Under mina fladdrande ögon har passerat texter från såväl telefonkataloger som flingpaket och fraktsedlar. Innehållsförteckningar och bruksanvisningar likaså. Jag skulle aldrig komma på tanken att sätta upp en lapp på min brevlåda om att reklam undanbedes. Tvärtom. Skulle jag sätta upp ett budskap till brevbäraren skulle det stå: Ingen censur tack, i med rubbet! Jag menar, det kan ju vara något intressant bland köttfärsannonser och lågpriserbjudanden.

Följdaktligen är det väl knappast förvånande att mitt återupptagna cykelintresse även kompletteras med ett jagande efter god cykellitteratur. Dit hör naturligtvis specialtidningar och broschyrer. När de mest uppenbara källorna är utforskade kan man fortsätta med träningslitteratur och självklart bruksanvisningar. Det mesta från kedjbrytare till pulsklockor levereras med någon form av trycksak som man oftast kan läsa under några minuter innan nattlampan släcks.
Internet är ju en självklar, och snudd på outsinlig, glädjekälla för den läshungrige.
Och det var just tack vare Internet som jag kom i kontakt med författaren Dave Shields böcker om den fiktive proffscyklisten Ben Barnes. Två böcker (hittills) har det blivit. The Race och The Tour. Ingen av dem är översatt till svenska.
I The Race får vi följa Ben Barnes när han tar sig an en av de mest sägenomsusade etapperna i Tour de France; serpentinvägen upp till Alpe d'Huez. Samtidigt som vår hjälte klättrar allt högre få vi genom tillbakablickar följa i stort sett hela hans karriär. Från uppväxten i ingenstans i Utah, till proffscirkusens tjuv och rackarspel. Att Ben Barnes är en slags Rikard Rättrådig, utan fläck och skrynkla (trots en hemsk historisk plump i protokollet) står klart ganska snart. Hela historien balanserar på pekoralets brant, men klarar sig som genom ett under att ramla ner i moraldiket. Och det som räddar det hela är väl helt enkelt Dave Shields förmåga att beskriva själva cyklingen. Skit samma om ramhandlingen är trovärdig eller ej, man sitter ju baske mig på en cykel på väg uppför en alptopp mellan tiodubbla led av galna cykelfanatiker till åskådare.
Om man i likhet med självaste George Hincapie har svårt att lägga boken ifrån sig, så blir man ganska snart varse att den inte räcker så länge. Då var det ju tur att författaren lät sig bevekas av sina läsare till att skriva en fortsättning; The Tour.
Den tar vid exakt där den första boken slutar. Men intrigen får en ny ingrediens. Plötsligt så känns historien väldigt aktuell. Även i The Tour cyklar vi med på ett antal etapper i ur och skur. För den som har följt touren via teve, så är det inga problem att visualisera det som bokstäver och skiljetecken målar upp på sidorna. Fler sidor och mindre teckenstorlek den här gången gör att boken räcker längre. Och även om historien har vissa drag av pojkbok och amerikansk teve-serie så lev i alla fall jag sittandes med den under ganska långa stunder i sträck. Man vill ju veta hur det går...
Dave Shields har sannerligen läst på innan han började skriva. Och det är ju inte direkt någon hemlighet att han är en hängiven cyklist själv. Han har bra koll på såväl cyklisternas vedermödor, deras utrustning och diverse olika arrangemang runt själva tävlandet. Mycket av det han skriver om verkar i alla fall trovärdigt. Som läsare får man veta varför fasta langningsstationer ligger där de ligger, vad armvärmare är och vart de tomma vattenflaskorna tar vägen när cyklisterna kastar dem åt sidan. Så trots att jag tycker att vissa delar av historien är både osannolik och väldigt tillrättalagd, så köper jag helheten. Det är kort sagt rejält underhållande att följa Ben Barnes och hans stallkamrater i Team Banque Fédérale när de tillsammans kämpar sig fram på de franska vägarna. Och även i de mörka skrymslena i maktens korridorer...

Sömnlös.

Det är inte ofta det händer, men nu har jag varit vaken sedan strax före kl 3. Ska upp kl 3:45, så det är ju ingen katastrof direkt. Bara aningen småtråkigt. Ligger och är irriterad över att nina ben var så sega igår. Jag som trodde att jag kommit i form efter semesteruppehållet. Nu vaknade katten åxå. Han verkar alltid vara i form... Jag känner att det sticker lite bakom näsan. Håller jag på att bli förkyld kanske? Det skulle ju möjligen kunna vara en förklaring till gårdagen... Snart ringer klockan. Ingen idé att försöka somna om längre. Jag går upp och tar mig en långfrukost istället. Katten verkar ju i alla fall vara sugen på sällskap...



---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

Konferensen

Nu sitter man i ett konferensrum och käkar äpple. Idéer om framtiden blandas med analyser av nuläget. Benen känns bra, men det var värre i morse. Fasen vad segt det var i backarna på väg upp. Men vädret var bra och snart är det lunch ;-)

Edit: Det var tydligen ingen 3G-täckning i Ånnaboda, varför denna notering inte hamnade där den skulle förrän jag kom hem och upptäckte mailet i telefonens utkorg... Hemresan gick förresten bra. Cykeldatorn låg i ryggan så jag har ingen koll på hur fort det gick nerför. Men minst 70 i alla fall. I somras gick det ju nästan i 70 och då var det fartvind (motvind). Idag hade vi medvind. Benen (låren) kändes helt döda även under hemfärden, men jag hade en kanonskön rulle bakom PB så det gjorde inget :-) Kändes dock lite bättre preis på slutet, men sammantaget så var det ingen höjdardag kraftmäsigt. Men det var ändå himla kul att cykla till och från. Framför allt så tror jag att hjärnan mår bra av sådant här. Och endorfinerna gör ju sitt jobb ändå, trotta att buggarna jämrar sig.



---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil

Konferens, here we come!

Nu är det klappat och klart infört morgondagens konferensresa till Ånnaboda. Jag ska möta PB vid Karslundskorset halv åtta, så det blir till att sätta sig i bilen senast kvart över sex. Men med tanke på mina vanliga morgonvanor så är det ju ändå en rejäl sovmorgon:) Hoppas nu bara att ombytet får plats i ryggan... to be continued...


---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil